Fotboll

Tidigt ringde väckarklockan idag och jag var inte alls sugen på att vakna och stiga upp. Essi däremot vaknade till och kröp under täcket, där hon somnade som en stock igen. En halv timme senare var jag tvungen att gå upp och gosade lite med Essi först där hon låg under täcket. Det var inget hon stördes av kändes det som, med tanke på att hon snabbt låg på rygg med alla tasssarna rakt upp i luften och "knorrade".

Tussi kom just hem efter att haft lite "semester" hos sin extrafamilj där hon satt utanför deras altandörr och jamande bad snällt att få komma in. De har så sköna sovplatser där inne och dessutom så slipper hon ju sin tjatiga pussande matte ett par timmar.

Fotbollscup i Kristianstad idag för Andreas och samling klockan åtta i morse. Därav den tidiga uppstigningen. Första matchen spelades kvart över nio, men jag väntade faktiskt att köra in till nästa match som var halv elva. Jag klarar inte av att stressa/skynda mig. Det fungerar bara inte, så jag tog det lugnt, satte mig vid datorn, plockade lite disk och gick ut med Essi en liten runda innan jag körde så jag precis hann in till nästa match. Jag hade tankar på att ta lite foto när de spelade, men det var väldigt svårt att få till bra bilder idag. Alla blev mer eller mindre suddiga. De är inte så stilla precis, men det är ju inte meningen att de ska vara det heller.

Tyvärr så gick det inte alls bra i nån av de tre matcherna. Två av dem skulle lika gärna kunnat bli vinst eller oavgjort, men turen var inte på deras sida. Så var det idag. Där låg en besvikelse över Andreas (och de andra) en stund, men som tur är så går de vidare och glömmer ganska snabbt.

Fotboll är kul även om det inte går så bra, och här är en till som älskar fotboll.

Det blev tungt för de små benen att springa när bollen hamnade utanför gångarna vi gjort till Tussi, men vad gör det? Är man en Jack Russel, så går det ändå. Bara bollen är med. Detta är alltså en annan grej som hon är fixerad vid.........bollar. Totalt galen blir hon när det kommer en boll nära henne.

Dagen har alltså gått i fotbollens tecken idag och det var skoj. Det kändes mycket bra att träffa föräldrar till barnen igen och prata lite.:) Det var ju ett tag sen, men snart är det vår och serierna kommer igång igen. Härligt!

Puss.

Jag skrev ett långt fint mejl till bolaget angående internet och hela historien hur det hela hade gått till osv. Ni vet det jag berättade om häromdagen. Jag fick ganska snabbt ett svar att det var beklagligt och att de skulle bjuda på en månads bredband. Det var faktiskt ganska snällt av dem trots allt, så jag får väl beställa den där routern hos dem nu snart. Det är ett evigt dragande av den här internetsladden emellan datorerna här upp och ner. Tur vi har lång sladd.:) Inte har vi blivit ovänner om den heller ännu. Helt otroligt......

När Essi får sitt dagliga "tandben" måste hon alltid först gömma det. Hon går fram och tillbaka och provar diverse ställen att gömma detta stackars ben på. Oftast blir det inte bra nog och hon letar vidare efter en bättre plats. I detta fallet så vet jag inte om jag tycker att det var vidare bra gömställe under stolen, men det dög i alla fall. Ingen kommer att hitta det här som inte ska hitta det.:) Efter denna gömma-procedur går hon ifrån det en stund för att sen gå tillbaka, hämta det och äta upp det. Hon är för go lilla Essi. Häromdagen efter gömningen gick hon och la sig. Nyfikna på var hon gömt det började vi leta efter det. Vi kände bara stanken av det, men vi kunde inte hitta det. Här kröp vi rundor på alla fyra och snusade en bra stund innan Andreas till slut hittade det under tvättmaskinen. Det var ett bra gömställe!

Hund och katt funkar ganska okej här. Tussi är ju inte jättevan vid hundar och med tanke på det tycker jag att det går väldigt, väldigt bra mellan henne och Essi. Tussi är förvisso van vid Wilma, men hon är nog den lugnaste av de lugnaste, så det är liksom inga som helst konstigheter där. Mer än att Wilma plågas lite av Tussis närvaro. Essi bor ju med katt och brukar busa med henne på sitt lilla sätt, men Tussi gillar inte riktigt samma lekar. Här kollar Tussi läget lite och är beredd på att fly om ifall det blir vovbus.

Rör båda sig lugnt och sansat så går det väldigt bra.:)

Jag har verkligen försökt att få till ett foto på dem när de pussas. De har pussats ett antal gånger, men innan jag får tag i kameran så har de hunnit vidare. Här fångade jag dem i alla fall nästan. De är så söta!

Wilma var och hälsade på, vilket båda hundarna tyckte var sådär tror jag. Essi var livrädd att Wilma skulle ta hennes koppel och Wilma fick ont i öronen när Essi vaktade sina grejer. Lite umgänge fick de till i alla fall.

Ahh, skönt att mysa in i filten när det är kväll. Särskilt mysigt om där är fler som somnar på soffan så hon får lite sällskap. Det händer ju att viss person gör det framför TV:n.

Det blir för varmt med filt i längden.........Skön kudde förresten.

Imorgon är det fotbollscup för Andreas och jag tror snart att det är dags att göra som Essi. Sov så gott allihopa!

Hungriga små söta fåglar.

Fåglarna pratar vårspråk med oss nu. Detta kvittrande som för mig låter både glädje och vår känns helt fantastiskt underbart att höra på tycker jag! Men det är klart.......när jag då får ett sms från en som ligger under palmerna i Thailand och får fotmassage med 35 grader i skuggan och 32 värmegrader i vattnet, så blir jag lite avis faktiskt. Det är en bit kvar här till den värmen. Som vi ju faktiskt aldrig får här nej. Möjligen 35 grader i solen och 32 i poolen om vi har tur, men inte annars. Fotmassage under palmerna här hemma är ju bara att inse att det finns inte. Jag har ibland funderat på att göra en liten sandstrand här bredvid poolen. Med lite palmer, solstolar och en bar eller nåt. Kanske ska det bli årets projekt. :) Mmmmm.............varför börjar nu mina tankar flyga iväg på detta viset?

Tillbaka till verkligheten. Det börjar äntligen bli lite plusgrader och det töar sakta men säkert, vilket jag hoppas på att det fortsätter med nu. Jag har i och för sig inte haft någon plågsam vinter, utan tyckt att den varit riktigt trevlig faktiskt. Nu börjar det kanske bli lite långtråkigt och jag tror att vi behöver känna att vintern vill ge med sig lite. Vi får se hur länge detta varar. Vem vet? Kanske blir det mer snö och jättekallt igen. Fåglarna har haft en tuff vinter och trots att vi har försökt ge dem lite hjälp med maten här hemma, så har vi inte haft så många på besök. De gillade väl inte vår meny......... Däremot har de uppskattat det som serverats i detta huset. Ett fågelbord som jag växt upp med i mitt föräldrahem, så jag får ju lite flashbacks när jag ser det.:)

Hemma hos min bror har det med andra ord varit desto fler söta små fåglar som han och hans familj kunnat njuta av ifrån köksfönstret denna vinter.

Det äts mer på marken än i huset........

En superbra matboll där bara de små fåglarna kommer in. Dessutom är den snygg att titta på.

Inte vet jag vad detta är för fågelart, för koll på fåglar har jag inte alls, men fin är den........

Fler hungriga små sötisar.........

Nu är det väl bara att vänta på denna gula färg på en rund sak i himlen.........solen.

Ha en trevlig helg och glöm inte att gå ut och lyssna på fåglarna och få lite vårkänslor.

Datorproblem + jag = blä!

Vilket grejande med detta internetskräpet. Jag har i några år gått och betalat för mycket mer Mbit än vad jag har haft eftersom vi insåg att det var krångligt att ändra när vi provade för nåt år sen. Häromdagen tog vi tag i det igen och min bror hjälpte oss och gjorde efter hur det stod att man skulle göra. Blev inte bra. Plötsligt hade vi inget internet alls. Nu har han fixat till så vi i alla fall har internet till en dator så länge, men här är ju ett par till som gärna vill ha det igen.

Min stackars bror har suttit här ett antal timmar och försökt få ordning på routern som inte alls är på vår sida. En del av dessa timmar har ägnats åt att sitta i telefon med supporten. Eftersom routern inte är köpt av det bolag jag har, så få inte deras support hjälpa till med just den biten. Lösningen där är att ringa det företagets support som routern är ifrån. Detta kostar då ett antal pengar i minuten och frågan är ju hur lång tid det tar för dem att hjälpa oss att få ordning på det hela. OM de över huvud taget kan hjälpa oss att få det att fungera. (Jag är mycket tveksam och negativ i dessa lägen.) Får de inte det att fungera så har vi fortfarande inte internet på mer än en dator, och vi har gjort av med tid, en massa pengar i onödan på samtalet, och på en router som har nåt år på antennen, eller nacken kanske man säger, men nu har ju den ingen nacke.......

Killen som brorsan pratade med häromkvällen skulle kolla upp det hela lite närmre med någon mer kunnig och ringa tillbaka igår. Oj, vad förvånande (inte).........han ringde ju såklart inte upp. Dålig stil och jag börjar bli så trött på detta, så tanken på att byta bolag har varit lockande nära. (Varför säger de att de ska ringa upp och sen bara struntar i det???) Problemet med att byta bolag är att det blir jag som får greja och byta mailadresser osv. Det allra lättaste är tyvärr att göra som de föreslog i lilla söta supporten..........att köpa en router av dem. Då kan de hjälpa oss att ordna till det här får jag hoppas. Utan kostnad. Det tar emot i min stolthet att ge dem den glädjen att sälja en sån som är dubbelt så dyr där än vad sådana kan vara på andra ställen. För att de inte får lov att hjälpa oss med den vi redan har. Jag får väl kliva över min stolthet och göra mig själv den tjänsten i alla fall. Jag kan ju också tillägga att jag är glad att jag har en bror som har väldigt mycket mer koll på denna världen än jag (vilket ju inte är så svårt förstås.:) ), och ett mycket lugnare humör än jag. Annars hade jag stått som ett frågetecken i dessa situationer och stampat i irritation och vrede.:) Sådant här ska bara fungera. That's it.

Jag frågar mig lite hur vi klarade oss när inte datorer och internet fanns? Det är så otroligt sjukt om man tänker efter, så beroende vi (i alla fall jag) är av detta tekniska grej. Därför låter jag bli att tänka efter........ Ja, detta var väl dagens löjliga I-landsproblem.

Hund och katt leker olika.

Är det inte märkligt hur beroende man kan bli av en dator och ett internet? Det är nästan så jag blir trött på mig själv, men det är bara att erkänna. Jag har ett visst beroende. Den har liksom blivit en del av min vardag. Internet har tagit semester hemma ett litet tag och jag hoppas verkligen att det bara är ett litet tag.:) Nu sitter jag här hos min snälla bror och slösar ström en liten stund. Ibland är det bra med syskon.;) Dessutom har jag sån tur så att här är lite tårta över som jag ska få smaka. Mums tycker jag.

Essi har en god Bananvän som är väldigt skojig och en av de saker hon är väldigt extremt fäst vid. Den är faktiskt riktigt söt. En lycklig liten banan som alltid ler........hur mycket den än får utstå, med bett, ristningar, kastningar, morrningar och skällningar i de små bananöronen, så är den glad.

Tussi funderar lite på vad den märkliga lilla hunden sysslar med och tittar förvånande på när hon leker på detta konstiga sätt. Det ser inte alls "normalt" ut. Skutta rundor med en leende banan i munnen....... Hrm......ja, ja.......bara hon har kul.

Själv stannade Tussi här och studerade med sin förvånade blick det hela på tryggt avstånd.

Dags för Tussi att visa hur hon tycker att det ska gå till när man leker. Den lilla blombiten uppe på klöspelaren är väldigt lockande. Laddning av hopp sker...........

Där var hoppet gjort och bytet fångat.

Som avslutning kör vi lite balansövningar. Märkligt hur katter kan lyckas stå på små, smala och ibland minimala ytor. Utan att ramla ner. Jag konstaterar snabbt att katter har något bättre balans och smidighet än jag har.

Nu är det dags att lämna min stackars bror igen och köra hem. Han blir säkert jätteledsen. Eller var det glad han blir? Vill inte veta.:) Tårtan var god, strömmen av behov, räkningarna betalda och Andreas spelsug på Habbo har lugnat sig något. Tack för fikan och hjälpen! Vad hade jag gjort utan dig?

Vinterpromenad......igen.

Jag vet inte om ni minns att jag lovordade skolan vi har här i byn för ett tag sedan? Rättare sagt var det naturen runt om skolan jag lovordade. Här har barnen byggt en liten koja. Hur fin som helst! Tänk vilka möjligheter här är. Detta är bra för kreativiteten, för samarbetsförmågan och ja.......för säkert mycket mer.

Det blev en liten promenad med Essie och Andreas som sällskap idag. Meika och Jennifer svek oss, men de hade giltig anledning, så det är helt okej.:) Som tur är så hålls banvallen ganska snöfri, annars är det tungt att skutta fram med små söta korta ben. Nu mena jag inte mina små söta ben, men det förstod ni nog kanske.? Jag börjar verkligen längta tills man kan gå någon annanstans än på banvallen fram och tillbaka. Skogen, skogen.........jag saknar dig! Senast när jag, Jennifer och Meika var ute, så fick vi lite extra mycket skogsabstinens. (Vi har alltid mer eller mindre skogsabstinens numera känner jag. ) Vi tog en chansning och hade någon märklig förhoppning om att där inte var så mycket snö, men oj så fel vi hade! (Hade nu hjärnan tänkt istället för hjärtat så hade vi ju kunnat begripa det.) Ups, där försvann benet........ och där dök det andra ner i osynlighet. Riktigt jobbigt för våra stackars kroppar, men vi kommer ha snygga ben i sommar efter alla promenader i snön denna vintern. Efter den rundan i djupsnö, som blev lite väl mycket, så har vi hädanefter valt banvallen.

Nu är där inte mycket som syns av bäcken igen. Det har ju snöat en del om jag säger så. Ifall någon i våra trakter mot förmodan har missat det?

Vitt, vitt, vitt och lite träd som bryter av det vita lite då och då.

Denna lilla vovve är inte bara fixerad vid vår hallbyrå, utan också av bollar. Just av den anledningen så är man klok om man gömmer alla bollar innan hon upptäckt dem. Elakt kanske, men det är för allas bästa. Här hittade hon ändå en boll. En snöboll. Väldigt praktiskt, för de går att äta upp och sen är de slut.:) (Det kan vara ett tips att samla på sig ett gäng snöbollar och förvara i frysen för användning när det är vår.)

Är man liten så blir det extra kallt att vara ute, så när vi kom in var detta mys-mys. Gott att värma upp sig igen vid kaminen........

Lycka är det enda som fördubblas när man delar med sig av den.

Utbildning?

Skulle jag nu bli besviken när jag gick till utbildningsmässan våren 2001 för att kolla om där var någon utbildning som passade mig? En utbildning som jag inte var tvungen att läsa in ett gäng ämnen för att kunna söka in till. Ja, det skulle jag. Bli besviken alltså. Givetvis så fanns det inte mycket att glädja mig med där. Jag pratade lite med apotekspersonal eftersom det här med apotek och medicin var något jag var sugen på kände jag. Det var såklart bara jättelånga utbildningar, vilket inte fanns ens i liten skala i mitt huvud att ge mig på. Aldrig! Så blev det med det. Apotekstankarna fick fortsätta att ligga och vila i mitt huvud.

Tänka, tänka.......vad gör jag då? Jag sökte istället till Assistentkursen i Furuboda. Det var också något jag länge haft i tankarna. Egentligen ända från det att min pappa blev väldigt sjuk. Under tiden där så gick jag och pratade med en syokonsulent (så hette det för i världen.:) ) och på något vis kom det fram att det skulle starta upp en apoteksteknikerutbildning i Hässleholm, som var på två terminer. Jag blev glad! :) Jag sökte såklart den kursen också och hoppades på turen att komma in på den. Som vanligt så blev det inte som jag tänkt mig riktigt. Eller som jag hoppats just då. Där var väldigt många sökande till den, och det skulle snart visa sig att jag inte låg så bra till alls. Däremot kom jag in på Assistentkursen och det kändes bra! Det fick bli den och det var helt okej!

Envis och tjatig som jag ju ändå är, så ringde jag i alla fall till Hässleholm för att prata med ansvarig för apoteksteknikerutbildningen. Mest för att kolla läget och visa mitt intresse. Det fanns ju turordningslista sen på de som sökt och inte kom in. Om där var någon som hoppade av menar jag. Döm om min stora jätteförvåning när det snabbt visade sig att det hela löste sig ändå. Jag kom in på den utbildning jag helst ville gå just då! Tack och lov att jag ringde.! Tror jag. Hade jag gått den andra vägen, så hade kanske saker sett annorlunda ut idag. Till det bättre menar jag, men det vet ju ingen....... Å andra sidan hade jag ju aldrig träffat de människor som jag träffade då. Människor som jag kom så nära och som kom att betyda mycket för mig. Jag avbröt mina komvuxkurser och började på Apoteksteknikerutbildningen hösten 2001.

På tal om människor som betyder mycket för mig.......Skäms på mig........Hur har jag kunnat glömma berätta om när jag var på Lydiagården??? En viktig och trevlig vecka i mitt liv någon vecka efter min sista strålning. Jag återkommer till den inom kort.

Vovven och den magiska byrån.

Det var en gång för inte så länge sen en vovve som var fixerad vid de mest märkliga saker. Just denna dagen blev hon fäst vid en hallbyrå i bokfanér, som stod under en trappa. Den hade tre lådor med silverhandtag. I lådorna fanns de mest spännande saker. Saker som luktade magiskt gott. Hon stod där och stirrade på byrån. Hur vi än ropade på henne, så stod hon där och stirrade, tittade, snusade och stirrade.

Stirrandet fortsatte timme efter timme......... Hon funderade och funderade......."Hur ska jag göra för att ta mig in i dessa lådor? Jag vill ju så gärna ta reda på vad det är som doftar så underbart, tänkte hon."

Hon hoppades att någon skulle vara hemma, så till slut bestämde hon sig för att knacka på. Hoppas, hoppas, gruffade hon för sig själv......Kanske någon öppnar nu........

Jippie!!!......... Äntligen! Där var någon hemma! Snus, snus......men vad är det som doftar så mumsigt? Vad har vi här i höger hörna i lådan? Det luktar annan hund! Hrm. Hennes kropp blev spänd och hon skakade. Har de en annan hund i lådan? Mitt ibland en massa sura och illaluktande fotbollsskor och benskydd! Vad är det för människor som bor här?! Hjälp, nu vill jag hem och jag vill aldrig mer komma hit och hälsa på, tänkte hon halvt skräckslagen.

Jag bökade ändå runt lite i förskräckelse över detta och tänkte att jag måste ju hjälpa denna stackars instängda hund! Jag tog ut något som människorna kallar handduk för att se om den stackars hunden var inrullad i den.

Vilken tur! Det var bara en handduk! Som doftade en annan hund. Jag kände mig extremt lättad och paniken över att de skulle stoppa ner mig invirad i en handduk i lådan släppte snabbt.

Förbaskade handduk, vad du lurade mig! Du ska allt få........ Lura mig aldrig mer så!

Helt slut efter denna hemska upplevelse och efter att hämnats på den hunddoftande handduken genom att rista runt den tills den gav upp, kröp hon ner i gosiga sängen. Hon rullade ihop sig, drog en djup suck och somnade gott. Man vet ju aldrig när nästa äventyr dyker upp och då behövs nya krafter.

Inget snöande idag?

Det är väl märkligt ändå. Jag skickade efter information på ett antal kurser eller utbildningar, bla. någon media/journalistgrej, omvårdnad, farmaci och lite annat smått och gott. Vad fick jag? Jo, information om Kart och mätningsteknik, Biogastekniker (vad nu det är???), Kvalificerad Busstekniker, (skulle ju passa mig som handen i handsken.......inte) Elteknik, tandsköterska och någon transport och logistikgrej. Men hallå? Hur gick nu detta till? De landade i soporna och jag har just provat igen att skicka efter två av de grejer jag ville ha info om. Jag hoppas på bättre tur denna gången.

Idag skiner solen, vilket den inte gjorde igår om jag säger så. Då var det ganska så vitt både här och där. Jättestora snöflingor dalade ner och det blev en del av det igen. Vi kände oss som snögummor när vi varit ute och gått vår runda.

Mycket snö leder som vanligt till snöröjning. Jisses vad detta har kostat pengar denna vintern. Det är inte alls bra för bla. Göran, med tanke på att det ju inte lär bli många pengar över till att asfaltera vägar detta året.

Tussi har som vanligt väldigt tråkigt och nu är det ju plötsligt ännu mer snö att skutta fram i. Jag får nog ut en runda och packa till ett par gångar till henne igen över gräsmattan. Jag leder in dem i häcken, där det inte är så mycket snö och kanske kan hon hitta på något lite kul där inne. Klättra är ju alltid skoj och där skulle ju kunna vara något lite kul att jaga och leka med, men jag har inte kollat. Ska kanske krypa in och se jag också. Igår var hon ute väldigt länge jämfört med vad hon brukar vara och kom inte när vi ropade på henne, men det visade sig att hon hade lyckats bli insläppt hos våra grannar och låg där och sov i godan ro. Det är skönt att komma hemifrån ibland när man är katt också.

Att leka med en bit blomblad som är lagd uppe på klöspelaren, är mycket roligare än ni tror. Prova ska ni få se.

Det är helt okej att leka med blombladet på golvet också. Hon gjorde diverse märkliga snurr och hoppgrejer på stället innan hon anföll den lilla gröna saken. Jag försökte ett antal gånger fånga detta på bild, men både jag och kameran var för sen, så slutresultatet blev en bakdel.:)

Jag kanske skulle försöka ta mig ut i vår vintervärld en runda idag också. Jag har fått ett visst behov att gå ut varje dag, vilket jag tycker är ett mycket bra behov. Då kan jag ju passa på att snygga til Tussis gångar också innan jag går in igen.........

Snö, snö och snö.

Febern är borta och Andreas är sig själv igen. Tack för det! Trist att vara sjuk i tre dagar när man fått vaccin för att inte bli sjuk. Å andra sidan så hade det kanske blivit riktigt rejält om han blivit sjuk av sjukdomen om ni förstår hur jag menar? Ja, ja så kan det bli. Igår eftermiddags gick vi i alla fall ut i det underbara snöandet och rastade av oss lite. Jag grävde gångar till Tussi över gräsmattan (vi hittade lite gräs där långt nere!) att gå i och Andreas han latade sig. Bra arbetsfördelning eller hur?

Mycket snö och en halv Andreas.

Han gav sig på att testa rutschbanan också, vilket visade sig vara mindre lätt. Man kan säga att det blev tvärstopp här. Det blev tvärstopp idag också efter att han var ute och hoppade från altantaket ner i snön. Knak sa det i foten och sen var det roliga slut. En svullen ankel, eller vad nu den där knölen heter? Inte bra......... Han konstaterade att det var bättre att sitta vid datorn. Där slår man inte sig.:)

Vintern har en del roliga bilder att ge. Jag hoppas att ingen såg när jag stod med badrumsfönstret öppet och hängde ut för att ta foto, men än så länge har ingen hämtat mig med tvångströja, så det är nog lugnt.:)

Wilma har varit här en dag denna veckan. Tussi är inte rädd för henne bara hon ligger stilla eller rör sig långsamt, men Wilma tycker att det är så grymt hemskt att ha henne så nära. Prata om att se plågad ut. Stackars Wilma...... Efter lite lek med Meika och en promenad var hon trött och landade i hallen. Hon skulle bara vetat vem som gick och snusade henne på tassen när hon låg utslagen och sov där...........

Snön tar aldrig slut och jag vill inte gå ut, säger Tussi och hoppar ner i Andreas väska i stället. En skenmanöver skulle jag tro. Hennes sikte var inställt på bordet visade det sig ganska fort.

Nu är Andreas väska gömd så att han slipper se den på ett litet tag. Idag har de studiedag så man kan ju säga att sportlovet börjat nu. Skönt tycker grabbarna. I år kan ingen klaga på att det inte är snö på sportlovet. Frågan är om det i år i stället klagas på att det är snö.