Var tar tiden vägen?

Är det någon som vet var tiden blir av så här av er till mig, för jag begriper det inte! Sen jag skrev sist så har det varit Wilmatisdag med helt okej väder så det blev ingen smutshund minsann! Jag har hunnit bränna i sönder en gryta eftersom jag glömde bort den med bubblande vatten i, som ju inte bubblar hur länge som helst. Jag satt här i godan ro och kände hur det började lukta väldigt märkligt och DÅ kopplades något ihop upptill i min kropp. Jisses, hur ska jag bli när jag blir äldre??? Jag har också hunnit skratta, gråta, haft ångest, hållt på att bli galen och inte galen sen sist jag skrev. Jag har dessutom hunnit med att inhandla lite grejer (bla en ny gryta) och har snart "klistrat" upp de här insynsskydden på de tre badrumsfönstrena på ovanvåningen. Allt tar sin tid. Det är bara tiden som inte tar tid, för den har ett tempo som jag vet inte vad.........

Jag är egentligen inte mycket för det här med plastblommor, men två fuskorkidéer ska få bosätta sig i fönsterkarmen i badrummet. Det är nog faktiskt de första i plast jag någonsin haft inomhus. Dessa är helt okej kan jag tycka, så de får samsas med mina gröna äkta växter där inne.

Idag lyckades vi nästan bli jagade av tjuriga kossor när vi var ute på en liten runda på sockertoppen. Plötsligt så stod de där runt hörnan mitt i gångstigen. Riktiga surpuppor var dessa (inte så små) djur ikväll. Vi förmodar att det var hundarna de ville äta upp, men vi vet ju inte. De var kanske inte hungriga, bara leksugna.......... De är ju inte köttätare......... Tänkte inte på det.

Jag hade en liten förhoppning att Jennifer och Meika skulle trava rakt över bäcken med skor och allt på, för att slippa gå förbi alla kossorna, men så kul fick jag inte.:) Det är ju tur att jag inte har koskräck kan jag säg. Frågan är hur rädda hundarna blev, när särskilt en av kossorna småstudsade efter oss som en jätteboll och var ganska nära våra bakre delar. Jennifer och jag grymtade tillbaka på dem och lite respektingivande verkade vi va.:) Kor är söta, men stora.........

Sist men inte minst så har det hunnit bli skolavslutning imorgon! Jag fattar inget! Ett helt skolår till har gått. En avslutning i fyran och en i åttan. Det är bara att förvänta sig en liten tår i ena ögat (kanske i båda) imorgon i kyrkan. Sommaravslutningarna väcker tårkanalerna lite extra till liv. Sommaravslutningarna är så mysiga och speciella. Nu håller vi tummarna för fint väder imorgon!