Allt är som vanligt igen.

Allt är som vanligt igen. Sportlovet är slut, Essi har flyttat hem igen, Tussi anföll dörrkarmen i morse för att få mig ur sängen (vilket hon inte gjort på en vecka nu) och Pontus mår dåligt, har ont i halsen och är hemma från skolan. Hans förbannade hals är så tröttsam. Det är alldeles för ofta han är kass tack vare ond hals och jag vet inte hur jag ska trolla bort det.

Här känns lite tomt idag när Essi inte är här. Igår började äntligen våra små djur komma riktigt bra överens. Det har fungerat bra i veckan också, men igår var det annorlunda. Därför var det tveksamt om vi ville lämna tillbaka henne till sina ägare igen.:)

Tussi var extremt busig och pockade på Essis uppmärksamhet genom att smyga på henne och retas lite sådär lagom, som katter är så bra på.

Äntligen vill du leka med mig, såg det ut som Essi tänkte.

Tussi smög in och satte sig bredvid sängarna och Essi passade på att gosa runt en stund i den obäddade sängen när hon ändå var där............

...........för att sen smyga bort och kolla vad hennes busiga kompis gjorde.

Efter ett litet busanfall och Tussi försvunnit in under sängen la Essi sig en stund hos sin leksak "slasen", men med full koll mot rummet de just varit i. Det dröjde inte länge förrän Tussi smög fram igen och retsamt gömde sig lite halvvägs bakom dörrkarmen. Där följde sen samma procedur.:)

Efter en liten paus och vi varit ute en snabb runda i det regniga vädret, var det tid igen. Lugnt och sansat snusande i trappan innan Essi gick ner för att värma sig vid kaminen en stund.

Buskatten anföll klöspelaren, vilket väckte Essi som kom som ett skott upp för trappan. Ett litet för fort skott för Tussi, men hon satt snabbt uppe på toppen här och tänkte förmodligen: "Hi, hi, du kan inte ta mig.":)

Det har varit både kul och mysigt att ha Essi här (ja förutom de iskalla morgnarna när det blåste och snöade och hon ju ändå måste gå ut):), men det har ni nog förstått efter en veckas skrivande och en massa bilder på henne eller hur? Jag bara älskar att kolla på deras beteende mot varandra, hur de är och vad de gör. Både ensamma och tillsammans.

Det känns alltid som en ära att få ta hand om någon annans ögonsten, så vi tackar för förtroendet och lånet av Essi.