En hungrig Tussi

Ibland känner man sig inte alls snäll mot sina goa djur. Tussi skulle till veterinären med ett sår vid ögat som fått en misstänkt infektion, eftersom hon hade en bula där. Jag har för en vecka sen lyckats trycka ut lite skräp därifrån, och sen såg det bra ut. Nu hittade jag en bula där igen men nu var såret ihopaläkt och inte mycket jag kunde göra åt saken. Jag ringde våran jättebra veterinär och fick en tid klockan 11. Eftersom han inte visste om han behövde öppna såret och tömma ut varet, så fick ju inte Tussi äta frukost ifall han behövde söva henne. Ingen glad kise hade jag här kan jag lova. Hungrig, hungrig och undrande vad jag egentligen höll på med. De där bedjande ögonen som ger mig så dåligt samvete så det gör ont i kroppen. Hon satte sig vid sitt "godisskåp" och hoppades att det skulle öppna sig, men inte nej. I brist på mat började hon gnaga på mina foppatofflor. Jag kan ju säga att de mättade inte mycket, så hennes bedjande och frågande ögon fortsatte följa mig.

Hon var ute en stund på morgonen och kom in igen vid halv nio. Min uppgift blev nu att försöka förvilla henne så hon inte tänkte på mat. Jag var mycket noga med att inte närma mig köket innan vi skulle åka kvart i elva. Jag ville ju inte inge några falska förhoppningar. I två timmar försökte jag roa henne så gott jag kunde. Vad annat kunde jag göra. Tiden går så långsamt när man vill den ska gå fort. Vi borstade lite päls, gosade lite, lekte lite med roliga snöre och hittade en mus hon inte haft framme på länge som var lite kul.

Musleken blev på hennes favoritplats, vilket just nu är en trasig McDonaldspåse och en dammsugarslang.

Kom hit här lilla musen, jag ska ha dig........

Ha, ha.......Jag fånga dig..........

Äntligen dags att köra kände jag, men det gjorde inte Tussi. Hon gillar inte att åka bil. Jag hade tack och lov chaufför så jag kunde sitta hos Tussi och försöka få henne att tänka på annat. Annars gråter hon precis hela tiden och det går liksom ända in i benmärgen på mig. Den lilla resan gick riktigt bra. Vi blev inkallade nästan direkt och jag undrar vad Tussi tänkte när hon såg mängder med matsäckar framför sig som ju antagligen luktade gottigott. Stackars min hungriga kise. Veterinären tyckte inte att det var någon större fara med bulan, utan nöjde sig med att ge henne antibiotika. Hon fick en antibiotikaspruta och sen tabletter hon ska ta i 10 dagar. Tack och lov att han inte behövde skära hål på det. Pust...... Väl hemma igen så var det riktigt mumsigt med mat! Trött var hon och somnade som bara en katt kan i soffan. Tabletterna hon får är till min stora lycka goda tycker hon och tar dem med glädje! Det tackar vi för!