Tänk efter före.

Ibland vet inte folk vad de babblar om. Vad vet folk om andras liv om man inte känner varandra ordentligt? Inte ett skit skulle jag vilja påstå. Då vill jag också påstå att man kan tänka sig för och hålla käften stängd gällande de människorna som man inte känner. I ärlighetens namn så tänker jag också ibland si eller så om andras liv och varför gör de så, varför gör de si? De skulle gjort så istället så hade det blivit bättre. MEN......... Jag stoppar mig oftast snabbt och går inte längre än till mig själv. Vi har alla olika öden och liv. Att ändra på sitt liv (om det nu går att ändra) när det blivit galet är inte heller något man gör på en vecka.

Det vi ser utåt hos/på en människa kanske är så långt ifrån den riktiga sanningen man kan komma. Ibland, ibland inte. Hos en del, men inte hos andra. Vad vet jag? Vad vet jag om hur han/hon har det egentligen där hemma eller där inne i "sig själv"? Vad vet jag om vilken anledning där är till varför någon är sjukskriven, beter sig märkligt i vissa sammanhang, gör på det eller det sättet, är på det eller det sättet osv. Givetvis tycker inte jag heller att det är okej med korkskallar som skadar andra etc., etc. Det jag skriver om här idag handlar inte alls om det, men det förstod ni nog.......

För egen del tar jag gärna emot stöttning och råd, men jag vill i så fall också att folk också lyssnar på vad jag har att säga om hur läget egentligen är. Jag begär inte att någon ska kunna förstå, för det kan man såklart inte om man inte själv varit i samma situation (det kan inte jag heller), men jag vill att folk ska acceptera att alla inte har det likadant. Jag vill inte att folk frågar mina nära hur jag mår och sen där komma med en massa förslag på hur jag ska kunna må bra när de faktiskt inte har en förbannad aning om hur jag egentligen mår och vad jag just nu kämpar emot. När de inte heller kan lyssna på svaren de får, utan fortsätter envisas med att dera förslag är det bästa.........Helvete vad irriterad jag blir. Varför då inte fråga mig istället?

Självklart blir jag glad när folk bryr sig om mig, missförstå mig inte och självklart blir jag glad för att få råd. Dessutom får folk gärna fråga mina nära hur jag mår, det är givetvis inte heller det som stör mig. Det som stör mig är när det kommer ut en massa skitsnack, och när folk faktiskt inte alls lyssnar på hur läget egentligen är just nu.

Och som sagt........ Vi ska alla akta oss för att sitta och "bestämma" oss för att hon eller han som beter sig si eller så får skärpa till sig. Vi vet ju många gånger faktiskt inte varför eller hur? Vi är ju så olika med så olika bakgrund och med så olika livssituationer/öden. Det finns inte två människor som har det likadant och fy för rackaren vad många som lever i mer eller mindre ett helvete. För egen del kan jag säga att jag har det förbannat bra även om jag mår som jag gör. Jag har svårigheter som jag just nu måste ta tag i som känns blä med stora bokstäver, men så är det. Kanske kan jag efter den lilla fighten (som för mig är stor) må lite bättre någonstans längre fram! Det finns alltid mängder av människor som har det värre än mig och dig, men tyvärr så hjälper oftast inte det just mig och dig.

Förståelse, acceptans och empati........... Tre av alla våra viktiga ord som inte alltid är så lätta att "översätta" i verklighet.