En havstur idag också.

Söndag och ändå ringer väckarklockan strax efter 7. Nej, nu ljög jag faktiskt. Min Tussiväckarklocka väckte mig, men det gjorde inget alls faktiskt. Jag skulle ändå upp ju. Jag älskar när hon skuttar upp och lägger sig på min mage och är gosesugen på morgonkvisten. Mys! Pontus skulle iväg på heldag med konfirmationsgruppen idag och de skulle träffas nio för att åka någonstans de inte fått veta innan. Det var kanske inte det allra roligaste för honom heller att stiga upp tidigt, för i ärlighetens namn så förväntade han sig lite lagom tråkiga händelser under denna dag. Det skojiga skulle ju ändå bli att träffa gruppen. Tack och lov så mår han bra nu igen efter nästan en veckas dryg feber och halsont. Inte bra att vara borta från skolan så många dagar. De missar mycket och är man så pass dålig, så är det tungt att göra skolarbete hemma för att hålla sig hyfsat ifatt. Plus då två prov som de hade förra veckan. Jag håller tummarna att det ska gå bra med proven denna veckan och att han får ordning på arbetet och snart är ifatt igen.

När jag varit och lämnat Pontus vid kyrkan, så körde jag inom vår lilla affär. Egentligen inte för att handla, utan mer för att krama om tjejen (kolla gärna in hennes blogg) som jobbade. Hon skrev en kommentar till mig här på bloggen igår som gjorde mig glad. Rent spontant bara kände jag för att ge henne en kram. Det bästa av allt var att hon uppskattade mitt lilla infall. Jag skriver givetvis för min egen del och för att jag vill och tycker om att skriva, men också för att jag vill dela med mig av mitt till andra och det är alltid kul att få feedback.

Grannarna skulle köra ner till havet idag och vi följde mer än gärna med. Det var ju så fint igår när vi var där. Vad som förvånade mig var hur mycket snö som smält undan på bara ett dygn. Andreas och Meika hade lite bus för sig vid vattnet och jag bara väntade på att Andreas skulle snubbla ner i det isande havet.

Det var inte så soligt och inte den vackra klarblå himlen, men det gjorde inte något. Det var mysigt ändå med tanke på vilka vi hade med oss där.:)

Nere vid vattnet hade mycket snö smält undan och på sina ställen låg det sådana här mystiska konstverk och i den orörda sanden kunde man se små fågelspår.

Stranden var fortfarande ganska vintervit, men idag gick man inte så lätt ovanpå den, så snart är den borta och sanden blir synlig.:) Meika gillade detta och sprang och sprang! Förutom när Meikas matte tyckte att hon skulle stå fint. Detta är inte alldeles enkelt när benen är fulla med spring och pinnen hon hittat väntar på att bli upptuggad. Jag lyckades dock fånga henne här.

Vid sju på kvällen var Pontus hemma igen och det visade sig att de varit i Karlskrona på Boda Borg, som är lite i stil med Fångarna på Fortet. Det hade varit en jättekul dag och inte alls det han förväntade sig av en heldagsgrej med konfirmationsgruppen. :) Det är alltid trevligt att bli glatt överraskad!