Kom igen!

Kom igen vita, kom igen!!!......... Så lät det för en vecka sen vid just halv nio-tiden på förmiddagen. 8.00 var det dags för åttondelsfinal på Kviberg mot Monte Libano från Brasilien. Spänningen var hyfsat stor inför denna match kan jag säg. Supportrarna sjöng så gott det gick i denna tidiga fredag. Vi konstaterar att det är lättare att sjunga mitt på dagen.

Laget kämpar på.

Sammanbiten.......

Brasiliens spel visade sig vara .......... hur ska jag säga.......... Spelar de sådan fotboll där tro? Fult spel och massor av maskning och långt ivägskjutna bollar i onödan. Så spelade detta laget. För vår del blev det tungt när bollen vägrade att gå in på rätt håll när vi hade våra chanser.

Matchen slutade med tack och adjö för vår del. Motståndarna hade två chanser och satte den ena, vilket ju räckte för att vi skulle förlora med 0-1. Det var med tunga steg Degeberga gick från planen efter att blivit utslagna i åttondelsfinalen. Lika tungt var det för supportrarna. (För egen del surade jag ett tag.) Men jag vill påstå att de varit superduperduktiga som kommit såhär långt! Nia i B-slutspel är jättebra med tanke på att där från början var ca 200 P15-lag, varav hälften ju gick till A-slutspel såklart. Kanonbra gjort av Degeberga. Grattis säger jag stolt!

De två matcher de sen skulle haft kvar att vinna under fredagen för att gå till final försvann från schemat och dagen kunde användas till att roa sig på. Liseberg och sen disco på kvällen är inte fy skam. Själva tog vi en fika med de trevliga Göteborgarna som vi träffade i Kivik i midsommar. Glass, kaffe, muffins och öl var vad som landade på detta bord.

Ett par timmars prat och skratt i härligt sällskap på Evas Paley fick bli Andreas och mitt avslut på denna Göteborgsvecka. Dags för oss att åka hem, medan Göran stannade kvar till lördagen och tog ett gäng trötta fotbollsspelare med sig.

Hur sammanfattar man en sån här otrolig vecka? Massor med fotbollslag, fotbollar, fotbollsplaner, matcher, nervositet, hög puls, liv och rörelse. (Nedan ses Heden.)

Mängder av supportrar från alla möjliga länder, som gjorde sitt yttersta för att heja fram sitt lag.

Överallt fanns det glädje, bra laganda, kämparglöd och även såklart besvikelse, irritation, ilska, svett och tårar.

Överfulla spårvagnar, spårvagnar överallt, Liseberg och det populära Gothiadiscot var stora delar av denna veckan.

Nummer 10 är nöjd med dagarna här och jag hoppas att alla de andra också är det!

En sådan enorm upplevelse detta faktiskt var. Jag som inte ens visste om jag skulle följa med upp. Vilken tur att jag körde upp för att följa Degeberga GOIF, som var suveräna både på och utanför plan på Gothia Cup 2010, 18-24 juli.

Ett Minne För Livet.