Egypten

Hemkomna från Egypten och bruna som jag vet inte vad, vilket är väldigt jobbigt att se när man själv känner sig vit som nyfallen snö. När de då envisas med att ha vita jackor och koftor, så blir det ju inte mindre märkbart att de har en helt annan färg än vi som inte varit på varmare breddgrader. Sånt är livet. Nej, skämt åsido....... de var väl värda att komma iväg och få lite vila, men de behövde ju inte blivit så förbaskad bruna för det.:) Som tack för hjälpen att vi tog hand om deras guldklimp, så fick vi jättefina presenter av dem. Vilket inte alls var nödvändigt. Vi hade gärna tagit hand om Essi ändå! Bland annat så fick vi denna jättefina stora "tavla" av papyrus.:)

Jag fick den här snygga tunikan i härlig limegrön färg, som absolut blir snyggast på när jag blivit lite brunare i sommar.:)

Andreas behövde en liten ask att ha halsband och örhänge i. Denna var helt perfekt och den blev han jätteglad för. Själv gilade jag den också, så jag kanske "stjäl" den från honom en dag.:) Vad Pontus fick vill jag knappt tänka på och definitivt inte visa här. Det var en figur, men mer vill jag inte säga. :)

Jag fick allt lite flashbacks när de pratade om hur det var i Egypten, så jag var tvungen att ta fram våra foto från januari 2008. Då åkte jag och barnen till Sharm El Shejk en vecka. Jag fick ett litet ryck en dag i den kyliga januari, så jag ringde resebyrån och vips så skulle vi åka till Egypten en vecka senare. I ett köpcentra i Naama Bay där vi bodde klädde de ut Andreas lite snyggt.

Vi bodde centralt i Naama Bay med kanske 400 meter till havet. Helt perfekt! Fotot tog jag från vår balkong. Det var inte någon extrem värme där i mitten på januari, utan mer som en halvperfekt svensk sommardag. Lite solande och badande i poolen blev det såklart, men havet var inte varmt, så badkrukan var inte i mer än med en liten del av benen. (Barnen badade inte heller i havet.) Det gjorde inte något, för vi hade supermysigt ändå!

En dag var vi ute på en Jeepsafari (utflykt) där vi bland annat åkte galet fort genom öknen och såg de mest märkliga sätt som de bor på där. Det går liksom inte riktigt att föreställa sig det. Knappt hus med kameler och getter utanför dörren (som inte fanns egentligen). Vi bor verkligen i världens lyxhus här jämfört med de som fanns där ute. Efter en del åkande och ett stopp mitt i öknen för att fika och handla lite "hemgjorda" smycken av beduinerna var det sen dags för en kameltur.

Vi red kamel längs med Röda Havet tills vi kom till ett ställe där det var snorkling som gällde för de som ville. Här har vi Pontus kamel i viloläge efter ritten. Ont i ändan, men härligt ändå att skumpa runt på dessa stora djur.

Från Naama Bay åkte vi glasbottenbåt och det är jag glad att vi gjorde, för vilken värld det visade sig vara under vattenytan! Det var helt otroligt obeskrivligt vackert! Vilka otroliga koraller i alla former och färger, och så många vackra och färgglada fiskar. Ni vet Doris i "Hitta Nemo" och de där fiskarna kom simmande i sin egen värld. En fantastisk värld! Jag kunde inte drömma om att det såg ut så under ytan, och att det sen var så klart vatten så det gick att fotografera rakt ner i det och få hyfsade bilder.
Denna filur vi fotograferade en liten bit ut från stranden bodde under en brygga och det gjorde han rätt i. Att mest hålla sig under bryggan alltså. Det är en Lejonfisk och vi fick senare veta att de är giftiga, så det var ju väldigt bra att vi inte stoppade ner fingrarna och rörde vid honom. Häftig men farlig firre.

Utsikt från ett av poolområdena. Här uppe fanns vår favoritpool med vattenrutschbanor och denna härliga utsikt.

En vecka går fruktansvärt fort, så nu var det dags att åka hem igen. Jag skulle kunna berätta hur mycket mer som helst och visa massor med bilder, men det får räcka såhär.:)

Detta var en mycket speciell resa, eftersom jag aldrig åkt själv med barnen förut så långt. Den var speciell på ett bra sätt. Vi hade en jättehärlig vecka där vi tog hand om varandra på ett sätt som man inte riktigt gör när hela familjen är iväg. Barnen tog lite mer ansvar och jag ägnade dem all min uppmärksamhet på ett annat sätt än om jag inte varit ensam vuxen. Dessutom så var det en liten utmaning att åka till ett sådant land ensam med dem. Jag insåg att jag klarar av bra mycket mer än jag ibland tror. Jag skulle inte tveka att göra en sån här resa igen.