Vår fina gran.

Jag var ju så glad när vi varit i skogen och hämtat vår gran. Den såg fin ut där den låg. Nu var det ju så att vi högg ner en jättegran (som ändå skulle ner) och tog toppen på den. Det är ju lite av ett lotteri det där eftersom man inte ser så bra ända upp hur den egentligen ser ut. För det första så visade det ju sig att den var jättemycket för hög. Efter viss nerkortning så blev det ju liksom mindre och mindre grenar om jag säger så. Det nertill som var tätt och fint försvann mer och mer och det blev liksom hålor in lite här och där nertill också. Eftersom jag egentligen vill ha en sådan där riktigt fin gran, surade jag något medans jag flyttade den mellan olika ställen 4 gånger och snurrade den nog 10 varv för att få till den bästa sidan utåt. Detta var dock inte lätt! Det glesa där nere fick jag försöka gömma med tomten, bocken, några låtsas paketer och liten kise.

Värre blir det ju då att gömma glesheten upptill. Jag försöker sluta sura och kan ju ändå tycka att vår gran har en granlighet/personlighet som inte alla andra granar som ligger uppladdade på facebook har. :) De där perfekta granarna som är jämna och täta hela vägen nerifrån och upp. De där disneyliknande vackra granarna ni vet. Vår gran är speciell och fin precis som den är.:)

Pepparkakshuset har byggts i helgen. Färdigköpta delar alltså. Att baka det själv har inte ens dykt upp i tanken. Jag byggde och den fina piffningen av huset gjorde sonen här.  

Alla sätt är bra.

Idag var det blåsigt och regnigt värre när jag tvingade mig ut på min dagliga runda. Vinden bet lite i kinden men regnet bestämde sig för att avta under tiden jag var ute. Snällt. Julklapparna är inhandlade vilket är skönt, så nu ska jag försöka njuta av tiden fram till jul med lite smått och gott i min takt. Det är så mycket jag vill och tänker att jag ska göra, men det fukar inte upptill. Organisationsförmågan är på extrem sparlåga och jag blir bara vimsig, trött och trött på mig själv för att det inte går som jag vill. Jaja, det ska väl bli bättre så småningom. 

I tisdags när Wilma var här och vi gick vår runda så bestämde hon sig plötsligt för att jaga musen. Om där nu var någon mus. Luktade gott gjorde det i alla fall. Eftersom hon badat i bäcken för en stund sedan så blev hon riktigt jordig och fin på alla tassarna efter grävandet och i ansiktet hade hon jord ända upp i pannan eftersom hon verkligen bökar. Hon liknade stundom en mullvad faktiskt. Eller kanske en gris.  

När vi närmade oss hemmet så såg jag på avstånd något vitt i grannens häck och funderade på vad det varit som blåst och fastnat där. Jag insåg snart att det var en katt vid namn Tussi som satt där så fint i häcken. Bara ett litet huvud som stack fram och det såg riktigt knäppt ut i verkligheten.

Jag började undra hur hon skulle lösa det hela med tanke på att hon nu började klättra ut ur häcken och promenera på sidan på den. Liten och smidig, så gick det alldeles lysande och högt upp var det perfekt utsikt.

De djuren, de djuren. Jag bara älskar dem!

Helgen i bubblan.

Helgen har mest varit skit. Skit med stora bokstäver faktiskt. Jättetråkigt, men ibland är det bara så.:( Helgen är så viktig av olika anledningar. Då ska man vara glad, umgås och ha trevligt. Helst. Verkligheten är ju inte så varken för mig eller för alla andra. Inte alltid alltså. Av olika anledningar givetvis. Ångesten som sen kommer över mig, för att helgen mest slarvats bort med någon form av känslan att vara i en "bubbla" med grå lera och en känsla av avstängdhet från allting, är inget kul. Jag lyckades dessutom ha bort hela lördagkvällen med att jag somnade, vaknade somnade o vaknade hela kvällen. Jag kunde bara inte hålla mig vaken. Som om jag ätit tabletter som ger enorm trötthet som biverkning. Jag förbannar mig själv och hela situationen för att dessa "gulddagar" då alla i familjen är hemma kastats bort. Jag förbannade mig själv även under tiden jag satt fast i "bubblan". Ändå kunde jag inte spräcka den och gå ut därifrån. Låter konstigt ja, men jag klarar inte det även om jag tänker att jag ska. Låter jättekonstigt känner jag nu. Nu när jag är ute ur bubblisen igen.

Kanske var det de taggiga barren på granarna som spräckte den och släppte ut mig lite sakta. När vi gick i skogen och letade efter en gran igår eftermiddag. Jag vet inte, men det var då jag kunde börja le så smått igen och tänka sig där kom lite skratt också. Nu är det måndag igen och fem dagar tills det kommer en ny helg. En bättre helg. En helg med julmys. 

Morgonmys.

Jag har ju en kise som ni kanske vet...... Världens underbaraste lilla misevän är hon för övrigt. I alla fall så säger folk ibland att hon är rysligt bortskämd. Kan vara så att det ligger något i det.:) Gör inget, för jag vill ha henne så. De är snabblärda när det gäller mindre bra grejer och en av de kanske mindre bra grejerna är att hon gärna vill äta godis i tidiga morgonen. Innan jag egentligen ska stiga upp alltså. Jag kan ju tycka att det är lite mysigt med morgongos och nu har jag även förstått att det verkar fungera bra för mig att vakna en stund där. I morse kom inte kisemys och tiggde godis. Jag vet inte om hon blev sur på mig igår eftersom hon inte fick lika mycket som hon brukar........ Det funkar ju inte för henne att äta hur mycket som helst nu när det är ruggigt väder och hon inte är ute lika mycket. Jag vill ju inte att hon ska likna en basketboll innan vintern är slut med tanke på hur mycket hon är inne och sover om dagarna nu.

När jag vaknade klockan 7 i morse så insåg jag att jag sovit hela natten utan att bli väckt av Tussi och faktiskt är att jag denna förmiddag är så trött så jag knappt orkar röra mig. Jättetråkigt och jobbigt, så väcker inte hon mig så får jag väl ställa klockan på fem eller nåt i fortsättningen och va vaken en stund då. Kanske skulle jag själv börja käka lite chokladpraliner eller nåt där på morgonkvisten.......:)

Mitt älskade lilla Tussihjärta, du är fantastisk! <3 

Julbord.

En, två och tre dagar sedan nu som jag skrev här och jag begriper inte varför tiden måste gå så jäkla fort. Det är inget kul att den gör det. Dagarna går så fort oavsett om jag göra något eller om jag inte gör något. Idag har jag varit hos min snälla och bra arbetspsykolog och passade på att göra ett par ärende jag hade i stora staden på samma gång. Känns bra att vara hos henne och nu när jag är där, så håller jag på att fylla i världens längsta "formulär". Sånt ni vet där man läser ett påstående och ska kryssa om det stämmer, stämmer inte alls, stämmer nästan osv....... Japp, sådana som jag bara inte alls tycker om. Men jag ska snällt kryssa i alla frågor, för jag vill ha hjälp att komma vidare. Så är det med det.

I lördags var vi 14 st som tog oss till Tyringe Kurhotell för att äta julbord. Jag hade liksom ingen aning om var vi egentligen skulle, men när bilen nådde målet så insåg jag att jag ju visst varit här förut. Jag var ju här och åt julbord med mina goa före detta arbetskamrater från Distansapoteket för något år sedan. Blev en liten ahaupplevelse där.

Vi kastade in väskorna i våra hotellrum och sammanförde oss sen på ett rum för att förtära lite god dryck och goda små sillamackor som en i sällskapet ordnat. Gott! Det hade även fixats dit ost och kex, pepparkakor och glögg, så det var nästan så vi var mätta innan vi ens börjat äta. Gott och trevligt julbord blev det i alla fall. Jag är en sillälskare och brukar både börja och sluta med sill. Den där laxtårtan (tror jag att det heter) de har är ju bara så fantastiskt god så den slank med mer än en gång på min tallrik. Alltså blev det inget varmt alls för mig, och skinkan orkade jag inte heller ge mig på. Tråkigt men sant.

Efter god mat, mätta magar och härligt sällskap fortsatte denna lördagkväll med att Smens Baglomma spelade nere på "nattklubben" och satte lite fart på våra musikaliska sinnen. Tyckte vi i alla fall. :)

Dansen fortsatte sen med discjockey och när Tomas Ledin och Magnus Ugglas spelades blev i alla fall min dansande del av kroppen glad! Tänk vilket minne man har ändå med tanke på hur mycket låttexter man faktiskt kan när de låtarna spelas. E gött att dansa tycker jag...... Skönt var det också sen att ta av sig skorna och krypa ner i sängen på hotellrummet. Stackars små duktiga fossingar, vad de får utstå mycket.........

Ja, det är frågan......

Jag hade något klokt jag skulle skriva om tänkte jag i eftermiddags, men jösses!......det var ju i eftermiddags. Flera timmar sedan ju, så nej. Jag har ingen aning om vad det var. Har varit en massa farande idag, så jag känner mig lite matt i hjärnan tror jag visst. Dessutom så har jag ökat doseringen av tabletterna jag blev yr i huvudet av så det känns lite, men det går över efter ett par gångers intag till ju.

I alla fall så var jag på utvecklingssamtal med ett av barnen idag. (I 1½ timme.) Jag kan utan att ljuga en sekund säga att det var det bästa utvecklingssamtal jag har varit med om under alla år jag haft barn i skolan. Vilket ju är typ 9 år. Denna lärare var helt otrolig till att vilja prata om det som är problem/jobbigt och hennes vilja att vilja göra det bättre kändes så äkta. Så skönt. Jag hoppas bara att det hela leder till något bra också. Ett riktigt bra och positivt samtal. Känns gött!

Vem åker ut ur Idol ikväll? De är ju bra allihop enligt mig. Kollar ni på det? Jag har följt det från allra första början. Sett alla märkliga och alla superbra auditions. Bra men lite tråkigt på samma gång egentligen. det är bara det att när jag börjat titta på något så blir det att jag fortsätter. Idag tror jag tyvärr att den jag vill ha kvar åker ut.

Trevlig Kväll!

Utflykt.

Jag lyckades minsann vara klar när jag blev hämtad klockan tio. Å andra sidan så hade jag då varit uppe i 3½ timme. Å tredje sidan så kan det ändå bli kaos i slutändan. Dagens mål var Ikea och frågan var om vi skulle ta Malmö eller Älmhult. Det blev Älmhult eftersom det var längesen vi varit där och tänkte att eftersom det är lite mindre så är det lite bättre. Tyvärr blev vi grymt besvikna på "julhörnan" eller vad jag ska kalla den. Där var nästan ingen jul alls.:( Vi som var sugna på att pilla och kolla ibland allt skojigt julpynt. Tji fick vi och inget julhandlande blev det då nej. En del annat smått och gott åkte ner i vagnen i alla fall. Köpte bla. lite jättebilliga mindre glas, lite hemlisar, en takskena med tillbehör så vi kan få bättre ordning på skynket som hänger framför garderoben, blockljus, en vas och givetvis så köptes det vämeljus. Det blev en mysig och bra dag o jag är glad för att den blev av. Nu är jag jättetrött och ska dra mig mot lite förhoppningsvis skönt sovande. Sov Gott!

Adventsmyshelg.

Snurrandet i knoppen lugnade ner sig efter 3-4 intag av den nya tabletten. Nästan så jag saknade det när det inte kom. Eller kanske inte. Det var en lite skön känsla samtidigt som det var något läskigt eftersom jag inte alls hade kontroll på snurret. Nu är det i alla fall lugnt och jag tror minsann att tabletterna har lugnat ångesten något vilket känns rysligt skönt.

Helgen har varit bra. I lördags hade vi mys med goa vänner. Först blev det potatisgratäng med kycklingfilé som grillats omsorgsfullt av Göran i halv storm och lite regn. (Det är synd om Göran.:) ) Till det blev det grillade majskolvar, sallad och god dricka. Mätta o goa dök vi ner i soffan en stund, så vi skulle orka smaka på årets glögg 2011 med pepparkakor och ädelost både utan och med päron. Den med päronsmak blev godare ju mer man åt den. Riktigt god faktiskt. Glöggen var också mumsig, både kall och varm. Pepparkakor tror jag att jag åt en halv burk eller nåt. Det blev en god kväll på alla sätt!

Igår skulle vi fortsätta adventsmyset med att åka på julskyltning. De två karlarna var måttligt roade, men de följde snällt med i alla fall. Mysig julskyltning kanske jag inte kan säga att det var med tanke på det busiga regn och blås-vädret, men det var i alla fall en trevlig eftermiddag som avslutades med ett pizzeriabesök. Trött och nöjd somnade jag gott i strömlöshetens kväll och som det känns nu så somnar jag lika gott i strömhetens kvällning.

Yr i mössan.

Jo, här snurrar det i kupan. Mitt på en fredagförmiddag. Det är dock ingen jättebehaglig känsla att känna sig såhär skum i knoppen. Jag var hos doktorn igår och fick utskrivet något som ska kunna lugna ner min ångest. (Tack till apotekspersonalen som sa att jag kunde bli yr när man börjar ta medicinen, så behövde jag inte undra över det.) För övrigt så vet jag inte riktigt vad jag tyckte om besöket där. Det gjorde mig skitnervös att vara där och jag vet inte riktigt varför. Kanske för att det var en människa jag aldrig träffat innan. Kanske för titeln och kanske för vad det var för person. Ändå på slutet av vår träff så kändes det något lite bättre. Jag hoppas att det blir bra i slutändan och jag tror (o hoppas) att han vet vad han sysslar med.

Jag undrar jag........Kan det här möjligen vara början på en väg som går åt rätt håll? Kan vara så.

Ljus i vårt hus.

Nu är äntligen alla (nästan) fönster tvättade här med hjälp av min kompis Kärcher. Jättebra hjälp för mina gnälliga armar kan jag säg. På hela nedanvåningen har vi sådana kära fönster som måste putsas emellan också. Med tanke på att det var flera år sedan jag putsade där senast, så har det nu blivit ett helt annat ljus in i rummet efter att Kärcher och jag tog tag i det hela. Skönt. Ränderna som trots allt antagligen finns där när det är solljus ute får vi bjuda på.

Jag hittade en rolig kam häromdagen. En sådan jag hade på senare 80-talet när jag hade permanentat hår och såg ut som en hockeyspelande pudel i hela friseringen. Kammen får ni se här..........Fin kise. Hur jag såg ut i min hockeypudelfrissa besparar jag er tror jag.:)

Vilken helg! Vilken man!

I fredags fyllde vi bilen med 4 tjejer och väskor för att åka till Göteborg över helgen och ha lite skoj. Vi checkade in på hotell Liseberg Heden och slappade en kort stund med ett glas gott innan vi begav oss mot Liseberg. Ett oerhört vackert Liseberg stod framför oss och hur fint det var där blev en positiv överraskning för oss som inte varit där förut när det varit "Jul på Liseberg".   

Träden var klädda och lyste så otroligt vackert överallt. Snö hade de sprayat på träd och buskar i vissa områden så man trodde verkligen att det var vinter och snö.

Det såldes allt möjligt här inne på området. Julkulorna gav mig lite flashbacks då där var många av de sorterna som vi hade i julgranen när jag var barn. För övrigt fanns där nu mobiltelefoner och smileysar att hänga i granen. I andra små fina bodar kunde man köpa massor av ätbart, tex. ost, sill, mandlar, godis mm. Det fanns diverse bodar med julpynt, lyktor, julkort, kransar, strumpor konst mm., mm. Något för alla kan man säg.

Inne där man normalt sett går på Kållerado hade de byggt upp en jultomtevärld som fick mig att bli riktigt impad. Så mycket detaljer kring alla de små "världarna" så jag trodde knappt mina ögon. Så fint!

En liten paus med en mugg varm & kall (som var varm) och lite pepparkakor satt inte fel i fredagskvällen tyckte jag, Malin, Camilla och Jeanette.  

Liseberg lite mer från ovan.

På lördagen var det dags för Nordstan och lite shopping. Efter vila, mys och vi gjort oss i ordning gick vi till hotellrestaurangen där det väntade oss en trerätters middag innan helgens höjdpunkt. Förrätten bestod av: Getostgratinerade ekologiska rödbetor serverade med balsamicohonung och örtsallad samt kavringskrisp. Detta var riktigt gott (även om kavringskrispen lyste med sin frånvaro.)

Till huvudrätt fick vi svensk oxfilé, med timjansbakad potatis och senapscreme samt smörkokt lök. Mums! 

 Nöjda och glada.

Till efterrätt åts det Pannacotta på vaniljyoghurt serverad med kryddinkokta päron samt honungs- och havrecrunch. Då var jag så mätt så man kan väl säga att smaken inte riktigt kom till sin rätt.

Nu till det absolut bästa jag sett och hört sen jag vet inte när! Tomas Ledins show. Vilken man! Vilken röst! Vilken show! Den innehöll allt man kan tänka sig och vi hade platser där vi verkligen såg honom perfekt. Han delade med sig av delar av sitt liv som i alla fall jag inte hade en aning om innan. Han spelade, sjöng och gav verkligen publiken av sig själv. Jag tror jag blev kär........ :) Nej jag skojar, men han var så otroligt bra här på Rondo i Göteborg denna lördag kväll i november när han lyste upp tillvaron för oss.

Tack Tomas Ledin och tack ni tjejer som var med mig i denna härliga upplevelse!

Stark?

Det blev en promenad i byn ikväll i alla fall. Fick röra mig där det fanns lampor. Jag var måttligt road av det egentligen, men under tvång från mig själv drog jag på mig överdragsbyxor, jackor, mössa och stora vantar. Reflexvästen åkte me på utanpå allt det andra. Tur den är stor. Skönt var det minsann att komma ut trots allt. Eller kanske just därför.

Jag har varit och friserat mig idag. Lite ny färg och klippning piggar alltid upp något. Efter det körde jag till våran "stan" och skulle efter hyfsat lång väntetid träffa arbetspsykologen för första gången. Min första känsla och tanke kring henne är bara positiv, så detta kan nog leda till något bra! Är trött och märkligt tom och tung i huvudet nu. Det var mycket som kom upp igen eftersom hon ju ville höra lite vad jag varit med om. När hon undrar hur jag egentligen klarat av allt detta, så slår det mig lite att det varit en del tunga grejer. Samtidigt blir jag lite stolt på något sätt och tänker att: "Tänk vad jag klarat av en massa tufft skit! Mitt i livet, mitt i allt annat som hände runt mig. Vad jag var stark där under de åren." Vad är jag nu? Är jag stark nu också? Är det stark jag försökt vara? Hur är man förresten när man är "stark"?  

Foto, foto, foto.

Vilken tur att denna dagen inte var som dagen igår. Jag kände mig som värsta monstret och det är inget kul. Särskilt inte för de som är i min närhet.:( Idag har det gått lite bättre här. Det som utlöste monstret igår var nog de söta små fotografierna som jag envist måste framkalla på papper i en fotobutik på internet. Efter att först låtit de 250 bilderna ladda in sig i "affären", vilket tog 5 timmar, så var det dags att bestämma och beställa hur många jag skulle ha av varje. Dessutom så brukar jag skriva in på baksidan vilken datum det är taget osv. Detta fick jag göra i två olika omgångar och när jag skulle skriva på baksidan så upptäckte jag att alla fotona plötsligt var i en enda röra. Det var lika med att jag svor en ramsa, men fortsatte tålmodigt att studsa hit och dit för att få ordning. När jag väl var nästan klar så upptäckte jag att vartenda foto hade studsat runt så att inget längre stämde. Texten som var på ett kort hörde egentligen till ett annat. Där efter ca 3 timmars grejande, så brast jag. Det slutade med att jag kastade hela mappen så långt det går att kasta iväg den i en dator. Huvudet var helt slut och jag var skitirriterad. Jag loggade ilsken in på en annan hemsida som jag beställt på förut och började om från början. 5 timmar att ladda upp fotona igen och idag har jag gjort samma procedur igen som igår. Med en väldigt stor skillnad......Inga problem. :) Nu väntar jag på mina 457 foto, så att jag kan sätta in dem i barnens och vårt album.

På tal om foto ja. Tussi kände sig manad att rycka in och göra fotohyllan fullbordad.

I mitt kvarter är det bästa man kan göra att hjälpa grannarna när de behöver låna något. Mjöl eller ägg, går bra vilket som. För ett tag sedan lånade jag ut ägg och fick kanelbullar tillbaka. Kalasfint ju. :) Igår var det mjöl som fattades hos ena grannen och se vad jag fick för det. Gott!

Ha en bra kväll!

Ny naturupplevelse.

Detta kalkstensbrott i Sönnarslöv har jag aldrig varit och tittat på/i förut, och har heller inte vetat att det har funnits förrän häromveckan. Här var riktigt fint! De som jobbade här när det var igång på 18-1900-talet tyckte nog inte det var lika fint. Männen promenerade från Degeberga, Huaröd, Tollarp o Everöd till sitt jobb här. (Ca. 6 km enkel tur.) De arbetade 12-timmarspass innan de gick hem igen. Tufft är väl det minsta man kan säg! De hade 30 öre i timmen och runt 7-800 kr i årsinkomt.

Tråkigt nog så sken inte solen idag när jag och Göran skulle ut och få oss denna vackra naturupplevelse, så nästa gång vi åker dit är det sol. 

Här hittade jag mig själv me ju. :)  Jag har dock inte grönt hår på riktigt.

På hemvägen tog vi en tur till vår damm och det hade hägern också gjort. Gott med fisk tycker den rackaren. Sur blev han när vi kom och flög ilsket tjattrande därifrån ganska fort.

Helgen har annars varit lugn här. Den har väl som alla andra dagar, gått lite upp och ner om jag säger så. Vi blev bjudna på god mat hos min bror och svägerska igår kväll, vilket var upp.:) Rullader, pressad potatis, sås och lite goda tillbehör. Smaskig äppelkaka till efterrätt satt också fint. Mums och tack säger jag.:)

Sakta men säkert.

Jag har börjat bli klok tror jag. Eller är det någon tillfällig åkomma.:) Oavsett vad så är jag nöjd med mig själv när jag faktiskt inte sitter och grejar med fotona flera timmar i sträck. Sant! Jag går ifrån det efter att jag gjort det jag tänkte för dagen. Det ni! Jag brukar oftast gör tvärtom. Alltså pressa mig förstörd för att jag har bestämt mig för att jag ska bli klar. Och när jag inte gör klart så mår jag dåligt över det. Det är ju så att om jag sitter för länge så mår huvudet riktigt kasst och det blir inte bra då om jag säger så. När jag gör såhär så hinner det inte bli så illa. Dessutom så känns det i just detta "fotofallet" okej att lämna det trots att det inte är färdigt. Jo, det är trögt att ta tag i det igen nästa dag men jag tycker ändå att detta är en bra strategi. Efter min stund med fotona så går jag ut och går. Skönt!

Något annat som är skönt är att vila. Tycker Tussi. Är man kise så är man lite av en expert på att vila. Kom just på att jag har en dikt om en katt..... (Vet inte vem som skrivit den.) Som jag till och med hittade här.

"Den fullständiga vilan; En katt som sover. Blank päls, doftande av renhet.

Den fullständiga ron; En katt som vilar - rör lite på tassarna, gäspar med darrande morrhår.

Det fullständiga oberoendet; Katten som går vart den vill, suverän i sin frihet, beroende av ingen, självständig, fri."

Den smyger sakta mot oss.

Jaaa......!:) Jag tror att jag bara tänkte det och inte pratade högt för mig själv i affären idag. En stor kylbox full med pepparkaksfil chockade samtidigt som ögonen blev glada av att se dem igen, då de uppenbarade sig framför mig. Ett par av paketerna fick hänga med hem. Gottgottigott, men tjohej vad tiden går kom jag på igen. Då är alltså julen på insmygande fot. Jodå, lite julklappspapper blev det också idag. Vad jag ska fylla pappret med har jag ingen aning om ännu, men det brukar lösa sig.

Jag var tvungen att ta mig i kragen idag och köra iväg en runda från byn. Har mått så fruktansvärt slitet och lågt ett par dagar nu igen så jag har knappt orkat varkens gå eller annat. Idag är det nog på bättringshållet igen tack och lov. Det kändes lättare att promenera och jag lyckades ta tag i att börja greja med alla miljoner foto som ligger i kameran. Nu är jag dock hyfsat slut i rutan, så jag ska hålla soffan och tv:n sällskap resten av kvällen.

Vill gärna dela med mig av ett foto som Andreas har tagit och som jag tycker är fint.

Trevlig kväll!

Positivt laddad helg.

Helgen har bjudit på mycket positivt vilket är precis vad jag behöver. I fredags kom vår goa göteborgare ner till oss. Det blev en härlig kväll med god mat o dryck, mycket prat o skratt och en massa fredagsmyyyys.

I lördags var vi ute tillsammans på en skön promenad i våra skogar här runtom. På väg mot Forsakarsfallet stötte vi på denna märkliga svamp. För mig är den märklig i alla fall. Någon svampkännare är jag inte ens lite och dessutom så var vi lite överrens om att denna ser något läskig ut. Någon av er som har sett en sådan och kanske vet vad den heter?

Det var en extremt disig och dimmig dag, men så skönt ändå och så himla fint i alla fall vid Forsakarsfallet.

Tänk att vatten kan ge ögat och själen så mycket njutning.

Efter våran sköna promenad och ett litet fikastopp hos ett par kompisar var det dags för oss att börja göra oss iordning inför kvällens stundande 40-årsfest som vi var bjudna på. Det blev en superkul fest på alla sätt. Det "kryllade" av underbara människor, mat och dryck var kanon och musiken satte igång våra kroppar på ett mycket bra sätt. Bra ös kan jag sammanfatta denna lördagkväll som jag hoppas att födelsedagsgrisen kommer att minnas med ett leende på läpparna. Ja, jösses vad vi dansade. Så härligt! :) Och faktiskt lite värt att känna sig något sliten av idag. Vilket innebär att denna dagen har gått i lugnets tecken.

Fullt ös inombords.

Jag kände igår att jag var lite på gång. Eller kanske inte på gång, men det kändes skönt för det hände lite och jag tycker ju om när det händer saker. Även om inte vissa delar av mig gör det. Tex. stressöverkänslighetsdelen inuti mig. Den och jag gillar inte samma grejer. Den fick lite spatt av det hela och inatt så levde den rullan i kroppen vilket gjorde det rysligt svårt att sova. Svårt att förklara men det kör runt i hela kroppen som på högvarv och det är extremt svårt att "tagga ner".

Den dagliga promenaden är gjord och idag studerade jag laxarna (tror att det var sådana) som försökte ta sig motströms. Jag sa åt dem att det var lättare att simma på andra hållet, men de låg envist kvar på "fel håll".:)

Idag var jag och smyckade gravarna. Mammas o pappas och farmor o farfars. Det är fortfarande väldigt konstigt och tomt efter alla dessa år att inte ha mamma och pappa i livet. Det är 16 och 14 år sedan de lämnade oss och jag undrar så hur det hade varit att få ha dem här. 

En okej tisdag.

Idag blev det en ganska bra förmiddag. Jag lyckades ta mig iväg i vettig tid för att göra lite ärende. Det mesta av de planerade inköpen hittades och det känns skönt. När jag skulle köpa "gravkransar" på torget, så fick jag syn på denna supersöta lilla igelkott. Jag brukar sällan eller aldrig göra sådana impulsköp, men jag kunde bara inte låta den stå kvar där alldeles ensam. :)

Brevbäraren hade med sig ett bra brev. Efter mer än 10 månaders väntetid för att komma arbetspsykologen på arbetsförmedlingen fick jag idag en tid dit. Kanon! Nu håller jag tummarna att detta ska leda till bra saker för mig.

Riktigt härligt väder idag också. Precis som igår! Skönt. 

Upp och ner.

Helgen har varit upp och ner. Igår var jag trött, tröttare och fruktansvärt trött, men det är priset vi alla mer eller mindre får betala för att ha roligt några timmar kvällen innan.
 
Lördagen gick väl åt till att ladda mentalt för att orka ge sig iväg på festen på kvällen. Jag kände som vanligt inte alls för det. De gråa tankarna snurrade på och jag skulle helst av allt vilja stanna i soffan hela lördagkvällen framför tv:n med en påse ostbågar eller nåt. I alla fall så gjorde jag som jag brukar när vi ska iväg. Jag gjorde mig iordning för jag vet att jag måste gör mig i ordning för jag vet att vi ska iväg och jag vet att det brukar bli trevligt bara jag kommer iväg! Jag vet efter alla år med den här känslan innan vi ska iväg att jag kan lika gärna låta bli att vara allt för sur innan. Bara va tyst och gör vad du ska Kristina! Så fick det bli. Och jag började i god tid. Mitt omdöme om hur lång tid saker tar har också fått sig en törn. Jag har dessutom extremt svårt för att skynda mig om tiden blir knapp. Även om jag började i god tid så kom hjärtklappningen igång i takt med att klockan gick mot att det var dags att köra.

Det blev en trevlig lördagskväll. Festen blev bra. En kompisfest med en skönt galen speciell diskjockey som spelade rysligt bra musik från gamla tider. Musik är underbart! Dansa är kul!

Att ha ett gäng människor med och runt sig som man bara trivs med och tycker mycket om är bäst! 

Känslosamt och tungt.

Det har blivit lite mycket olika känslomässiga grejer nu ett par dagar känner jag och det tar på själen. Jag behöver väl bara säga Rosa Bandet galan, så förstår ni en del i att jag mått sämre? Det gör så fruktansvärt ont i mig att se och höra de hemska historier som visades där. Ångesten jag får håller på att äta upp mig, så just därför så tittade jag inte på allt. När jag ändå är inne på ångest, så var jag på sjukhuset i Lund igår för att träffade en trevlig psykolog. (Jag skulle kunna skriva en hel känslohistoria om hur det är att ta sig dit och att vara där, men jag hoppar över det.) Jag har väntat ett litet tag på detta och lyckades ändå genom ett samtal dit få en tidigare tid än det var tänkt. Bra. Mindre bra: Hon kan inte hjälpa mig eftersom hon endast tar patienter som är inskrivna på onkologen. Vilket är fruktansvärt jättebra, för det betyder ju att jag är frisk! Mindre bra: Jag får nu vänta ytterligare på en tid i Kristianstad som kanske kommer någon gång efter att de fått remissen hon skulle skicka till dem. Det är väl bara att ringa dit också sen och vara dryg. Kanske kan det hjälpa så jag slipper vänta allt för länge. Jag önskar dock att jag hade fått hjälpen någon annanstans ifrån, men nu är det såhär. Hjälp behöver jag så det får bli som det blir. Tankarna forsar som vatten i en rund bäck (hur nu en sådan skulle se ut?) och det är drygt att inte få stopp och någon form av ordning på dem. 

Jag var hos vanliga doktorn också igår. Jag har ju länge haft något skumt i mitt ena knä. Det sa ju pang i februari i det då jag hade jätteont. Ont har jag inte alls längre, men under ett par månader så har det liksom "kuggat"/låtit bang där inne vid vissa rörelser eller ibland när jag går. Jag ville mest kolla så att jag inte förstör något eftersom jag promenerar mycket. Läkaren undrade om jag spelat boll? Vad svarar man på det. Kunde inte hålla mig för skratt faktiskt. Spela boll och jag är väl ganska långt ifrån vartannat.:) Jag har tittat mycket på fotboll och kanske är det också onyttigt för kroppen? Har alltid sagt att det är galet att spela boll.;) Enligt lilla doktorn så är det menisken som fått sig en smäll och något löst eller en liten spricka som gör att det "kuggar". Så länge det inte gör direkt ont så låter man det vara. Jag fick svar på min fråga och jag kan fortsätta med mina promenader i vårt vackra Degeberga.

Det har ju inte varit den soligaste dagen idag precis, men det var skönt att komma ut och få tankarna på andra håll än de gärna annars är.

Ikväll blir det lugnt hemma i soffan. Känner att jag behöver det efter gårdagen också. Sköt om er!  

Wilma, kameran och jag.

Det kändes bra, men ändå skumt att vara med i Aftonbladet igen. Bra för att det kändes som om jag för en gångs skull gjorde något "vettigt" och skumt för att det är skumt att det är mig det handlar om. När journalisten läste upp det som skulle publiceras för mig i telefon några dagar innan, så rann tårarna och det gjorde riktigt ont i mig. Det kändes som om det var så mycket jag varit igenom. Som om jag inte riktigt förstår det egentligen.

Riktigt förvånad och lite småchockad blev jag även när jag läste tidningen i söndags och ser att Mary (journalisten) berättar om sin bröstcancer som hon haft för ett par år sedan. Hon beskrev sina känslor så bra och igenkännande. Inte konstigt att hon kändes så förstående och omtänksam när vi pratat........ 

Det var mycket längesen jag hade kameran med mig ut på promenad. Idag stoppade jag ner den i min ficka, när jag och Wilma traskade iväg på en skön runda. Vi tog vägen ner till Hembygsparken där det är fantastiskt fint om man bara öppnar ögonen och försöker titta lite på det viset på omgivningen. Med känsla. Det är dessutom lätt att bli hemmablind.

Wilma tog ett litet minidopp..................

.........innan vi gick vidare genom skogen och hemåt igen.

Det är gott att vara ute i naturen.

Det blir inte alltid som man tänkt.......

Jo, det var ett tag sedan........ Som jag skrev här menar jag. Det har varit extra tungt i sinnet den senaste tiden och jag har helt enkelt inte haft lusten att skriva heller. Det känns mindre kul att bara använda bokstäver till en massa negativa ord och dela med mig av och dessutom så är det svårt att få fram något ur en grålerad hjärna. Jag är fortfarande i lite av en extra dipp, men idag ville jag ändå försöka få ner något vettigt här. Så ja, nu står det still......... Jag försöker igen.......

Livet Efter en cancersjukdom eller efter det och flera andra svåra händelser i ens liv blir inte alltid som man tänkt sig. Man borde bli stark, tycka att livet leker, vara superglad och tacksam och få en extrem livslust. Hur ska jag säga för att ni inte ska missförstå mig....... Jag är självklart extremt tacksam att jag sparkade ut cancern när den var på besök, kanske är jag starkare än jag tror och inuti mig bor det glädje och livslust. Det är bara det att utanpå detta hänger utmattningen, depressionen och ångesten (med allt vad det innebär) som ett stort tungt täcke och jag blir inte kvitt det. Jag har än så länge inte blivit kvitt det. Det kommer och går mer eller mindre och efter alla dessa år, så är det så frustrerande så jag håller på att explodera inombords. Kunde jag fått mer/annan hjälp av de som kan sånt här? Jag vet inte var/när/hur det blivit fel och varför jag inte kan få bort detta jäkla "täcke", men just nu så är det så.

Det är ju oktober nu och det innebär Rosa Månaden. Kampen mot bröstcancer fortsätter och det är vi många som är tacksamma för. Just eftersom det är rosa månad, så ringde en reporter från Aftonbladet mig förra veckan. Samma trevliga tjej som intervjuat mig två gånger förut. Imorgon söndag 23 oktober kommer ett litet reportage om mig och ett par andra tjejer i Aftonbladet.

8 av 10 besegrar sin bröstcancer. Det är inte tillräckligt. Det finns olika sätt att bidra till kampen mot bröstcancer......... Här är några av dem:

Köpa Rosa Bandet, ringa in en gåva under Rosa Bandet-galan den 26 oktober i TV3, sms:a ROSA till 72988, (så bidrar man med 50 kr och får ett digitalt rosa band) eller varför inte gå in på cancerfonden och ge en gåva där. Kampen fortsätter!

Kram Kristina