Ibland blir jag bara så jäkla rädd. Idag blev ett sånt ibland. Det är inte ofta det kommer, men när det gör det så kan jag få en läskig känsla i hela mig och tankarna kommer upp till ytan. Tänk om jag......... Jag kan inte ens skriva meningen klart kände jag just. Det där ordet som ändrade både min kropp och min själ för många år sedan. Av olika anledningar kan jag bara inte skriva det. Jag vet varför, men skulle jag berätta det så tror ni inte jag är klok alls. När jag har ont på ställen eller på ett sätt som jag inte brukar ha så kan jag bli rädd eller om jag ibland bara får in tankarna på vad jag gått igenom. Om mina nära har något konstigt som jag inte på en gång kan få ordning på vad det är.......... Jag kan bli riktigt, riktigt rädd. Paniken växer i kroppen och tårarna tränger på. Usch och fy. Det finns inte rätt ord. Jag vet inte om det blir värre för mig just denna viktiga Rosa månaden. Kanske inte egentligen. I alla månader har jag något jobbigt minne från den tiden.
15-20 kvinnor insjuknar varje dag. Det är alldeles för många. Färre än 5 % är under 40 år. Det drabbar framför allt medelålders och äldre kvinnor. Medianåldern för insjuknande är 64 år. 80 % av alla drabbade blir botade och jag hoppas att det kan bli fler. Jag är så tacksam att jag fick bli en av de botade procenten!
Glöm inte bort att ha koll på brösten! Det man kan styra lite över själv ska man absolut göra! Gå dessutom på mammografi när du blir kallad!
Förstår så väl dina tankar... Är själv förundrad över hur starkt känslorna och den fruktansvärda skräcken kommer över mig ibland. Massor av kramar till dig min vän!
SvaraRadera