Jag var lite orolig över om där skulle vara stora jordhögar på bordet efter Tussis tassar när vi kom hem från kyrkan, men det var där inte! Pust, hon var alltså inte uppe och sprang på bordet när vi inte var hemma. Däremot var hon sugen på bus på bordet innan vi åkte, men stannade något motvilligt kvar på en av stolarna. Duktig kise!
Pontus konfirmerades i Degeberga Kyrka efter två terminer av lektioner, en del gudstjänster, några heldagar där de varit ute på skojiga grejer, (bla. i Boda Borg och "lekt", de har besökt ett kloster och varit i en moské), de har "jobbat" för att hjälpa barn som har det svårt med mera, med mera. Det verkar ha varit en kul resa (för det mesta) och i denna kyrka kommer den resan att avslutas.
Det var en mycket trevlig konfirmationsgudstjänst våra 14 ungdomar medverkade i, med mycket sång som varvades med berättelsen om "Frälsarkransen". Den är ett armband som är en sorts sammanfattning av våra liv. Den består av 18 pärlor, där varje pärla har en speciell betydelse. Den handlar om glädje och bekymmerslöshet, om oro och sorg, om hemligheter och kärlek, om död och uppståndelse.
Efter att de haft en liten kort "hemlig" avslutningsstund tillsammans i församlingshemmet, (där kåporna också togs av) lyckades vi få till ett hastigt familjefoto.:) Det känns konstigt kan jag erkänna. Att Pontus är så stor nu.......... Tiden går så fort. Det är svårt att hinna med och svårt att förstå att de börjar bli stora våra barn. Nästan så jag blir lite tårögd här när jag tänker på det....... Det är ju dessutom inte så länge sen jag konfirmerades....... Eller?
Magarna var hungriga nu, så det var inte helt fel att ta sig hemåt med gästerna och få lite mat. Lite mat var kanske att ljuga..........mycket mat blev det. Gott dessutom. Camilla (min svägerska) var snäll och fixade det fina och goda köttfatet till oss och potatissalladen hade vi beställt hos Degeberga Slakteriprodukter AB.
Lite senare på kvällen kom familjen Svensson och gratulerade Pontus. Solen sken ännu, så vi satte oss på utealtanen där alla tyckte det var fantastiskt skönt. Utom jag, för jag frös ju givetvis. Här har vi en "man" som var grymt stolt över vad det nu heter, som han har i kavajfickan.:)
Slipsen har åkt av och min bror har börjat andas igen. Efter typ 7 timmar med den på, så måste det vara mycket befriande.:) Tack snälla för hjälpen innan (och med fotograferandet) vi fått av dig och din fru till Pontus konfirmation! Det är guld värt!
En rejäl vinst (12-2) kräver vågen. Jag säger bara YES, och gratulerar dem till segern!:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar