För en god saks skull!

Jag blir glad, lite rörd och varm om hjärtat när jag tänker på det. När jag tänker på att de här tjejerna som går på Österänggymnasiets utbildning Restaurang och Livsmedel (nu vet jag inte exakt vad den heter känner jag) valde att göra sitt arbete till förmån för något mycket viktigt.

Jag blev uppringd för några veckor sedan av mamman till en av tjejerna som undrade om jag och Göran ville komma och äta en tre rätters middag på Österängsgymnasiet som igår kväll. Det lät direkt lockande. Att slippa laga mat är alltid lockande. De skulle bjuda in ett antal till denna kväll och några vid ett annat tillfälle. Igår var vi ca 30 personer som njöt av en bruschetta till förrätt och kotlettrad med potatiskaka & rödvinssås till huvudrätt. Till detta drack vi öl, vin eller vatten och som efterrätt fick vi panacotta med hallonsås o kaffe. Tjejerna hade verkligen lagat en jättegod middag och fixat & grejat så att allt skulle fungera. De ska vara riktigt stolta över sig själva! Självklart betalade vi en viss summa för denna middag och det gjorde vi med glädje. Med tanke på att mat och en del av drycken var sponsrad från bla. företag i våran by, så blev där en del pengar över. Dessa pengar kommer att gå direkt till bröstcancerfonden, så ni förstår att jag uppskattade detta lite extra mycket. Det blir en 10 i betyg för maten, deras engagemang och denna goda idé till att göra något så oerhört viktigt! Tack för en rosa kväll tjejer!:)

Ibland blir jag rädd!

Ibland blir jag bara så jäkla rädd. Idag blev ett sånt ibland. Det är inte ofta det kommer, men när det gör det så kan jag få en läskig känsla i hela mig och tankarna kommer upp till ytan. Tänk om jag......... Jag kan inte ens skriva meningen klart kände jag just. Det där ordet som ändrade både min kropp och min själ för många år sedan. Av olika anledningar kan jag bara inte skriva det. Jag vet varför, men skulle jag berätta det så tror ni inte jag är klok alls. När jag har ont på ställen eller på ett sätt som jag inte brukar ha så kan jag bli rädd eller om jag ibland bara får in tankarna på vad jag gått igenom. Om mina nära har något konstigt som jag inte på en gång kan få ordning på vad det är.......... Jag kan bli riktigt, riktigt rädd. Paniken växer i kroppen och tårarna tränger på. Usch och fy. Det finns inte rätt ord. Jag vet inte om det blir värre för mig just denna viktiga Rosa månaden. Kanske inte egentligen. I alla månader har jag något jobbigt minne från den tiden.

15-20 kvinnor insjuknar varje dag. Det är alldeles för många. Färre än 5 % är under 40 år. Det drabbar framför allt medelålders och äldre kvinnor. Medianåldern för insjuknande är 64 år. 80 % av alla drabbade blir botade och jag hoppas att det kan bli fler. Jag är så tacksam att jag fick bli en av de botade procenten!

Glöm inte bort att ha koll på brösten! Det man kan styra lite över själv ska man absolut göra! Gå dessutom på mammografi när du blir kallad!

Tidningsartikel.

Jag hade ett par ärende i vår "stan" idag så jag tog en runda dit. Jag var inne i en smyckesaffär och då slog det mig att oktober närmar sig igen. Oktober. Den månaden då det kretsar mycket kring bröstcancer och insamling till forskning kring detta. Denna viktiga månad för alldeles för många om jag säger så. Den är som ni säkert förstår lite speciell för mig. För 8 år sedan så kom jag i kontakt med en mycket trevlig kvinna vid namn Mary Mårtensson, som jobbar på Aftonbladet. Hon skulle för första året skriva artiklar om unga bröstcancerdrabbade. Jag blev en av de 4 unga tjejer som det året kom att bli intervjuad. Jag minns att jag hämtade Mary på Everöds flygplats innan vi sen körde hem till mig. Artikeln publicerades den 3 oktober 2002. Mycket har hänt sedan dess.

Den lilla Ängeln

Den här lilla ängeln är till alla som har eller har haft bröstcancer. Till er som med ert tappraste mod kämpar och kämpat så mycket ni kan och orkar/orkat för att få finnas kvar och leva i detta liv. Den är även till er som har blivit kallade att gå vidare till ett liv på andra sidan.

Ängeln är också till alla som varit i kontakt med bröstcancer på något annat sätt. Genom att nära anhöriga, vänner eller någon ni känner haft eller har bröstcancer. Till er som står vid deras sida och stöttar och peppar. Till er som bara finns där bredvid. Ni är så viktiga och ni är guld värda! Ängeln är självklart även till er som smärtsamt mist någon i bröstcancer.

Alla ni som lyckligtvis aldrig kommit nära denna cancer.......Ängeln är även till er. Med en förhoppning att ni aldrig på något sätt ska behöva lära känna denna sjukdom.