Jag vill vara pigg och glad!

Jag är så ledsen. Jag förstår inte varför det ska vara såhär. Jag vill så gärna, men det fungerar inte riktigt. Jag är så trött på att känna mig så låg som jag så ofta gör. Ovanpå det......den här känslan i någon form av press ifrån myndigheter/instanser. Det känns som om jag måste skynda mig att må bra igen, så att jag kan komma ut ur deras system. De vill såklart slippa lägga mer pengar på mig. Men berätta för mig hur jag ska göra då!!!!!! Det är ju inte så att jag mår bättre av den känslan av press. Ibland känns det som jag har lust att skita i alltihopa och gilla det läget som det är nu, men ibland så ger jag mig den på att jag ska ta mig igenom detta och så mycket det går bli den jag vill vara. Jag vet bara inte riktigt hur.
Jag har svårt att tycka det är okej att det tar tid att komma dit jag vill, men jag undrar om inte myndigheterna/instanserna har ännu svårare att tycka det är okej.

Jag vill ju vara glad och känna lust. Oftare än de få gånger jag gör det alltså. Jag vill känna mig pigg i kroppen och jag vill slippa den här gråa dimman jag jämnt har i huvudet. Den som gör att jag inte får ordning på tankarna och den som gör att jag har svårt för att få ihopa känslorna i kroppen med de i knoppen. Jag har levt såhär i alldeles för många år. Jag vet knappt längre hur det känns att inte ha det såhär. Jag springer i mitt förbannade ekorrhjul. Det enda jag vill är att ha bort alla dessa dåliga känslor. Jag vill ha fram den positiva, glada och spralliga människa som bor här inne i mig. På riktigt. Först och främst för mig och familjens skull. Om nu inte "hela" klarar att komma fram, så är jag tacksam om i alla fall en större del av den gör det. Jag kan nog acceptera att jag inte blir precis som jag var en gång, för det har hänt så mycket i mitt liv, som gör att jag förändrats, men jag kan inte acceptera att det ska kännas såhär! Livet springer ju ifrån mig! Ibland växer paniken sig så stark så jag skulle vilja ..........vet knappt vad..... Kan ingen hjälpa mig???

Ibland ger jag mig dåligt samvete för att jag mår såhär och ibland får jag hjälp av märkligt och oigenomtänkt beteende från omgivningen att ge mig dåligt samvete. Ofta förbannar jag och blir arg på mig själv. Hur kan jag gå omkring och må såhär när många andra har det så mycket värre!!? När de värsta anklagelserna mot mig själv lagt sig så förstår jag igen..... Jag mår inte såhär för att jag tycker att det är kul.