Oro och funderingar.

Jag går inte runt dag efter dag och tänker på eller är rädd att jag ska få cancer igen. Det gör jag verkligen inte, men om där är något på kroppen eller något i kroppen som inte känns som det brukar, så kommer är-det-cancer?-tankarna handlöst. Hela scenariet av det jag varit med om en gång spelas upp i megasnabb hastighet och jag känner mig allt annat än okej. Tankarna går sen snabbt till de djävulska cellgifterna och rädslan av att dö. I detta fallet som jag nu fick anfall av häromdagen, så gick jag till distriktssköterskan på vårdcentralen idag. Eftersom hon inte alls kunde svara på vad det kan vara så fick jag en tid till doktorn nästa vecka. Jag frågade lite försiktigt om det kan vara något farligt, men det kunde hon aldrig tänka sig. Det kan egentligen inte jag heller, men fantasin skenar iväg med mig och jag kan inte riktigt hejda den. Emellanåt har jag kontroll och ser det lite mer i verklighet, men emellanåt går det inte.

Nu har det kommit en ny router igen. Denna gången skickades den verkligen med ilfart. Smart av dem och skönt för mig att slippa ringa dem idag. Nu väntar vi med spänning på om det ska kunna fungera med den. Tror jag på tredje gången gillt? Nej, egentligen inte.

Är det någon som har den minsta aning om varför många av dagens bilstereo och andra tekniska sådana prylar pratar med oss? Vad är egentligen meningen med att de "säger" welcome när man startar dem och bye bye eller nåt när de stängs av? De är ju artigare än många människor känns det som. Märkligt egentligen och i ärlighetens namn så hade jag inte blivit ledsen på min stereo om den inte säger hej då när jag stänger den. Ändå så händer det faktiskt att jag svarar.:)

Min tanke här var att gå och kela lite med Tussi, vilket var mindre lätt när jag inte hittade henne. Det tog en stund innan jag såg den söta nosen sticka fram under täcket. Det är skönt med värme.

Hon var verkligen varm och go där under, men blev något störd över att vi kom och pillade på henne. Inte heller så kul att få en fotoblixt mitt i nyllet när man just sovit........

Där tog hennes tålamod slut........jobbiga människor.