Lyckoklöver

Jag skulle ge mig på lite städning idag och det går ju bra, för här sitter jag. När jag skulle tömma papperskorgen upptäckte jag att det stod ett pris kvar under den och inser att det var ett tag sedan det gick att köpa en papperskorg för 2.75.

Undrar hur gammal den är egentligen. Jag antar att jag fick den när jag var liten, så den har snart antikvärde. :)

Igår var det dags att köra och handla lite. Igen! Det är uselt tråkigt att inte orka göra alla ärenden på en gång. Istället får jag ta en sak en dag och ett annat ärende en annan dag. Å andra sidan så är jag lite stolt över mig själv att jag äntligen begripit att det är så det är just nu. Det fungerar inte alls på det sätt som jag vill nämligen. Jag hittade den här tunikan/klänningen som jag fastnade för. Även om jag i affären inte kände att det var helt okej, (men det gör jag ju aldrig) så köpte jag den och när jag nu har den hemma så känns det som ett bra köp. Det blev en munk också innan jag körde hemåt igen. Med vit choklad på. Gottigott....

Jag gillar blommorna...........

Igår tog vi en liten skogstur Jennifer, Meika och jag för att hitta något fint ställe att fotografera kläder som Jennifer sytt. Vi visste var vi skulle gå för att hitta dessa härliga lyckoklöver, men nu var det ju tyvärr så att de allra flesta av dem var "stängda". Några få befann sig i alla fall i öppet tillstånd och där passade en av hennes outfit alldeles lysande bra. Ni anar inte vilket grejande det är innan det blir finfina bilder som hon (och jag) är nöjda med. Fråga Meika hur kul det var igår och hon kommer att se ledsen ut.:) Det blir en del gymnastiska övningar för att få till dem, men det blir verkligen fina bilder. Gå in och titta på Naímas Design så får ni se..........

Det finns så många "där ute" som jag vill skicka massor med önskan om lycka och tur till. Det finns så många som jag önskar att jag kunde hjälpa. Så många som är värda så mycket bättre än de har. Så många som jag önskar blir friska från allt skit som de är drabbade av. Lyckoklövern är till er. Tänk om den kunde hjälpa...........

Naturen.......

På Sockertoppsområdet träffade Meika, Jennifer och jag igår en väldigt ilsken Tofsvipa. Det var väl vaktning av sitt bo den höll på med förmodar vi. Eller var det bara en allmänt dålig dag. En väldigt dålig dag. Här har den lite paus vid bäcken innan den flög vidare och "skällde".

Underbara Backsippor blommade lite överallt på ängarna.

På väg hem såg vi detta ankparet på väg ner i vattnet, där frun var mycket ljusare än de fruar jag brukar se. Hon var jättefin. Det ser så fridfullt ut när de simmar omkring i bäcken. Lugnt och skönt, där de seglar fram på samma håll som strömmen går i vattnet.

Idag är det ju Wilmatisdag igen och när vi gick vår Wilmarunda där bad som vanligt ingick, så fick jag plötsligt för mig att idag kanske hon skulle vara lite renare än hon brukar när vi kommer hem. Ett litet tag efter ett av baden så var hon riktigt fin, men det brast någonstans efter det, den där renheten. Idag fick hon i alla fall gå sin favoritväg här längs med bäcken i "lilla skogen". Det luktar gott här kan jag säg till alla som inte vet det.:)

Det kan ha varit när hon var tvungen att trampa runt i någon härlig lerbäck och sen när en blöt Wilma och Meika lekte sina snurra rundor-lekar här hemma, som det lilla rena försvann. Det slutade alltså med att hon var smutsigare än hon varit här någon gång innan tror jag. Sötnosen. :)

Lite pälstorkning inomhus, sen gick vi ut och planterade lite. Den här åkte ner i jorden och jag hoppas att den överlever, för det kändes som jag lyckades förstöra den när jag tog upp den ur krukan. Hoppas inte. Jag älskar den här färgen!

Våren är definitivt här. Kastanjeknopparna brukar vara ganska tidiga. De är i full gång och bladen är på väg att ta sig ur sitt vinterskal. Härligt!

Maskrosor är kanske inte något jag längtat efter att få se, men de blommar i all sin glädje i värmen nu. De lyser upp, men de är tyvärr inte roliga så länge.

Det är mycket natur, blommor och inte mycket här för tillfället känner jag. Jag har en märklig känsla av extra tomhet i knoppen som inte är så kul. Jag vill ändå gärna dela med mig av en del av de foto jag tar när jag är ute och får nöja mig med det för tillfället. Det är egentligen så mycket jag vill berätta och skriva om, men jag får låta det vara. Det går liksom inte........

Seriepremiär för P15

Igår var det seriepremiär för P15 och tack och lov så har Pontus tå gonat till sig igen efter 4 veckor. Nu är det bara den sista svullnaden som ska bort och helst ska den ju inte göra ont alls. Idag blev det lite spel och en förhoppning att tån skulle klara det. Japp, det gick lysande.:) Det hade ju varit extremt dumt om sprickan/brottet gått upp igen.

Ett snabbt mål emot sig, sen vände det och de spelade till sig en vinst med resultatet 8-1.

Härligt med en sådan första match för säsongen. Bra jobbat säger jag!

Eftersom vi var hemma sent blev det stekt korv i bröd. Korv förresten......... Jag vet inte om jag ska kalla de här smala korvarna för korv??? (Tur att vi hade en annan modell också.) Fina eller hur? Särskilt den andra uppifrån. Den har snurrat sig riktigt snyggt. "Företaget-där-man monterar-allt-självs" korvar ska nog kokas........(där var ingen bruksanvisning med.) Eller inte köpas. Jag kommer att välja det sista.

Jag fick syn på månen när jag var i badrummet igår kväll. Jag gillar månen. Den är magisk på något sätt. Eftersom jag var för lat för att gå ut, så öppnade jag fönstret och klättrade lite istället för att kunna fotografera den. Utan att ramla ut.............

Utforska dina inre världar och lyssna på dina drömmar.

Vitsippor

Räddningsaktionen lyckades. Fågeln som hade förirrat sig ner genom skorstenen och satt nere vid sotarluckan har kommit ut i friheten igen. Efter att ha krockat med fönstret och lämnat en svart sotfläck efter sig. Jag blir glad när jag kan hjälpa de små djuren.
På tal om fåglar så köpte jag det här fågelhuset häromdagen. Jag kunde liksom inte låta bli. Även om det kanske inte blir något matställe för fåglarna, så får det hänga här och bara vara sött.

Igår var det öppet hus på högstadiet här i Degeberga. Det är det varje år för att föräldrar, syskon och barn som ska börja sexan till hösten ska kunna gå dit, vara med på lektionerna och få en uppfattning om hur det fungerar där. Det var riktigt trevligt igår tyckte jag. Tre lektioner hade de och som kompensation en hel dag ledig sen. Det är inte så dumt.

På eftermiddagen följde Tussi med oss på en minipromenad ibland alla vitsipporna.

De är så fina de små blommorna. De lyser upp allt det gråa och påminner mig om att varmare tider är i antågande.

Här är så otroligt vackert vid bäcken. Lugnt, skönt och härligt. Vackrare blir det när träden börjar slå ut..........

Hon följde oss hela tiden på lagom avstånd.:)

Även om det var en pytteliten promenad vi gick så var den härlig. Bäckens porlande, vacker natur, trevligt sällskap och kameran i handen. Vad mer kan man egentligen begära?

En katt har förmågan att njuta av livet. Oavsett var hon befinner sig så kan det verkligen se skönt ut. Hur gör de?

Tänk att det är så lätt att ge andra bra råd, men inte att ta till sig bra råd själv. Vid närmare eftertanke så är det oftast de råd man ger till andra som är de råd som egentligen är riktade till sig själv. Just de råden som man själv behöver. Just i den stunden.

Eehhh......jaha?

Byt det plastkort du har nu till det andra plastkortet, som är gratis första året, fast egentligen så var det kanske inte det, utan mer att jag fick använda den summan att handla för eller nåt.....? Bytte jag nu kortet jag hade till det andra kortet istället, så skulle jag få si och så mycket rabatt i procent plus visst antal kronor, plus att jag ändå får rabatten som ligger "sen innan" och rabattchecken jag har med mig. Eehhh........jaha????? Om jag sen tog en försäkring på eländet jag handlade så behövde jag egentligen bara betala hälften så mycket av den försäkringen, för jag skulle få "tillbaka" halva summan att kunna handla för i den här butiken. Eller nåt........ Detta var bara en liten del av all info jag fick angående det nya kortet. Sådär ja, det tackar jag för..........nu var hjärnan slut för idag. Tog inte så lång stund att få den att börja ryka ........

Resterande av ärendena i stora stan idag blev inte riktigt så mycket som jag tänkt mig. Jag tänkte kolla lite kläder, men orken var slut så jag nöjde mig med att köpa en Calamondin.

Jag hade fortfarande presentkort kvar att handla blommor för, som vi fick 2007 från resebolaget när vi blev ett dygn försenade hem ifrån Turkiet. Då när planet "krockat" med ett gäng fiskmåsar och inte kunde flyga som det var tänkt. Det kändes dags att göra av med det sista nu och då blev det en sådan i inköp. Nu är det bara att hålla tummarna att jag lyckas få växten att överleva. Länge.......... Tips på hur jag gör det är välkomna!!!

I Wilmatisdags var det inte något höjdarväder. Ganska mulet, hyfsat kyligt och det ljusaste i naturen på promenaden med Jennifer och Meika var trädet i "mitten" som hade påbörjat en liten blomning. Såg lite fräckare ut i verkligheten än här ser jag.

Wilma blev lika färgad som vanligt på magen efter bad i bäcken och denna brottningslek som de alltid utövar när vi kommer hem igen. Otroligt egentligen hur mycket skit som kan samlas i denna päls. Här ser hon riktigt ren ut, men ibland ljuger en bild mycket. Även om det mesta sen landade på golvet i hallen, så blev där en del kvar i pälsen till husse och matte tror jag.

Jag hade blivit lovad en våldgästning dagen innan och funderade just på när den skulle ske. Tänkte kanske att det nog inte blir av, för ofta så säger man så, men det blir liksom inte ändå som ni väl vet. Plingeplingeling på dörren och där stod hon minsann. Ett uppskattat besök av en trevlig tjej. Ett sånt man blir glad av. Det var inte bara för att hon hade kakor och cola med sig som jag blev glad.:)

Tussi letade sovplats igår kväll. Alternativ ett var i tvättkorgen och där hade hon lite tur att ingen kastade ner tvätt uppifrån. (Från badrummet, som landar direkt här alltså.)

Inte jätteskönt, så alternativ två var upp på torktumlaren i förhoppning att jag skulle låta henne va kanske........ Nu var ju inte tumlaren igång, så det var inte så varmt och gott som hon tänkt sig. Bara att leta vidare, och hon landade till slut i en klädhög.

Idag har jag äntligen skickat iväg min jobbiga deklaration. Jag är inte någon siffermänniska och oftast begriper jag inte något alls av det här med deklaration. Alltså får jag ringa och be om hjälp. Varje år är det samma förvirring här. Hjälpen har jag fått och nu är det skickat. Skönt. En sak mindre att tänka på. Skönt!

Så kan det va.

Häromkvällen när vi satt och tittade på tv, såg vi att där låg något på mattan, som på avstånd såg ut som en svart klumpliknande sak. När jag gick närmare upptäckte jag att klumpen inte var någon klump, utan en spindel. En spindelmodell som jag aldrig sett innan. Svårt att se på bilderna här, men är det någon som vet vad det är för en figur? Jag är tacksam att jag inte har världens spindelskräck.:) Vi lät den vara, för den var förmodligen här av någon anledning, men igår hittade jag vår spindelkompis död.

Igår var det seriepremiär för Andreas fotbollslag P11 borta. Det gick tyvärr inte så bra resultatmässigt, men de kommer igen! Detta var en av få gånger jag inte var med och tittade, men jag hade tråkigt men sant, ingen lust att träffa folk. Jag har inte haft det på några dagar nu har jag känt. Inte bra. Jag stannade hemma och skjutsade Pontus och hans onda tå till kyrkan istället. Nu har han bara två gudstjänster kvar att gå på, men tiden går fort och snart är det konfirmationsdags. Den stackars stortån (med sprickan i eller om det är ett litet brott där inne någonstans, vilket jag fortfarande inte vet) börjar gå mot en liten bättringsväg så vi får väl se när han kan dra på sig fotbollsskorna och röra sig normalt igen.

Det känns segt här idag med. Jag ska försöka gå ut en runda och göra något vettigt i trädgården, eller kanske städa, men det är så trögt.:(

Förra veckan när jag var i Kristianstad en liten runda fick jag äntligen syn på min favvolastbil. Även om det var på långt avstånd och den faktiskt ser lite halvskabbig ut, så blev det ett foto i alla fall. Bättre än inget så länge. Känns ju lite fånigt att stå nere vid affären och vänta på att den ska komma dit så jag kan fotografera den där. Då kan till och med jag tycka att jag är något pinsam. Alltså överlåter jag det jobbet till Emma, eftersom hon ändå är där.:)

En liten minibanan fångad i natten. Egentligen så är den ju inte så mini om jag tänker efter. Naturen är inte mini. Tänk vad lite vi har att säga till om när naturen börjar tala. Ni vet nog att jag tänker på vulkanen på Island. Vi har inte lite att säga till om, vi har inget alls att komma med. Vi blir plötsligt små pyttiga varelser som inte kan göra annat än "se på" när naturens krafter tar över. Imponerande, men läskigt.

Trevlig dag!

Dags att inhandla lite kläder, så jag och min stora son tog en runda ner till Lund. Det är väl märkligt att när man faktiskt vet vad man letar efter så är det så svårt att hitta. Antingen finns inte rätt storlek eller så är det nåt annat man inte gillar. Kan också vara enorma priser som gör att man gömmer etiketten igen och går vidare. Idag var där dessutom fruktansvärt mycket folk överallt. Vi hittade i alla fall det mesta av vad vi tänkt oss till honom. Själv var det inte en tanke på att jag själv skulle leta kläder. Där var orken definitivt slut, men ett par skor till mig med blev det ändå.

När vi var klara här och skulle köra hem så stannade vi till och tog vars en liten glass och vilade kroppar och hjärnor lite. Min hjärna behövde i alla fall definitivt vila. Vi satt och pratade om lite allt möjligt och plötsligt kom vi på att vi tar en tur till Malmö också och kollar lite när vi ändå är på "utflykt" och inte hade nåt annat för oss. Så blev det. Vi tog en tur till Ribersborg för att gå ut en sväng vid havet där, men jisses vad det stormade. Det var inte lätt att fotografera kan jag säg, för just som jag skulle trycka av, så kom megavinden och då står man inte stilla. Jag fick ha Pontus som "vindskydd" och ändå var det inte lätt. Undras tro hur mycket det gungar i toppen på denna byggnad när det stormar så här. Promenaden blev alltså extremt kort här. Snacka om att känna sig blåst.

Vi fortsatte köra "neråt" och in i en småbåtshamn, där vi stannade till för att jag givetvis skulle fotografera.........förvånande eller hur? Där vi stannade satt två ankor. Herr och Fru kanske......... Frun såg ut att sova gott...................

Herr Anka traskade med bestämda steg mot bilen. Jag fick nästan ankskräck och började fundera på han var på väg att anfalla bilen. (och mig om jag gick ut.)

Han vände och gick när han insåg att vi inte hade någon mat att erbjuda, så han var bara sugen på något gott, inte på att käka upp bilen. Precis så det ska vara. Herren jagar efter mat och Frun sover.:)

Ibland ska man våga kasta sig ut. Ta steget mot något som man inte vet om det är rätt eller fel............. Just här kändes det som en dålig idé. Här blev känslan mer.........jag vet inte........ingen återvändo.

Solen vill så gärna ta sig igenom alla mörka moln och lysa upp bron till Danmark, men det går sådär..........

Himmel och hav ser ut att vara på riktigt taskigt humör denna lördag.

Pontus och jag körde vidare och tänkte ta oss in i Malmö igen mot Stadion och det område där jag bodde ett litet tag för snart 20 år sen. Vi valde att inte köra det "vanliga" hållet och upptäckte snart att vi faktiskt inte hade en aning om var vi var och åt vilket håll vi skulle för att komma dit vi tänkt. Det gjorde i och för sig inget, för vi fick ju se en del där utanför centrum också nu ju. Vänster där och höger här. Jo, det gick faktiskt riktigt bra till slut.:) Vi stannade till och gick en sväng in på området på Stensjögatan (där jag bott). Tänk vad svårt det är att få ordning på hur det egentligen såg ut förut. Med tanke på att det ju är några år sen jag var där sist så kunde jag inte hundra reda ut var det var jag bodde, men ett och annat trevligt minne dök i alla fall upp när vi gick förbi lägenheterna.:)

Det här var vad jag behövde idag. En härlig dag med en härlig son.:)

Tungt, Tungt, Tungt.

Jag mår skit. Det har helt klart varit för mycket de senaste 12 dagarna. Fyra jobbiga och ledsamma grejer på 12 dagar............jag orkar inte det. Jag kan inte hantera det när det handlar om en grej och ännu mindre orkar jag hantera det när det blir så mycket. Grejer som händer som jag bara inte kan förstå. En del är helt onödiga och andra är bara allmänt jobbiga. Varför ska det bli såhär gång efter gång? Det känns som det alltför ofta är något, men det är klart...........Med min minimala stressnivå (eller vad det heter), så behövs det inte så mycket för att det ska bli och kännas JÄTTEMYCKET och JÄTTEJOBBIGT.

Mina krafter är just nu på semester någonstans och jag antar att de inte kan ta sig hem på grund av flygstoppen överallt och det märker jag av kan jag lova. Jag vill svära, skrika och bara gråta åt alltihop, men vad hjälper det? Det hjälper inte mycket alls faktiskt, för en del av det har jag redan provat. Jag fungerar just nu sämre än vanligt och det känns inte okej. Inte för mig och inte för att en del också "går ut över" familjen. Dessa jäkla känslostormar och den ångest som bara tuggar ihjäl mig ner i små molekyler. Hur bygger jag ihop dem igen? Kommer det kanske nya delar som jag kan sätta ihop mig med? Var hittar jag de delarna? Går de kanske att beställa på internet? Allt annat märkligt går ju att beställa där............ Tills jag hittar den hemsidan så får jag fortsätta diskutera med ångesten som far runt i kroppen. Synd att vi har så dålig kommunikation.

Just nu önskar jag att jag mådde som innan. Som för ett par veckor sen, då när jag mådde dåligt som jag "brukar". Inte detta! Jag vill inte! Jag vill inte! Känslan av att hålla på att tappa kontrollen på allt och det mesta är inte angenäm. För helvete..........kan ingen hjälpa mig?

(Tussi kom just och skrev: "ö-ä.-." Någon som vet vad det kan betyda?)

Dessa siffrorna som jag fick efter bentäthetsmätningen är också ganska mycket svårförstådda för mig.........Fattar inte mycket, men det gör inget.

En bra sak har hänt i veckan. Jag fick besked från bentäthetsmätningen jag gjorde för ett par månader sen och den såg bra ut. Eller kanske inte bra, för det står Låg Benmassa på mitt svar ifrån Hässleholm, men det har inte försämrats direkt sen förra mätningen och det är ju bra! Än så länge kommer jag inte att gå sönder i skelettet i alla fall. Det tråkiga var att det plötsligt visade sig att jag bytt läkare på gyn. Bara sådär utan att någon säger något så har jag tydligen en annan nu. Det kunde ju stått med en liten, liten mening i brevet jag ändå fick här att min läkare inte är där längre, men det är klart.......jag är ju bara en patient som haft henne i 10 år, så det är inget jag behöver veta. (läses med ironi) Nu ska jag hålla koll på att jag ska påminna gyn om fem år att skicka en ny remiss för en ny bentäthetsmätning. Blir att skriva det i slutet på almanackorna ett antal år framåt nu alltså. Oavsett mitt gnäll här så var det i alla fall bra att skelettet inte blivit sämre sen sist, då det stod signifikant försämring.

Underbara vårvärme.

Fy attsingen vad jag är trött. Det är inte bra att somna i soffan även om jag var megasömnig. Nu är jag ju minst lika trött känns det som. Jag skyller på det fantastiskt underbara väder vi haft idag. Det tog kanske musten ur mig menar jag. Barnen har haft studiedag idag och konfirmationsgruppen har gjort sin sista heldag iväg tillsammans idag. Idag var de i Malmö, med besök i bla. en Moské och en Synagoga. De var även i ett Terrarium i folkets Park och sen blev bjudna på Hamburgare........ni vet var. En trevlig dag vad jag förstod på sonen här.

Själv har jag och Andreas städat undan lite skit på altanen så att vi hittade bordet och stolarna igen. När jag la in lite av "skiten" i förrådet (som också är fullt av "skit"), så hittade jag de här dojjorna från stenåldern.:) TrimTrab........minns ni dem ni som är lika unga som jag?:) Jag får väldiga minnesbilder bakåt i tiden i alla fall. Konstigt vad små grejer kan få oss att minnas..........

Detta undanplockande var inte kul så jättelänge så vi bestämde oss för en runda längs med bäcken vid Sockertoppen istället.

Vädret var ju fantastiskt skönt så det är bara att passa på att njuta av solen och värmen som fanns mer eller mindre på sina ställen. Vinden var småkylig, men där det var lugnt var det mmmmmm...................skönt........... Ännu skönare om alla taggbuskarna hade befunnit sig någon annan stans konstaterade vi.

I ärlighetens namn så har Andreas betydligt bättre kondis och ork än jag. Förvånande? Nej. När han tyckte att jag skulle följa med honom upp här blev jag trött vid bara tanken. Det är brantare än det ser ut........... Med små vilopauser drog jag mig sakta uppåt jag med. Utsikten där uppe är helt okej kan jag säg, så det är värt det.

Årets första fotbad är gjort, men det var ingen tryckande värme i vattnet. Det ser egentligen ut som han inte alls tyckte det var särskilt skönt.

Jag jagade tag i Malin och Essi som bor nära området här, så de kom och mötte oss till Essans stora glädje. Hon sprang väldigt mycket fortare än sin matte, som faktiskt inte sprang alls. Frågan är ju då om det berodde på att Essi blev gladare att se oss..........eller det bara är för att hon tycker mer om att springa.........:)

Andreas lockade i lilla vov i det kalla vattnet...........

För att vara en hund som aldrig går i vatten såhär, så är hon ju ganska badande.;) Måste vara något märklig med våren som förändrar innehållet i både tankar och känslor..........

På väg hem igen efter mer än en timmes småpromenerande här i vår fantastiska natur. Här är riktigt njutbart. Vattenporlet, den speciella naturen, lugnet, ja...........här är helt enkelt sååå skönt att befinna sig.

I Bröderna Lejonhjärtas fotspår........