Mysiga julmys.

Eftersom vi inte skulle vara hemma och fira jul i år, så hade vi en liten julklappsgrej med Tussi på förmidagen. Min tanke var att om hon fick en kul leksak då så kunde hon leka med den under dagen och vara trött och sova på kvällen. Min tanke och Tussis tanke skulle komma att skilja sig helt åt.

Denna "roliga" leksaken skulle visa sig vara så totalt ointressant, så hon har knappt ens ägnat den en blick sen den kom ur pappret. Jag valde den med omsorg och med tanken att det borde vara kul att vara katt och försöka få tag i det som är inne i kvadraten. Inte kul alls. Hon väljer fortfarande det röda julklappssnöret som favoritleksak.:)

Julafton firade vi i år hos min bror och hans familj. Efter en timme med Kalle och hans vänner, julgodis, glögg och pepparkakor så fixade vi till maten som hos oss alltid är julbord. För massor, massor  med år sedan, när mamma och pappa fanns, så hade de alltid potatis, lutfisk och senapssås på julafton. Lutfisk är dock inte min favorit, så vi som ville fick skinka och min pappa brukade äta ål. Alltså blev alla ändå nöjda och glada.:)

Julklappsutdelningen kom äntligen igång efter disk och en del studsande barn. Det är härligt att se deras förväntningar, rastlöshet, längtan och glädje. Jag hade också varit lite snäll och bland annat så fick jag en biobiljett till Änglagård igår på premiären som min svägerska hade fixat. En mycket trevlig julklapp! Igår var alltså jag och Camilla och såg denna filmen, som enligt mig var en mycket bra film. Även om man som jag inte minns väldigt mycket av de två andra Änglagårdsfilmerna, så gillade jag denna ändå. 

Jag älskar julen, men jag gillar egentligen allt som händer innan julen mer än själva julafton. Den här "väntan" på att det ska bli julafton. Det man väljer att den tiden ska innehålla. Mysigt! Julafton är också en härlig dag, men efter det är det liksom "slut".

God Jul!

Jag vet inte, men det är något speciellt med Bingolottos Uppesittarkväll. Det enda som egentligen är kul är de tre bingoraderna, men när hela familjen som omväxling är samlad i samma soffa åtminstonde en stund så känns det gott. Glögg, pepparkakor, julgodis, tända ljus, en doftande julgran, en busig kise och lite julklappsgrejande på samma gång. Ja, det var en mysig och fin kväll. Hade nu nummer 23 på bingolotten blivit 24 istället hade vi vunnit en dator och hade 45 stannat och blivit 44, så skulle vi varit 50 000 kr rikare idag, men nu blev det inte så. Det blev heller inget Disneyland i Paris, ingen ny bil eller någon ny lott. Det blev i alla fall en skön kväll tillsammans med familjen och det är definitivt inte fel.:) 

Idag är det ju dagen med stort D och det finns många, många förväntansfulla och glada barn och vuxna. Det är mycket kärlek, lycka och tindrande ögon idag. Jag hoppas att den värsta stressen med att hinna få allt klart just till idag snart har lagt sig hos folk, så att det blir en julafton som ger bra minnen. Tyvärr finns det också allt för många som bara känner tomhet, ledsenhet och är så ensamma som det bara går att bli. Jag skickar extra tankar till de och känner tacksamhet att jag själv har det så bra som jag har det.

En riktigt GOD JUL önskar Jag Er Alla!

Julbusväder.

Jodå, det verkar bli som de lovade idag. Snöoväder. Jag letade fram trappan här och skottade en gångstig till veden och en till postlådan. Jag antar att jag inte får säga och tycka såhär, men jag gör det ändå. Det är lite småmysigt med busväder på ett sätt tycker jag. OM man som jag inte har någonstans jag måste ta mig då alltså. Att befinna sig i ett varmt hus och titta ut på vädret. Att gå ut med varma kläder på sig och känna den kalla vinden och snön piska i ansiktet. Att veta att jag när jag vill kan gå in igen och få go värme........Det är faktiskt ganksa mysigt.

Tussi är extremt rastlös och ibland ser hon nästan ut som om hon är på väg att bli deprimerad. Hon gör vad hon kan för att få uppmärksamhet och kanske få oss att hitta på något kul med henne. Vilket inte alls är enkelt med tanke på att det hon vill göra inte är detsamma som det jag kan erbjuda. Lite tomtegos såhär innan julafton........

Tomtegoset ledde till någon märklig osämja. Jag vet inte vad som hände men plötsligt så låg Tomtefar nerslagen. Tussi verkade nöjd och Tomtemor såg ut att tycka det var kul.:) Undrar vad Tomtefar egentligen gjort........

En annan favoritplats just nu är denna papperspåse. Kul att leka i och skön att vila i.

Nu ska jag fortsätta sniffa efter julstämning. Det grova brödet är bakat, julskinkan är i ugnen, en sista godissort ska göras idag (passar bra med snöbollar-godis idag ju) och revbenen ska stekas. Kanske går jag ut och gör en liten gång i snön till min extremt bortskämda kise.:)

Julavslutning.

Skolorna har nu slutat för jullov även i Degeberga. Skönt för dem med lite ledighet. Nu är det verkligen snart jul igen. En jul som definitivt blir vit i år. Mysigt tycker jag. Igår var jag i kyrkan för första gången sen i maj när Pontus konfirmerades. Jag kände häromdagen att jag faktiskt hade någon liten konstig "längtan" att gå dit. Det är så fint att gå i kyrkan i juletid. Julavslutning med skolorna i kyrkan är lite speciellt på sitt sätt. Jag gick dit för att vara med på Andreas avslutning, men en kompis gav mig mod att även stanna på högstadiets, vilket inte min niondeklassare visste något om. Hi, hi, hi. Jag gjorde detta med fara för mitt liv, men det var ju trots allt hans sista julavslutning i Degeberga.:)

Det var en väldigt kall förmiddag igår. Jag hade åkt bil till kyrkan och tanken var att jag skulle åka samma bil hem. Eftersom jag själv stannade kvar och min skjuts körde hem efter första avslutningen, så fick jag med sällskap av kylan och för lite kläder gå hem. Det var bara att borra in mig i jackan så gott det gick och gå fort. Fartvindarna gjorde dock att benen blev väldigt kalla, så jag fick stanna till och njuta en sekund av den helt fantastiska natur vi har här runt Sockertoppen.

Jag bor så fint här så jag knappt begriper det själv..........Att uppskatta det vi har nära oss som är speciellt, det är inte alltid så enkelt.

Jobbiga tankar.

Snön yr skulle man kunna säga. En mindre form av snöstorm. Mysigt om man inte behöver ut och köra i det. Jag gissar på en vit jul i år, vilket är väldigt trevligt faktiskt. Det blir ju mycket mer julkänsla när det är vitt utanför våra fönster.

Tussi har varit ute en liten runda idag och nu lär hon tillbringa det mesta av dagen med att hålla sig så långt borta från den kalla snön och den isiga vinden som möjligt.

Själv är jag just nu inte lika glad för att göra det som Tussi älskar. Gå och lägga mig alltså. Det känns lite som om jag bara önskar att jag kunde stiga upp innan jag ens lagt mig. För det första så får jag för tillfället så jäkla många jobbiga tankar när jag lagt mig. Tankar som får mig att vilja skrika av rädsla och ångest. Olika extremt tunga tankar som bara dyker upp. Jag gör mitt yttersta för att mota bort dem så snabbt jag kan. Tankar jag helt enkelt inte alls har ork eller lust att ha där ens för en sekund. Dessa tankar håller mig i vilket fall som helst lite mycket klar vaken när jag gått och lagt mig. Jag hoppas på att de snart försvinner igen. Nackdel nummer två med att gå och lägga mig är att det är så tungt att stiga upp på morgonen. Då är jag såklart extremt sömnig och som vanligt känner jag mig aldrig utvilad och färdigsoven. Tänk så bra det just nu varit om jag inte hade behövt sova........

Någon som inte hinner sova nu är väl Tomten. Han börjar få mycket att göra skulle jag misstänka. Han och alla de små Tomtenissarna. 

Ett steg fram.

Träningsvärken och de ömma musklerna, jo jag har tydligen muskler!:), är kvar efter lördagens bowling men det får vara så. Jag är ändå glad att jag följde med och spelade. Bowling är kul, så är det bara. Har jag börjat så har jag ganska svårt att sluta trots att kroppen säger emot. Är det de som kallas envishet? Eller är det dumhet? Kanske är det helt enkelt bara så att lusten att fortsätta med det som just då är kul tar över. Bra i så fall tycker jag! Sambons "jobbegäng" med respektive hade en trevlig eftermiddag och kväll ihopa där vi först blev bjudna på god mat och dryck (dryckesmässigt höll jag mig till körbara ting) hos en av dem och sedan blev det en massa kul bowlande.

Idag har Andreas och hans onda knä fått träffa en idrottssjukgymnast, vilket han med facit i hand, kunde gjort med en gång. Nu visste vi ju inte det innan, så det blev som det är. Sjukgymnasten var en riktigt trevlig, duktig och skämtsam man som kunde förklara det hela på ett väldigt enkelt sätt. Andreas är överrörlig, vilket gör att knäskålen hemskt gärna vill flytta sig utåt åt sidan, vilket i sin tur gör att det blir aj i knäet. Det leder också till att det "drar" i något vad det nu heter på insidan av knäet och gör att han också blir öm just där. Något åt det hållet enkelt förklarat. Han fick knäskydd som ska hålla lilla knäskålen på plats och förhoppningsvis så hjälper den till så han kan spela boll lite mer igen. Hjälper inte detta så ska vi om någon vecka, använda plan B, vilket innebär att fötterna behöver hjälp. Jag hoppas på att knäskyddet ska hjälpa och att detta kan rätta till sig inom en hyfsat snar framtid. Det känns skönt att den här historien med hans knä börjar få någon form av slut vilket egentligen betyder att vi mer på riktigt vet vad det handlar om. Vid eventuella framtida idrottsskador/problem med kropparna här, vet jag exakt var jag ska vända mig först. Utan tvekan.

För mycket.

Den late förtar sig hellre än att gå två gånger sägs det ju. Jag late förtog mig hellre än att ta en vagn innan jag skulle gå in i stora affären och handla. Jag skulle ju bara ha lite. Det blev kanske inte så mycket egentligen, men när jag ska baxa ut en full papperskasse, 18 toarullar, en stor paket frukostflingor och ett flak energidrycker med två svaga armar, så gick det inte så bra. Jag lyckades ta mig ut i hallen där jag fick pausa då armarna värkte och hade i princip ingen kraft kvar alls. Tanken var att gå två omgångar såklart, men jag tänkte att det går nog. Flingorna började kasa, men en snäll man fångade dem till mig. Innan jag hann med så mycket mer, så gav min arm såklart upp och flaket med drickan gjorde en djupdykning i marken. Jag fick nu hjälp och sällskap till bilen av den snälla mannen som förmodligen tyckte jag var ett riktigt pucko. Jag kan ju hålla med om det i detta läget. Skämdes gjorde jag och armen var totalt matt resten av dagen. Idag påminner den mig hela tiden om min korttänkthet. Nästa gång så blir det vagn.

Vi har fått svar på magnetröntgen på Andreas knä nu och det var ju ett av tre dåliga alternativ som blev svaret. Röntgen visade inga tecken till skada på menisk eller brosk. Läkaren tror att det är en irritation i brosket bakom knäskålen. (Där det tydligen var en liten svullnad.) Sjukgymnastik kan hjälpa så det är väl det vi ska ta tag i nu. Han har ju såklart fått extra ont nu när det skuttats runt i den tunga snön. Tråkigt. Men det kunde såklart varit värre.

Just nu mår jag inte så vidare i min oro, inre stress och ångest. Jag klarar bara inte av för mycket på en gång. För mycket kan vara ganska lite, men för mig blir det och är det mycket. Högstadiet har just nu mycket som de ska hinna med, vilket nog stressar mig mer än han som är inblandad. Mitt funderande över Andreas onda knä känns lite hopplöst just nu med tanke på att jag inte har en aning om vägen tillbaka till ett bra knä. Ett knä som är så att han kan fortsätta med sitt fotbollsspelande, röra sig som han vill på gympa o fritid och slippa ha ont där alltid. Jag funderar såklart också över när och hur det ska bli i Simrishamn, på RMS, som jag ska gå 9 dagar på. Jag håller också på att försöka förbereda mig för att ta tag i mitt liv på ett annat sätt. Jag var igår på överlämningsmöte med arbetsförmedlingen och försäkringskassan. I februari är det dags att gå deras program på af och det skrämmer mig på ett sätt kan jag säg. Processen till ett eventuellt "normalare" liv än jag har nu känns riktigt läskigt jobbig och lång. Ovissheten och det faktum att jag inte har någon form av kontroll på hur det hela kommer att sluta känns inte helt okej. Jag vill bara att det ska säga puff, så är jag där med svar och en bra framtid.

Vinter, snö och kyla.

En vecka går extremt fort och nu är det lördag igen. Veckan som gått har innehållet lite av varje. En hel del känslosvallningar faktiskt där jag emellanåt har mått ganska taskigt i mitt inre. Oro, extra dålig tro på mig själv, rädsla, inre stress och ångest har befunnit sig hos mig. Känslan av att vilja så mycket, men ändå inte varkens vilja eller förstå hur det ska gå till. Det jag egentligen vill alltså. Skumt.......
Det har såklart också hänt bra saker i veckan. Jag har varit ute och pulsat i snö och blåst med bushundarna och Jennifer ett par gånger, vilket faktiskt varit väldigt skönt trots allt. Det händer alltid något kul på våra rundor. Wilma var här i tisdags mitt i all snöyra. Kanske inte en av de skojigaste gångerna hon haft här, men man kan inte ha roligt jämnt. Hennes tre lekkompisar var inte hemma och det gick inte att ut och promenera som vi brukar i all snö. Snön fastnade i tassarna så hon inte kunde gå, det var tungt att gå och riktigt kallt och blåsigt i tisdags. Vi tog i alla fall en sväng in på kompisarnas tomt för att bevisa att där inte var någon hemma och en liten promenad blev det. Sen är det ju de här med tuggben........som ju egentligen inte går att äta inomhus. Tycker Wilma. Envisa Wilma vann kampen och en stunds utetuggande blev det i alla fall.

Annars har veckans innehåll varit mycket snö och kyla. Jag har just för tillfället ganska svårt att vänja mig vid denna årstid och jag vet inte om det var för att den kom så hastigt så jag inte hann med riktigt. Görans jobb hann inte heller med kan man säga. Det blev väldigt plötsligt slutjobbat. En del av deras maskiner satt som gjutna i marken och fick tinas upp med gasolbrännare för att det skulle gå att få dem därifrån.

Idag skiner solen och det är inte så många minusgrader. Jag tror jag ska ta på mig min varma dräkt och gå ut lite. Fixa en gångstig till Tussi ut i häcken, så hon slipper sitta på altanen och titta olyckligt ut på all snö som hon helst vill slippa skutta i. Kallt om magen ju. Fåglarna ska få matpåfyllning också. Det är inte någon lätt uppgift att vara djur ute i naturen när det är vinter.