En rastlös Tussi.

När vädret är tråkigt är Tussi rastlös. Då letar hon verkligen efter vad som helst att göra här inne. Som hon kanske inte får göra. För att jag ska se henne och busa lite. Ni vet, gå upp på bordet, vilket hon aldrig gör annars, klösa i möbler, som hon faktiskt inte heller gör vanligtvis. Hon vet mycket väl att hon inte får vara på bordet, för det räcker att jag närmar mig så får jag en busblick och ett snett hopp iväg och ner på golvet igen. Tills jag vänder och går därifrån, för då är hon snabbt uppe igen. Igår bestämde hon sig för att leka lite med min blomma som ju i och för sig har väldigt lockande hängande grejer i perfekt lekhöjd. Jag antar att jag får skylla mig själv eftersom jag placerat den där. :-)

Blomman överlevde och vi övergick till att leka med hennes grejer istället.

Vad hade jag gjort utan henne.? Hon ger så mycket glädje så det är helt otroligt. Nu menar jag ju inte att inte familjen eller goda vänner gör det, så missförstå mig nu inte. Men djur är ju väldigt speciella för mig. De ger mig otroligt mycket positivt och betyder väldigt mycket för mig. Jag är så fäst vid Tussi så jag nästan blir rädd för mig själv. När jag mår sämre så är det extra mysigt att kela och gosa med henne. Hennes mjuka päls och spinnande är lugnande. (Om hon nu känner för att gosa just då alltså. Det vet man ju aldrig i förväg.)
Vad kan man mer göra som katt och det är tråkigt väder och inga möss och fåglar går att hitta där ute i den våta skogen......... Jo, man kan anfalla och försöka krångla ner sig i en liten påse. Det är skoj!

Den kunde ju varit lite större förstås. Svansen får inte plats......

Sådär ja, nu gick det.