onsdag 30 juni 2010

Lyxen fanns nära.

Välkommen sommarvärme var äntligen här och barnen passade på att skvätta runt i poolen. Är man varm om huvudet så får man kyla det, så enkelt är det.

Under tiden barnen badade försökte jag ta hand om tre busiga vofsar. Två av dem med väldigt läskiga bissingar här. Vem tror de att de kan skrämma?:)

Fania undrar lite vad de två stora gör och jag kan bara hålla med. En vit tass rakt upp i luften bredvid Meika och ett par bruna ögon till en vit kropp är väl vad som syns av Wilma.

Det är svettigt att leka när det är varmt. Lite svalkande vatten är inte dumt att stoppa ner tassarna (och så mycket det gick av huvudet) i.

Dags att köpa en lagom stor "hårdplast-pool" till denna damen.

Något annat som var rysligt skönt, tyckte Wilma, var när vi var på en liten runda på igår kväll med grannvovvarna. Vid dammen hade hon helt enkelt bestämt sig för att där och då skulle hon bada. Givetvis hade jag inte koppel på henne just där och givetvis hade hon just då stängt öronen och struntade totalt i att jag ropade på henne och sa att hon inte fick. Vi skulle nämligen ta ett dopp i bäcken lite längre fram var det tänkt. Wilma ville bada och det gjorde hon, som den säl hon ju är. :) Hon simmade längs med kanten några meter fram och tillbaka och såg ut som om det var det bästa som hänt på länge. Det såg riktigt, riktigt skönt ut! Doften som sen uppenbarade sig i vår hall var inte bara våt hund, utan mer våt hund med inslag av surt vatten eller nåt, men vad gör det? Hon såg så nöjd och lycklig ut där hon simmade och då mår jag bra!
Igår ja....... Det kändes som om jag åkt på den där restresan jag kollade upp förra veckan, men när jag öppnade ögonen så såg jag vårt hus framför mig. Jag upptäckte att jag låg och flöt i vår pool, där jag njöt extremt av solen och mådde så himla bra. Såhär bra har jag inte mått på länge som jag faktiskt gjorde den stunden jag guppade rundor här. Så jäkla underbart skönt det var att känna den känslan! Härliga sommar, stanna länge!

tisdag 29 juni 2010

Jag har gjort det!

Duktiga jag! Nu är det gjort. Årets bad i havet alltså. Jag och Andreas hälsade på min bror med barn i husvagnen igår och gick med dem till havet en liten sväng. Jag hade inte en tanke på att jag skulle mer än max doppa tårna i detta kalla, hemska, vackra, underbara hav. Jag fick ändå ett plötsligt infall att det var dags och då var det bara att skynda sig innan jag ångrade mig kände jag.

Det är lögn att påstå att jag tyckte det var njutbart även om jag kämpade med att se avslappnad ut här. Jag vet inte om jag tycker att jag lyckades jättebra, men, men........ Ut sprang jag och in simmade jag. Impad av mig själv? Ja.:) Och det var inte riktigt så skitkallt som jag trodde det skulle va, får jag ändå erkänna.

Albin var klok nog att till stor del hålla sig på land efter att han insett att det tog tid att ro iväg med plastbåten för att köpa glass mitt ute i havet. Där stod nämligen något som jag inte vet vad det var och han var säker på att det var en "glasskiosk" där dessutom glassen var gratis. Det hade ju inte varit helt fel om sanningen varit sådan. Det blev borgbygge istället för glassjakt..........

Evelina och Andreas kämpade på med plastbåten.............

........och jag följde med en liten tur efter mitt, hör och häpna, ANDRA dopp för dagen! Är det åldern som gjort mig knäpp eller får man sämre känsel igen i kroppen ju äldre man blir?

Det var en fantastiskt underbart varm och skön dag igår. Wilmagos höll sig i skuggan, vilket är klokt för en lurv i hennes ålder.

Jag blev något vansinnigt campingsugen igår. Igen. Det är något speciellt det där med husvagnscamping. Jag blir så sugen varje gång jag är på en camping och hälsar på någon. Ofta räcker det förstås med att jag bara kör förbi en camping, så känner jag.............. VILL CAMPA!

söndag 27 juni 2010

Midsommarafton i Kivik

Midommarhelgen firades för sjätte året på Kiviks Familjecamping där vi befann oss över hela helgen. Traditionsenligt plockar några av oss blommor och gör midsommarkransar. En del kransar blir finare än andra, men det gör ju inte något! Huvudsaken är ju att man gör en.:) Själv körde jag med fuskmodellen som innebär att jag stoppar en blomma bakom örat....... Lagom avancerat för min del. Jag fick sådana flashbacks när jag gick förbi en doftschersmin eftersom jag alltid hade det i min midsommarkrans när jag var barn. Doftar ljuvligt!

Sluta tjura nu, din krans blev också fin Malin.........


Dags för grabbarna att skrubba potatisen, vilket slutar med att vissa är mer eller mindre jätevåta. De är som små barn en del av dem. Härligt att ha barnasinnet kvar! Blötast förlorar........ Blötast av vatten alltså. Jag tror Göran blev den "förlorande". Laddning med en hutt först är nödvändig om det ska bli några potatisar tillfixade.

En nöjd och lycklig man........... Med denna mat och med detta sällskap kan man inte vara annat.:)

Så oerhört gott det var med midsommarmat och jordgubbar med grädde och glass denna kväll, och vilket fantastiskt väder det var! Det är nog första året på 6 år som det är såhär otroligt bra väder för oss här nere.

Natten bjöd på trubadur. En riktigt duktig sådan! Med entusiastiska sångare till hjälp.

Midsommardag var nästan lika varm och go. Det blåste lite mer, men det regnade inte! När jag varit hemma och lämnat min stora son och hans kompis här hemma, fick det bli en liten tur vid havet när jag kom tillbaka. Eftersom jag nu inte alls gillar havet ju....... Eller var det tvärtom kanske......:)


Efter lite tjat fick jag också vara med på bild.

Det finns stenar av miljoner olika slag och med olika mönster. Hur kan jag vara så fascinerad av hav och sten?


Midsommardag brukar bestå av en liten shoppingrunda i Kivik (blev ingen för mig i år) och på kvällen är det som vanligt grilldags med stekta potisar som blev över sen dagen innan. Något så vansinnigt gott! Det ser ut som det blir rökt kött, men nix, det blev grillat och lika gott som vanligt. Nej........faktiskt godare.


Ett mycket trevligt par ifrån Göteborg, som bodde i en av grannstugorna vågade sig ner till oss framåt kvällarna. Killen ifråga blev lite in love med denna bil, precis som min sambo är. Göran skulle väldigt gärna vilja ha en sådan här och brumma runt i har jag fått höra i några år nu.:)

"My Teddy Bear, damtidamdidamdam.......". Nu kan jag jag varken spela eller sjunga, men det gör inget, för här är några som kan. Duktiga små musiker!!! (Och en stor förstås.)


Publiken gillade definitivt vad de hörde!

Helgen har som vanligt gått i racerfart. Söndagen kom och det var dags att packa ihopa och åka hem igen efter ännu en trevlig Midsommarhelg. En liten tur ner till stranden igen (som just här är stenstrand) och sen satt vi kvar några familjer och bara njöt av sol, varandras sällskap och lite fika innan vi också sa tack och hej!, till varandra.

Jag mötte en liten pigge igelkott här ute på ängen ikväll och var såklart tvungen att säga hej till den. Jag trodde jag skulle få en rejäl "fräsning" av honom när jag kom för nära, men han sa inte ett ljud.

"Var inte rädd för kärleken".
Tack till alla ni härliga människor som gjorde Midsommarhelgen till en skojsig helg!

fredag 25 juni 2010

Inget regn?! :)

Sju sorters blommor under kudden, midsommarstång, midsommarkrans som kliar i håret, strålande solsken, sill, nubbe och jordgubbar i goda vänners lag. Det är väl en del av det som man vill att en "dröm"-Midsommarafton ska innehålla skulle jag tro. De senaste åren har det regnat en del, men i år ser det än så länge ljust ut! Tänk om det faktiskt blir en midsommar utan regn! Helt otroligt i så fall. :) De där blommorna brukar jag, min tråkmåns, dock hoppa över. Både under kudden och i håret....... De kliar......
Redan Midsommar och ändå känns det inte som det är sommar än. Sommaren är kort som Tomas Ledin sjunger. Ja, tyvärr är den det. Jag älskar sommaren med allt vad den innebär! Värmen, allt är så ljust, så fullt av vackra färger och just därför lite uppiggande. För att inte tala om jordgubbar. Mmmmm........
Till och med en burk med flytande tvål ser extremt fräsch ut bara där är jordgubbar på den.

TREVLIG MIDSOMMAR!!!

onsdag 23 juni 2010

Degeberga, Kristianstad & Turkiet

Dagarna går som vanligt i racerfart och jag vet inte om det är för att jag har så svårt för att organisera mig och komma "igång" eller dagarna bara går fort ändå. Jag antar att det är kombinationen som gör det så frustrerande och stressande i min hjärna. Jag har ändå mått liiite bättre liiite mer nu de sista två dagarna och även om det är bra lite, så är det ändå..........ja, bättre än inget. Tröttheten däremot känns värre än vanligt och kanske har det sina orsaker. Jag håller ju just nu på att försöka förändra mitt liv lite. Det är framförallt en förändring inuti kroppen och den kan bli lite jobbig känner jag.

Wilma har varit här i dagarna två. Goa lilla Wilma. Tant Wilma kanske jag ska säga. Sötaste tanten jag vet!:) Envis som bara den, men det sägs ju att tanter är det? ;) Hon har sååå jobbigt innan hon får gå och träffa sina kompisar på andra sidan gatan, men så är det bara. Ingen ro och ingen vila. Inte ens när hon fått ett mumsigt ben så får hon ro förrän hon varit hos dem. Blicken är konstant åt deras håll, så det vill ju till att de inte sover för länge på morgnarna. Jag har lite svårt att förklara det där med att "vi får vänta lite". Det roliga är att det inte behöver vara någon längre stund med lek. Det är nog inte alltid leken som är det viktiga. Hon vill helt enkelt bara vara där hos dem. Underbara voffsar vi har! (Jag umgås med/får låna, menar jag.)

Igår var jag och Andreas en sväng i minishoppingens tecken. Vi köpte en liten matta att ha under det lilla bordet i vår lilla husvagn, där den gamla definitivt var i behov av soptunnan. Det fanns inte mycket att välja på, så det blev den här i blått och beige.

Vi hittade ett par flippisar till Andreas också (nej, inte i mattaffären),

..........vilket han inte haft några sen de vi glömde i denna matsalen när vi åt frukost sista morgonen (innan hemfärd till Sverige)............

..........på Hotell Hane Garden i Turkiet för tre år sen. Där hade vi en fantastisk vecka med goda vänner, skratt, tramserier, mat, dryck, värme och bad. Jag blir glad bara jag tänker på det.:)

Vi misstänker att vår favoritservitör "Höken" använder Andreas flipflop nu. Eller inte.:)

Degeberga, Kristianstad och Turkiet (Side), ja här går det undan i svängarna.:)

Ha en härlig dag trots att vädret inte ännu är så rysligt somrigt!

tisdag 22 juni 2010

Var som "vanligt".

I min kamp att ta mig igenom cancern när jag hade den, så använde jag mig extremt mycket av humor. Sjuk humor skulle jag vilja kalla den av olika anledningar.....eller galghumor kanske. Jag drog mig aldrig för att skoja om min sjukdom, mitt hår som ramlade av, hur jag mådde efter behandlingar, om de bröst jag inte hade, eller om det lösa bröst jag hade som ibland bestämde sig för att förflytta sig till fel ställe på kroppen vid olika tillfällen osv.:) Det har säkert låtit extremt märkligt i en del öron och kanske lite bisarrt och skrämmande, men det uppskattades hos många. Det gjorde ofta situationen lite mindre "spänd". Emellanåt försökte jag verkligen göra det hemska lite mindre jäkligt än det var. Att kunna skratta åt skiten när det nu gick förstås.

Öppenhet har också varit en viktig ingrediens i min kamp mot min cancer. Frågade folk så svarade jag utan tvekan (och det gör jag idag också). Jag ville inte att det skulle gå rykten som det till slut inte låg någon sanning i. Dessutom så var det lite av terapi att prata om det. (Precis som att skriva.) Det fanns en och annan som jag elakt nog skrämde, men så var det bara. Jag var också öppen och ärlig på barns nivå i min situation både till barnen här hemma och till andra barn som kanske undrade varför jag hade keps och varför håret såg konstigt ut eller vad det nu kunde handla om.

Det kan vara svårt det där. Ibland får jag frågan: "Jag har en vän som har fått cancer, hur ska jag var mot henne/honom?" Vad svarar jag på det? Alla är olika. Jag ville prata om det, en del vill inte alls nämna ett ord om det. Att fråga "hur är det?" känns ju som en korkad fråga med tanke på att man kanske själv kan räkna ut att det inte är något vidare i det läget. Ändå......... Det känns extremt märkligt när någon låtsas som om inget hänt, så min filosofi är att försöka vara så mycket som vanligt som det går. Det märks snabbt om människan som är sjuk vill eller inte vill prata om det. Det är trots allt bättre att bry sig, visa känslor och eventuellt få ett märkligt svar tillbaka, än att låtsas som det regnar. (Att fega och inte våga nämna något alls känns så fel.) Det är min filosofi och den står jag fast vid så gott jag bara kan. Den får bära eller brista.

söndag 20 juni 2010

Vem är lyckligast?

Jag hade absolut och definitivt inga som helst planer på att titta på ens en sekund av bröllopet som visades på tv mellan Kronprinsenssan Victoria och Daniel.........Prins Daniel. Många är extremt intresserade av kungafamiljen och jag är nog nästan helt tvärtom. I vilket fall som helst så landade jag först och främst i tv-soffan för att jag mådde jäkligt drygt. Jag har haft ett par dagar som jag varit mindre trevlig, vilket betyder trött och jättesur, så att titta på tv var ett sätt att vila lite. Stunden i soffan visade sig bli längre än planerat, och det berodde inte på att jag var just trött, sur och ledsen. Det var ett vackert par där framför mig, som lovade varandra evig tro och kärlek. (Hur man nu egentligen kan göra det, men det är en annan historia. Ska jag gifta mig så får vi ändra de "vigselorden/meningarna" tror jag.) Ett bröllop är ett bröllop, vilket innebär mängder med känslor och lyckliga, glada människor. Bröllop är vackert att se på, så jag följde denna vigsel med efterföljande parad och båttur en god stund. Det var mycket vackrare än jag hade tänkt mig. (Jag imponerades dessutom av vakterna som sprang där bredvid hela vägen som om det var den enklaste lilla joggingrundan.) Grattis Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel!

Kronprinsessan Victoria har en extremt söt lillasyster!

Jag undrar ändå vem som egentligen var lyckligast? Brudparet eller Göran? Görans min när han brummade iväg på den här mopeden var inte att leka med. Han såg ut som ett barn på julafton eller nåt, och ägaren till mopeden fick nästan dra honom av sin nyköpta rikedom för att få tillbaka den. :) Tack för den visningen........... Göran vill också ha en, så nu får vi börja leta moppe till honom.

Vi var hos ett par goa kompisar i lördags kväll och bjöds på skratt, god mat, dryck och efterrätt. Jättegod mat och enligt värdinnan extremt enkelt. Hon lyckas alltid med detta fenomen och brukar säga: "Jag gör inget som inte är enkelt". Det gillar jag i massor! Lättlagat och gott, det kan inte bli bättre. Kvällen höjde min humörsnivå något för stunden, vilket kändes skönt! Även om jag idag igen mått skräp mestadels, så är de små stunderna av att må bra såååå sköna.

Helgen avslutades med att P15 vann sista matchen på vårsäsongen, efter en något lite för mycket nervig match, och det satt inte dumt!

Grattis P15!

torsdag 17 juni 2010

Dagen blev en utflykt.

En vanlig dag blev till en trevlig utflyktsdag. Eller vad man ska kalla det. Trevligt oavsett. Andreas skulle inhandla ett sånt där "hemsk" vattengevär och vi hade siktat in oss på en leksaksaffär. Ordet hemsk använder jag mest för att jag ofta lyckas befinna mig på fel plats vilket då innebär att jag blir blöt. Kul tycker en del och mindre kul tycker andra. :) Min svägerska undrade då istället om vi ville följa med henne och hennes son till Hörby och shoppa lite där, vilket ju faktiskt lät som en bra idé.

Då kom jag på en liten god idé (tyckte jag själv i alla fall), så vi körde ner till Ringsjön en sväng för att se hur där ser ut idag. Det var längesen vi var där...... Minns jag inte helt fel så har jag varit och campat här en gång för rysligt många år sedan med en kompis och hennes familj. Så många år sedan, så jag inte minns när det var. Det jag dock minns var att här just då när vi var där inte var väldigt mycket varmvatten i duscharna. Hyyy.......

Lite småblåsigt men med en njutbar sol framme placerade vi oss på en av alla bänkarna för att fika lite.

Om man inte hinner eller har lust att packa fikakorg med sig, så är nog det enklaste man kan ha med sig i fikaväg det vi hittade i affären på väg hit, nämligen typ tunnbröd och räkost. Gottgottigottgott......... Albin åt som en häst.:)

Självklart måste det till en god bulle/kaka också till efterrätt. Albin gjorde en miss när han åt så mycket tunnbröd så han inte orkade sin kanelbulle.:) Andreas vaniljmunk var inte helt fel och min gröna bulle smakade mums även om den ser lite halväcklig ut med allt det gröna. Det var alltså inte någon möglig kanelbulle.........

De två grabbarna skulle visa vilka "män" de är och givetvis ner och frysa skinkorna av sig i den kalla sjön. Tänk när man var sådär lagom känsellös och faktiskt kunde bada lite varstans oavsett om det var varmt eller kallt. Den tiden är för längesen förbi för min del. Det var förvisso inget långbad här och de hade lite fastfrusna miner när de doppat sig, men det såg ändå ganska härligt ut och de verkade nöjda och glada.

Här är alltså ytterliggare ett fint ställe att njuta lite av den svenska sommaren på i Skåne. Ringsjön......... Nu är jag som ni vet en vattenälskande människa, så där det finns vatten där tycker jag att det är vackert!

Det slår mig igen att det behövs så lite för att dagen ska förgyllas. Det räcker att ta med sig någon/några man gillar, något enkelt att äta och hitta en mysig plats, som egentligen inte behöver finnas längre bort än att det går att gå dit. Hur ofta glömmer vi bort det vi har nära oss?

Vi avslutade kvällen (efter att tittat när P11 spelade match) i alla enkelhet med en trevlig halvtimmes samkväm med underbara grannar. Det är ju bara så härligt och jag konstaterar åter att jag är så otroligt lyckligt lottad och att jag älskar allt som görs i enkelhet!

tisdag 15 juni 2010

En skön dag!

Igår var det 16 grader varmt i vattnet och det är för mig superkallt och totalt omöjligt och vansinnigt att ens tänka tanken att bada i, men Andreas tog mod till sig och kastade sig i.

Nej, det var inte alls skönt och det blev definitivt inget långbad. Snabbt i och snabbt ur. Jag kan ju tillägga att han såg ganska rolig ut innan han fått handduken om sig.:) Jag skulle dock misstänka att jag hade sett ännu roligare ut om jag hade landat i det vattnet. Eftersom jag inte vill att han ska skratta ihjäl sig så låter jag bli. En förhoppning om att solen ska hålla sig framme ett tag så det blir varmare är nu i tanken här. 30-32 grader i vattnet, sen är jag i!

Wilmatisdag och jag försov mig. Attan med. Jag hörde någon säga hej och stå och prata i hallen medan jag först lugnt låg kvar och undrade vad Göran gjorde hemma så tidigt. Ösregnar det så de inte kan lägga sin asfalt? I nästa sekund slog det mig......... Tisdag.......Wilma! Snabbare än så kan jag nog inte ta mig ur sängen. Jag hoppas att jag inte skrämde dem allt för mycket med min uppåtstående lugg, rödsprängda ögon och hesa röst. :)

Andreas, Wilma och jag skulle ta en liten minirunda med Wilma för att svalka henne med det obligatoriska tisdagsbadet i bäcken. Meika och Fania skulle till skogen och kunde inte följa med de taskisarna.:) Tripp, tripp, tripp........ här var en som fick bråttom och ville följa med oss.

Japp, då går vi........

Det är något magiskt med denna stigen. Den doftar gudomligt gott när man är hund. Tussi tar täten. Det är ju drygt att stå här och vänta på den vita lurven när hon snusar på vartannat grässtrå.

Skööönt! Även om det inte är jättevarmt ute, så var det ändå svettigt emellanåt för henne så magbadet sitter bra för vår "säl".

Hör och häpna, men jag tog mig ner till Friskisjympan ikväll. Vi har förmånen att ha ett pass i veckan på sommaren här i byn. Med tanke på att jag inte orkat alls på ett par år, så var det med mycket möda och stort besvär på alla plan som jag körde ner för att testa om jag orkade något alls. Dessutom var det en kamp med mig själv också att ta det lugnt när jag väl jympade. Jag har en viss förmåga att ta ut mig när jag känner att det är kul och det leder ju till att jag inte orkar länge innan jag är helt slut. Jag fixade faktiskt att lyssna på min kropp och det gör mig glad! Solen sken och det var en riktigt härlig timme med 4 ledare som turades om att leda passet. Det var både roligt och vansinnigt skönt att vara med igen efter så lång tid och nu är det bara att peppa mig själv att fortsätta. Jag är glad och faktiskt lite stolt över mig själv att jag tog mig dit! :)