Är det vinter på riktigt nu?

En månad kvar till jul och inte så många dagar kvar till adventsstjärnor och ljusstakar ska pryda även mina fönster. Jag blir något olycklig i en del av detta trots att jag tycker det är så himla mysigt. Det jobbiga blir automatiskt att försöka få alla fönster att se lite vettiga ut. För det första så har jag en kropp som protesterar när jag försöker göra sådana grejer och för det andra så har jag en del av mina fönster som egentligen inte ens vill öppnas och snyggas till emellan. Det blir förstås jul ändå, men mitt inre vill så gärna ha det så som det vill ha det.

Det blev full vinterutrustning på i en hast idag när det var skoldags. Jag vet inte om ni blev lika förvånade som jag av all snön som enligt mig kom plötsligt. Om jag tänker efter så känns det nog så för mig varje vinter. Jag blir lika förvånad vid varje års första snö menar jag. Det såg ändå härligt ut på något vis när det traskades till skolan idag. Mycket snöbollskrig innan de var framme gissar jag på.

Här har jag en vän som inte tycker det ser härligt ut alls. Hon såg lite lagom less ut här hon sitter i fönstret och begrundar eländet. Jag tror att hon har varit ute och gått från baksidan till framsidan idag, men det är nog allt. Ändå så hade hon en fästing med sig in. Jag som trodde de var lite borta nu.

Kanske ska jag dra på mig vintermunderingen (om jag nu hittar mina skor och kläder i det röriga förrådet) och försöka locka ut Tussi på en liten runda i friska luften. Om jag lyckas väcka henne från den sköna kattsömnen förstås. Det är så gott att komma in i värmen sen när man varit ute i busväder.:)