Mysiga julmys.

Eftersom vi inte skulle vara hemma och fira jul i år, så hade vi en liten julklappsgrej med Tussi på förmidagen. Min tanke var att om hon fick en kul leksak då så kunde hon leka med den under dagen och vara trött och sova på kvällen. Min tanke och Tussis tanke skulle komma att skilja sig helt åt.

Denna "roliga" leksaken skulle visa sig vara så totalt ointressant, så hon har knappt ens ägnat den en blick sen den kom ur pappret. Jag valde den med omsorg och med tanken att det borde vara kul att vara katt och försöka få tag i det som är inne i kvadraten. Inte kul alls. Hon väljer fortfarande det röda julklappssnöret som favoritleksak.:)

Julafton firade vi i år hos min bror och hans familj. Efter en timme med Kalle och hans vänner, julgodis, glögg och pepparkakor så fixade vi till maten som hos oss alltid är julbord. För massor, massor  med år sedan, när mamma och pappa fanns, så hade de alltid potatis, lutfisk och senapssås på julafton. Lutfisk är dock inte min favorit, så vi som ville fick skinka och min pappa brukade äta ål. Alltså blev alla ändå nöjda och glada.:)

Julklappsutdelningen kom äntligen igång efter disk och en del studsande barn. Det är härligt att se deras förväntningar, rastlöshet, längtan och glädje. Jag hade också varit lite snäll och bland annat så fick jag en biobiljett till Änglagård igår på premiären som min svägerska hade fixat. En mycket trevlig julklapp! Igår var alltså jag och Camilla och såg denna filmen, som enligt mig var en mycket bra film. Även om man som jag inte minns väldigt mycket av de två andra Änglagårdsfilmerna, så gillade jag denna ändå. 

Jag älskar julen, men jag gillar egentligen allt som händer innan julen mer än själva julafton. Den här "väntan" på att det ska bli julafton. Det man väljer att den tiden ska innehålla. Mysigt! Julafton är också en härlig dag, men efter det är det liksom "slut".

God Jul!

Jag vet inte, men det är något speciellt med Bingolottos Uppesittarkväll. Det enda som egentligen är kul är de tre bingoraderna, men när hela familjen som omväxling är samlad i samma soffa åtminstonde en stund så känns det gott. Glögg, pepparkakor, julgodis, tända ljus, en doftande julgran, en busig kise och lite julklappsgrejande på samma gång. Ja, det var en mysig och fin kväll. Hade nu nummer 23 på bingolotten blivit 24 istället hade vi vunnit en dator och hade 45 stannat och blivit 44, så skulle vi varit 50 000 kr rikare idag, men nu blev det inte så. Det blev heller inget Disneyland i Paris, ingen ny bil eller någon ny lott. Det blev i alla fall en skön kväll tillsammans med familjen och det är definitivt inte fel.:) 

Idag är det ju dagen med stort D och det finns många, många förväntansfulla och glada barn och vuxna. Det är mycket kärlek, lycka och tindrande ögon idag. Jag hoppas att den värsta stressen med att hinna få allt klart just till idag snart har lagt sig hos folk, så att det blir en julafton som ger bra minnen. Tyvärr finns det också allt för många som bara känner tomhet, ledsenhet och är så ensamma som det bara går att bli. Jag skickar extra tankar till de och känner tacksamhet att jag själv har det så bra som jag har det.

En riktigt GOD JUL önskar Jag Er Alla!

Julbusväder.

Jodå, det verkar bli som de lovade idag. Snöoväder. Jag letade fram trappan här och skottade en gångstig till veden och en till postlådan. Jag antar att jag inte får säga och tycka såhär, men jag gör det ändå. Det är lite småmysigt med busväder på ett sätt tycker jag. OM man som jag inte har någonstans jag måste ta mig då alltså. Att befinna sig i ett varmt hus och titta ut på vädret. Att gå ut med varma kläder på sig och känna den kalla vinden och snön piska i ansiktet. Att veta att jag när jag vill kan gå in igen och få go värme........Det är faktiskt ganksa mysigt.

Tussi är extremt rastlös och ibland ser hon nästan ut som om hon är på väg att bli deprimerad. Hon gör vad hon kan för att få uppmärksamhet och kanske få oss att hitta på något kul med henne. Vilket inte alls är enkelt med tanke på att det hon vill göra inte är detsamma som det jag kan erbjuda. Lite tomtegos såhär innan julafton........

Tomtegoset ledde till någon märklig osämja. Jag vet inte vad som hände men plötsligt så låg Tomtefar nerslagen. Tussi verkade nöjd och Tomtemor såg ut att tycka det var kul.:) Undrar vad Tomtefar egentligen gjort........

En annan favoritplats just nu är denna papperspåse. Kul att leka i och skön att vila i.

Nu ska jag fortsätta sniffa efter julstämning. Det grova brödet är bakat, julskinkan är i ugnen, en sista godissort ska göras idag (passar bra med snöbollar-godis idag ju) och revbenen ska stekas. Kanske går jag ut och gör en liten gång i snön till min extremt bortskämda kise.:)

Julavslutning.

Skolorna har nu slutat för jullov även i Degeberga. Skönt för dem med lite ledighet. Nu är det verkligen snart jul igen. En jul som definitivt blir vit i år. Mysigt tycker jag. Igår var jag i kyrkan för första gången sen i maj när Pontus konfirmerades. Jag kände häromdagen att jag faktiskt hade någon liten konstig "längtan" att gå dit. Det är så fint att gå i kyrkan i juletid. Julavslutning med skolorna i kyrkan är lite speciellt på sitt sätt. Jag gick dit för att vara med på Andreas avslutning, men en kompis gav mig mod att även stanna på högstadiets, vilket inte min niondeklassare visste något om. Hi, hi, hi. Jag gjorde detta med fara för mitt liv, men det var ju trots allt hans sista julavslutning i Degeberga.:)

Det var en väldigt kall förmiddag igår. Jag hade åkt bil till kyrkan och tanken var att jag skulle åka samma bil hem. Eftersom jag själv stannade kvar och min skjuts körde hem efter första avslutningen, så fick jag med sällskap av kylan och för lite kläder gå hem. Det var bara att borra in mig i jackan så gott det gick och gå fort. Fartvindarna gjorde dock att benen blev väldigt kalla, så jag fick stanna till och njuta en sekund av den helt fantastiska natur vi har här runt Sockertoppen.

Jag bor så fint här så jag knappt begriper det själv..........Att uppskatta det vi har nära oss som är speciellt, det är inte alltid så enkelt.

Jobbiga tankar.

Snön yr skulle man kunna säga. En mindre form av snöstorm. Mysigt om man inte behöver ut och köra i det. Jag gissar på en vit jul i år, vilket är väldigt trevligt faktiskt. Det blir ju mycket mer julkänsla när det är vitt utanför våra fönster.

Tussi har varit ute en liten runda idag och nu lär hon tillbringa det mesta av dagen med att hålla sig så långt borta från den kalla snön och den isiga vinden som möjligt.

Själv är jag just nu inte lika glad för att göra det som Tussi älskar. Gå och lägga mig alltså. Det känns lite som om jag bara önskar att jag kunde stiga upp innan jag ens lagt mig. För det första så får jag för tillfället så jäkla många jobbiga tankar när jag lagt mig. Tankar som får mig att vilja skrika av rädsla och ångest. Olika extremt tunga tankar som bara dyker upp. Jag gör mitt yttersta för att mota bort dem så snabbt jag kan. Tankar jag helt enkelt inte alls har ork eller lust att ha där ens för en sekund. Dessa tankar håller mig i vilket fall som helst lite mycket klar vaken när jag gått och lagt mig. Jag hoppas på att de snart försvinner igen. Nackdel nummer två med att gå och lägga mig är att det är så tungt att stiga upp på morgonen. Då är jag såklart extremt sömnig och som vanligt känner jag mig aldrig utvilad och färdigsoven. Tänk så bra det just nu varit om jag inte hade behövt sova........

Någon som inte hinner sova nu är väl Tomten. Han börjar få mycket att göra skulle jag misstänka. Han och alla de små Tomtenissarna. 

Ett steg fram.

Träningsvärken och de ömma musklerna, jo jag har tydligen muskler!:), är kvar efter lördagens bowling men det får vara så. Jag är ändå glad att jag följde med och spelade. Bowling är kul, så är det bara. Har jag börjat så har jag ganska svårt att sluta trots att kroppen säger emot. Är det de som kallas envishet? Eller är det dumhet? Kanske är det helt enkelt bara så att lusten att fortsätta med det som just då är kul tar över. Bra i så fall tycker jag! Sambons "jobbegäng" med respektive hade en trevlig eftermiddag och kväll ihopa där vi först blev bjudna på god mat och dryck (dryckesmässigt höll jag mig till körbara ting) hos en av dem och sedan blev det en massa kul bowlande.

Idag har Andreas och hans onda knä fått träffa en idrottssjukgymnast, vilket han med facit i hand, kunde gjort med en gång. Nu visste vi ju inte det innan, så det blev som det är. Sjukgymnasten var en riktigt trevlig, duktig och skämtsam man som kunde förklara det hela på ett väldigt enkelt sätt. Andreas är överrörlig, vilket gör att knäskålen hemskt gärna vill flytta sig utåt åt sidan, vilket i sin tur gör att det blir aj i knäet. Det leder också till att det "drar" i något vad det nu heter på insidan av knäet och gör att han också blir öm just där. Något åt det hållet enkelt förklarat. Han fick knäskydd som ska hålla lilla knäskålen på plats och förhoppningsvis så hjälper den till så han kan spela boll lite mer igen. Hjälper inte detta så ska vi om någon vecka, använda plan B, vilket innebär att fötterna behöver hjälp. Jag hoppas på att knäskyddet ska hjälpa och att detta kan rätta till sig inom en hyfsat snar framtid. Det känns skönt att den här historien med hans knä börjar få någon form av slut vilket egentligen betyder att vi mer på riktigt vet vad det handlar om. Vid eventuella framtida idrottsskador/problem med kropparna här, vet jag exakt var jag ska vända mig först. Utan tvekan.

För mycket.

Den late förtar sig hellre än att gå två gånger sägs det ju. Jag late förtog mig hellre än att ta en vagn innan jag skulle gå in i stora affären och handla. Jag skulle ju bara ha lite. Det blev kanske inte så mycket egentligen, men när jag ska baxa ut en full papperskasse, 18 toarullar, en stor paket frukostflingor och ett flak energidrycker med två svaga armar, så gick det inte så bra. Jag lyckades ta mig ut i hallen där jag fick pausa då armarna värkte och hade i princip ingen kraft kvar alls. Tanken var att gå två omgångar såklart, men jag tänkte att det går nog. Flingorna började kasa, men en snäll man fångade dem till mig. Innan jag hann med så mycket mer, så gav min arm såklart upp och flaket med drickan gjorde en djupdykning i marken. Jag fick nu hjälp och sällskap till bilen av den snälla mannen som förmodligen tyckte jag var ett riktigt pucko. Jag kan ju hålla med om det i detta läget. Skämdes gjorde jag och armen var totalt matt resten av dagen. Idag påminner den mig hela tiden om min korttänkthet. Nästa gång så blir det vagn.

Vi har fått svar på magnetröntgen på Andreas knä nu och det var ju ett av tre dåliga alternativ som blev svaret. Röntgen visade inga tecken till skada på menisk eller brosk. Läkaren tror att det är en irritation i brosket bakom knäskålen. (Där det tydligen var en liten svullnad.) Sjukgymnastik kan hjälpa så det är väl det vi ska ta tag i nu. Han har ju såklart fått extra ont nu när det skuttats runt i den tunga snön. Tråkigt. Men det kunde såklart varit värre.

Just nu mår jag inte så vidare i min oro, inre stress och ångest. Jag klarar bara inte av för mycket på en gång. För mycket kan vara ganska lite, men för mig blir det och är det mycket. Högstadiet har just nu mycket som de ska hinna med, vilket nog stressar mig mer än han som är inblandad. Mitt funderande över Andreas onda knä känns lite hopplöst just nu med tanke på att jag inte har en aning om vägen tillbaka till ett bra knä. Ett knä som är så att han kan fortsätta med sitt fotbollsspelande, röra sig som han vill på gympa o fritid och slippa ha ont där alltid. Jag funderar såklart också över när och hur det ska bli i Simrishamn, på RMS, som jag ska gå 9 dagar på. Jag håller också på att försöka förbereda mig för att ta tag i mitt liv på ett annat sätt. Jag var igår på överlämningsmöte med arbetsförmedlingen och försäkringskassan. I februari är det dags att gå deras program på af och det skrämmer mig på ett sätt kan jag säg. Processen till ett eventuellt "normalare" liv än jag har nu känns riktigt läskigt jobbig och lång. Ovissheten och det faktum att jag inte har någon form av kontroll på hur det hela kommer att sluta känns inte helt okej. Jag vill bara att det ska säga puff, så är jag där med svar och en bra framtid.

Vinter, snö och kyla.

En vecka går extremt fort och nu är det lördag igen. Veckan som gått har innehållet lite av varje. En hel del känslosvallningar faktiskt där jag emellanåt har mått ganska taskigt i mitt inre. Oro, extra dålig tro på mig själv, rädsla, inre stress och ångest har befunnit sig hos mig. Känslan av att vilja så mycket, men ändå inte varkens vilja eller förstå hur det ska gå till. Det jag egentligen vill alltså. Skumt.......
Det har såklart också hänt bra saker i veckan. Jag har varit ute och pulsat i snö och blåst med bushundarna och Jennifer ett par gånger, vilket faktiskt varit väldigt skönt trots allt. Det händer alltid något kul på våra rundor. Wilma var här i tisdags mitt i all snöyra. Kanske inte en av de skojigaste gångerna hon haft här, men man kan inte ha roligt jämnt. Hennes tre lekkompisar var inte hemma och det gick inte att ut och promenera som vi brukar i all snö. Snön fastnade i tassarna så hon inte kunde gå, det var tungt att gå och riktigt kallt och blåsigt i tisdags. Vi tog i alla fall en sväng in på kompisarnas tomt för att bevisa att där inte var någon hemma och en liten promenad blev det. Sen är det ju de här med tuggben........som ju egentligen inte går att äta inomhus. Tycker Wilma. Envisa Wilma vann kampen och en stunds utetuggande blev det i alla fall.

Annars har veckans innehåll varit mycket snö och kyla. Jag har just för tillfället ganska svårt att vänja mig vid denna årstid och jag vet inte om det var för att den kom så hastigt så jag inte hann med riktigt. Görans jobb hann inte heller med kan man säga. Det blev väldigt plötsligt slutjobbat. En del av deras maskiner satt som gjutna i marken och fick tinas upp med gasolbrännare för att det skulle gå att få dem därifrån.

Idag skiner solen och det är inte så många minusgrader. Jag tror jag ska ta på mig min varma dräkt och gå ut lite. Fixa en gångstig till Tussi ut i häcken, så hon slipper sitta på altanen och titta olyckligt ut på all snö som hon helst vill slippa skutta i. Kallt om magen ju. Fåglarna ska få matpåfyllning också. Det är inte någon lätt uppgift att vara djur ute i naturen när det är vinter.

Idol 2010

Frågan var ställd till mig och Andreas och det var snabba ryck att bestämma sig. Skulle vi följa med Camilla och hennes dotter? Faktiskt så bestämde jag mig fortare än jag kunnat ana själv. Japp, boka biljetter till oss också är du snäll.:) Första gången jag är i Malmös Arena, som för övrigt är en stor arena kan man säg. Imponerande stor och massor med folk!

Efter lite "minglande" bland några stycken andra i entren var vi på plats och fick förutom information om hur kvällen skulle gå till även lyssna på Geir. Innan sändning kom Jihde ut i någon form av hemsk tröja som tack och lov inte visades i TV-rutorna.:) Dock var där ju några som gillade att han hade denna Malmö RedHawk tröja på sig.:)

Juryn är på plats.

Jihde snyggas till.

De fyra Idolerna väntar på att det är dags att ge allt de har.

Jay fick ett riktigt varmt och högljutt mottagande.

Minnah lyssnar på juryns inte så bra kritik.

Olle ägde ikvällens Idol enligt mig! Han var grymt bra, vilket publiken också verkade tycka och han fick juryn att applådera med uppsträckta armar.

Linnea gjorde som vanligt det hela på sitt sätt. Just därför gillar jag henne.

Coola och söta Minnah i sin andra låt.

I den långa pausen innan röstningen, fick vi lyssna till alla Idolerna och Andreas Carlsson i den fina låten som är skriven till förmån för Världens Barn. I de andra små pauserna uppträdde Andreas Weise, Daniel, Linda och som jag skrev i början Geir. Nu var det i alla fall dags för kvällens utröstning och som ni som följer Idol redan vet så blev Linnea utröstad.

Det blev en trevlig kväll och jag är glad att vi följde med. Att dessutom få se hur det går till runt om ett program som detta är imponerande tycker jag som aldrig varit på något sådant förut. Vilket arbete så många inblandade gör för att det ska bli ett bra program att se på TV. Kvällens Idol var slut och innan vi visste ordet av så var det riggat till Eftersnack på stora scenen. Själv skulle vi och 10 000 andra nu ta oss hemåt i ett riktigt dåligt väder som bestod av snöstorm. Imorgon ska jag se reprisen på Idol. Tänkte att det kunde vara kul att höra vad juryn och Idolerna egentligen sa. På arenan var där sådant ös, så där hörde vi knappt hälften.:)

Är det vinter på riktigt nu?

En månad kvar till jul och inte så många dagar kvar till adventsstjärnor och ljusstakar ska pryda även mina fönster. Jag blir något olycklig i en del av detta trots att jag tycker det är så himla mysigt. Det jobbiga blir automatiskt att försöka få alla fönster att se lite vettiga ut. För det första så har jag en kropp som protesterar när jag försöker göra sådana grejer och för det andra så har jag en del av mina fönster som egentligen inte ens vill öppnas och snyggas till emellan. Det blir förstås jul ändå, men mitt inre vill så gärna ha det så som det vill ha det.

Det blev full vinterutrustning på i en hast idag när det var skoldags. Jag vet inte om ni blev lika förvånade som jag av all snön som enligt mig kom plötsligt. Om jag tänker efter så känns det nog så för mig varje vinter. Jag blir lika förvånad vid varje års första snö menar jag. Det såg ändå härligt ut på något vis när det traskades till skolan idag. Mycket snöbollskrig innan de var framme gissar jag på.

Här har jag en vän som inte tycker det ser härligt ut alls. Hon såg lite lagom less ut här hon sitter i fönstret och begrundar eländet. Jag tror att hon har varit ute och gått från baksidan till framsidan idag, men det är nog allt. Ändå så hade hon en fästing med sig in. Jag som trodde de var lite borta nu.

Kanske ska jag dra på mig vintermunderingen (om jag nu hittar mina skor och kläder i det röriga förrådet) och försöka locka ut Tussi på en liten runda i friska luften. Om jag lyckas väcka henne från den sköna kattsömnen förstås. Det är så gott att komma in i värmen sen när man varit ute i busväder.:)

Snart 8 år sedan och bröstrekonstruktion närmade sig.

Nej, jag ville inte vänta mer. På att få bröstrekonstruktions-operationen gjord alltså. Vänster sida skulle äntligen få ett bröst som satt fast. På höger sidan skulle protesen som sattes dit år 2000 i förebyggande syfte, bytas ut till en annan sort. Förkylningen jag hade dragit på mig (för nästan 8 år sedan alltså) gjorde vad den kunde för att förstöra. Jag gick till vårdcentralen i förhoppning att få hjälp och fick faktiskt antibiotika utskrivet. (enbart för att läget var som det var skulle jag misstänka.) Dag för dag kände jag att förkylningen började släppa sitt grepp och hoppet att operationen skulle bli av återvände. Jag mådde riktigt bra. Min psykiska hälsa var i ett uppsving och jag kände mig både gladare och piggare.

En söndag i december 2002 skulle jag läggas in på plastik i Malmö och jag hade beställt taxi till sen eftermiddag. Vilken hemsk dag det ändå blev. Jag var så fruktansvärt nervös så jag visste inte var jag skulle bli av. Jag skulle försöka tugga i mig en pizza minns jag, men det var faktistk näst intill omöjligt att äta något alls. Jag vet inte varför jag var så grymt nervös. Kanske hade mina känslor hittat lite mark att stå på eftersom jag mådde lite bättre. När jag väl kommit på plats i Malmö så kändes det något lite lugnare. Att gå hemma och vänta är mycket jobbigare kan jag konstatera. Kvällen fördrev jag med att titta på meningslösa TV-program på rummet. Jag visste egentligen inte vad jag tittade på, men huvudsaken var att jag fördrev tiden och hade något att vila ögonen på. Jag fick även träffa min läkare där och hon ritade och förklarade hur det hela skulle gå till, hur en stor muskel på ryggen (lattisimus dorsi) skulle tas och användas till vänsterbröst"hjälp" osv, osv. Jag svarade: "Ja", och "jag förstår", men i ärlighetens namn fattade jag absolut ingenting av det hon sa. Jag förstod nog inte ens att det var dags att få denna operation gjord och att jag snart inte skulle behöva vara platta pannkakan på ena sidan längre. Jag hade åter stängt av mina sinnen och lät hjärnan snurra i ett kaotiskt virrvarr igen. Precis så som den under lång tid varit van vid att göra.

En trevlig fest!

Lite tröttare än vanligt i ögonen är jag nog ikväll. Det blev ganska sent innan vi var hemma igår natt och oavsett hur vilt det har varit kvällen innan så känns det när sömnen blivit mer märklig än normalt. Något som är mer märkligt än normalt är också hur förbaskat svårt jag har för att förstå en del grejer. Igår trodde jag att jag äntligen, efter alla dessa år som fotbollssupporter, skulle förstå på riktigt vad en offside är. Jag förstod precis exakt det hela när en av mina bordskompisar förklarade och visade med hjälp av efterrättsglas som backlinje, vinkork som boll och snapsglas som anfallande spelare. Jag trodde verkligen att jag skulle komma ihåg det på riktigt denna gången men tji fick jag. (Det trodde nog han också.) Hur svårt kan det egentligen va?!

En riktigt trevlig 40-årsfest var vi på igår. Med eller utan offsidekunskap. Så himla supermumsigt god förrätt, huvudrätt och efterrätt. Vinet var supergott, Killebergskransen jättegod, tårtan smakade mer och gästerna var väldigt glada och trevliga. 40-åringen hade påhittigt plockat fram fakta från tiden som varit från 70-tal och fram till nu som hon delade med sig av med jämna mellanrum. Både fakta som alla mer eller mindre kände till och en del som hon och hennes gäster varit med om tillsammans vid olika tillfällen. Det var mycket kul att lyssna på och en del trevliga flashbacks fick jag allt.:) 40-åringen (jag är tvungen att skriva 40 en gång till ja) var min svägerska och jag vet med all säkerhet att hon också hade en rolig afton. Tack för igår!:)

Funderingar och sovtips.

Jag tyckte inte att det var så längesen jag var där, men antingen har jag glömt hur det såg ut eller så har de ändrat om Österängskolan väldigt mycket på de två åren som gått sen jag slutade där. 22 år sen var det kanske förresten. OJ! Jaja, en tvåa mer eller mindre......... Det är gymnasiefunderingstider nu och denna veckan har vi varit och tittat på C4-skolan och Österäng, vilket var trevligt båda delar får jag säga. Känslan var att de var trevliga på helt olika sätt. Om jag hade varit ung (yngre) och ändå varit i läget jag är idag så är jag ganska säker på att jag vet vad jag valt. Jag hade inte valt social linje som jag gjorde när jag gick i nian. Media, fotografering hade legat högt upp på min önskelista.

Högt på djurens önskelista är sömnen. "Min" nyduschade lavendeldoftande Wilma har efter lek med vovvekompisarna åter så smått börjat förvandlas till en slemmig Wilma igen. Än så länge är pälsen fortfarande mest åt det ljusa hållet. Man blir trött av att leka. Dagens första sovtips som är från Wilma är hårt och kallt men skönt.

Dagens andra sovtips som är från Tussi är fönsterkarmen. Hur man kan slappna av på denna lilla yta vet inte jag, men värmen från elementet är god och sömnen likaså. Hur märkligt det än är, så ser det faktiskt skönt ut.

Ett härligt fotbollslag i mina minnen.

Det var med viss sorg i hjärtat jag åkte iväg i lördags kväll för att vara med på fotbollsavslutningen för P15. Laget som vi under så många år följt har upphört och det känns sådär lite lagom sorgset tycker jag. Å andra sidan så är jag ju ingen som alls gillar att ta avsked. I 10 år har vi följt Pontus och laget i med och motgångar. Fem av spelarna och "coachen" har varit med i alla 10 åren. Under årens lopp har det slutat och tillkommit en del folk, men de senaste åren har det varit mer eller mindre samma lag. Det har varit förluster och hopplöshet, som man ibland undrade när de skulle vända och det har varit vinster och glädje som det senaste året varit många och trevliga. För att inte tala om Gothia Cup.........Vilket minne för livet! Både för spelarna och för supportrarna som var med.

I lördags eftermiddag spelade laget paintball och på kvällen träffades vi, både ungdomar och föräldrar. Två spelare kunde tyvärr inte vara med, men vi gav dem också våra tankar och en varm applåd. Det rullade en massa foto av forna tider, de inblandade tackades för vad de gjort för laget, vi åt gott, hade trevligt och vi lyssnade på coachen som pratade några ord till var och en av spelarna. En del av spelarna slutar tyvärr med fotbollen helt, några går till andra klubbar och sin hemmaklubb och en del spelar vidare med seniorerna i Degeberga. (Pontus är en av dem.)

Någonstans så tror jag och hoppas att det här avslutet känns mer okej för ungdomarna än för en del av föräldrarna. Det kommer att kännas konstigt och tomt ett tag, men nya kapitel kommer hela tiden i livet och det är helt enkelt så att det är dags att gå vidare. Om jag vill det eller ej.

Segt........

O, vad det känns segt här. Dagens någotsånär "pigghetsmåbrastund" är borta sen ett par timmar. Mattheten, ångesten och oron gör sig som vanligt så kärt påminda igen och det är tomt i "skrivdelen". Det blir nog bättre snart igen. Ute på min dagliga promenad har jag i alla fall varit. Skönt! Jag går oftast mitt i vår vackra natur och längs med bäcken. Det har flyttat in någon form av djur i den lilla "fördammen". En bäver kanske? Eller är det en jätteråtta? Kan vara en råttbäver också........

Jo, jag vet.......det skulle kunna vara en större pinne också, men det är roligare att se det som ett djur.:) Mitt lilla goseriktiga kisedjur Tussi har gjort det som jag ibland önskar jag vore duktigare på. Tar en njutningsfull stunds sovande vila i soffan mitt på dagen. Det ser extremt skönt ut.

Tre alternativ.

Det låter kanske märkligt, men idag var första gången någonsin som jag såg ett vildsvin ute i fria naturen. Den lilla mamman, (nej nu ljög jag, för det var ingen liten mamma) kom springande över vägen framför oss och när vi tittar till vänster så står där ett gäng halvstora småttingar också och stampar oroligt. De ville ju såklart följa efter mamman, så en rad på 8-10 ungar trippade snabbt över vägen.

Andreas har varit på ortopeden idag för att visa upp sitt knä som han har ont i. Vi hade turen att få en väldigt trevlig läkare som både jag och Andreas gillade. Hon tryckte, drog och vred hit och dit och konstaterade att det verkade handla om menisken. Även om det är ovanligt med sådana problem i den åldern. Han ska få en tid till magnetröntgen och där kan vi förhoppningsvis få ett säkert svar. Det kan visa att det är en större skada, vilket kanske inte är så troligt, och då kanske man väljer att vilja göra en titthålsoperation. Det kan också visa på en mindre skada som man antagligen väljer att inte göra något åt, utan hoppas på att det kan "greja" till sig själv så småningom. Röntgen kan även visa att allt ser helt normalt ut och det innebär att man egentligen inte alls vet vad det onda i hans knä handlar om. Jag kan inte påstå att jag tycker att något av de tre alternativen ovan känns bra, men så är det.

Halloweenfest

Nu sitter jag här efter en lördagkväll med mycket dansande......... eller kanske ska jag säga skuttande. Nja, lite av varje är mitt sista bud. Det är skönt att släppa lös skuttet i sig själv. Idag är här inte mycket skuttande över så det har varit en allt för lugn dag. Inte bra att vara vaken längre än till nio på kvällarna, för då blir jag trött dagen efter.:) Kanske inte riktigt så illa........ Halloween för oss är inte att nödvändigtvis klä ut sig till något läskigt, det gör man precis som man känner för. 12 snygga fulingar roade sig här hemma på en liten fördrink innan den riktigt festen. Vi blev en liten blandning på allt möjligt märkligt.:)

Festen bjöd på jättemumsig mat och bra dansig musik. Det var bara att dra igång kroppen och knipa med tårna så inte skorna skulle ramla av.

Jag undrar ändå........ Vad skulle Sean Banan säga?

Skumt paket.

Jag tog den ena sonen, granriset och "gravsmyckningarna" och körde till kyrkogården idag för att fixa iordning mammas & pappas och farmor & farfars gravar inför helgen. Lite tidigt kanske, men så fick det bli. Vädret var okej när vi kom dit, men ganska så fort började himlen glänta lite på regndörren. Bara att fortsätta kände jag och ganska snart öppnade hela himlen sig och regnet det bara öste ner, tralalatralala....... En grav klar, men den som inte var färdig var den som tog tid. Det rann vatten ner i skorna, in i tröjan och innanför alla brallorna. Jag hade ju som vanligt överdragsbyxor på mig.:) Det blev kombinerad nytta med nöje. Fint på gravarna, en snabb hårsköljning och fotbad på samma gång. Inte illa det.:)

I brevlådan idag fanns en paketavisering till mig som skulle hämtas på macken. Jag tänkte febrilt på vad jag nu har beställt, men kunde verkligen inte komma på vad det kunde vara. Jag hämtade ut paketet som hade en avsändare som jag inte alls kände igen. Det borde ju vara till mig när det var adresserat till mig. Jag har väl glömt vad jag beställt eller så kanske det var någon som skickat något till mig ändå tänkte jag. När vi öppnade hemliga lådan så stod där ett helt annat namn och adress på fakturan. Hur kan det bli så? Mitt var på lådans adresslapp och såklart på paketaviseringen jag fick. Ett helt annat namn och adress var på fakturan och under "leveransadress". Ringa, ringa gjorde jag och inte heller tjejen i luren förstod hur det kunde bli så. Jag hoppas att de hjälper mig nu så att rätt människa får sina grejer så fort som möjligt. Skönt kändes det dock att veta att jag inte gjort någon beställning som jag sen förträngt.:) Snacka om att någon snurrat till det.

Smutsiga tassar och en snygg Dr.

Regn och rusk blir blött och kletigt i naturen, så idag har det promenerat in både små och stora smutsiga tassar. De små som tillhör Tussi har faktiskt tagit med sig mer jord in än de stora som tillhör Wilma har gjort. Wilma står stilla när det är dags för tasstorkning, vilket inte Tussi gärna gör. Dessutom riktigt sprätter och viftar Tussi med tassarna, så att jorden far runt henne. Jag kan i och för sig förstå det eftersom det inte borde vara så gott att tvätta bort all den jorden med tungan. Detta sprättande resulterar i att jag får torka bort små bruna klumpar både på nederdelen av väggen och golvet där hon står.:) Tänk att en kisemise kan ha så mycket jord under sina gosiga små tassar..........De små fina tassarna som luktar så gott när de sovit en stund och blivit lite svettiga.

Novemberlovet är inne på sin andra dag och igår kväll var det Halloweenfest/maskerad för femmorna som de duktiga klassmammorna fixat. Det var ett par roliga timmar de hade haft och en nöjd Dr. Einstein kom hem strax efter nio. (Han borde ju kunna uppfinna en smidig och enkel tasstvättare/torkare när jag tänker efter.........)

Färgglatt.

Någon som missat att hösten är här? Nej, jag anar att det inte har undgått så många. Jag gillar att ut och gå i småregnandet. Gärna med ett antal plusgrader också. Skönt att bli sådär lagom blöt och "ruggig". Hösten är fin med sina röd-orange-gula färger. De lyser verkligen upp det gör de, men oftast är det så svårt att se och känna det vackra även om..........även om jag så väl vet att det är vackert. Mycket vackert till och med. När jag var ute och gick så kunde jag inte låta bli att stanna vid en stor maffig sten. Jag vet inte vad det var, men jag bara stannade och tittade på den. Den gröna mossan låg tjock och såg så mjuk och len ut så jag var tvungen att känna på den........ Ja, jag erkänner. Jag stod nästan och "pratade" med stenen.:) Vilket ni inte behöver berätta för någon. Det är nog första gången jag känner "connection" med en sten. (Och förhoppningsvis sista med för den delen.) :) 

De upplyftande färgerna omger mig stora delar av min promenad.

När solen skiner blir färgerna såklart ännu skarpare, men även om den inte gör det så lyser färgen starkt omkring sig utanför fönstret.

3/4 av familjen var på en liten shoppingrunda och plötsligt så låg de liksom bara och typ stirrade på oss. De riktigt bad om att få följa med hem. Jag menar, vad gör man inte för en chokladbulles skull. Självklart köpte vi oss lite eftermiddagsfika. Lite var nog att ljuga lite mycket. Det var inga små bollar........

Kanske var de inte riktigt så stora som den såg ut på förra fotot, men det var de största jag sett, så jag var tvungen att väga en. Ungefär 130 gram per boll. En riktigt härlig fettbomb/boll. Borde kanske väntat att äta den tills jag ska titta på tv-programmet I Form Med Anna Anka.;)

Vem kan ge mig fakta?

Ibland ser blogginloggningen ut på ett sätt och ibland på ett annat. Voff......voff.....voffor gör den på ditta viset? Strunt samma, bara jag kommer in.
Något som inte känns som strunt samma är bland annat att jag inte ens får så mycket som ett litet svar. Jag skickade iväg en fråga till ett stort sjukhus i vårat land där de har diverse specialister. Jag frågade om de har någon som är speciellt duktig inom området testosteron och östrogen. Jag förväntar mig kanske för mycket och har kanske för bråttom i min väntan, men senast jag skicka typ av samma fråga till samma ställe är minst ett år sedan och jag har fortfarande inte hört ett enda ord från dem. Alltså försökte jag igen nu efter tipset en andra gång av en journalist jag varit i kontakt med en del och som skrivit mycket om bla. bröstcancer och äggstocks"grejer" etc.

Jag är väldigt intresserad av att på riktigt få veta vad som händer i kroppen när man abrupt blir av med äggstockarna. En del vet jag förstås, men det känns som jag fått allt för lite info om det hela. Det är ju inte bara östrogen utan även testosteron som försvinner har jag blivit klok på under senaste tiden. Vad innebär det för kropp och själ? Jag har försökt hitta vettiga sidor på internet, men det känns inte som jag blir riktigt klok på det där heller. Jag önskar få tag på någon som verkligen kan sin sak! Jag vill veta vad hela den här biten innebär för mig. Fakta är viktigt för mig och det blir lättare att förstå sin kropps beteende med mer "kött på benen". Till vem/var ska jag vända mig????

Leka är kul.

En hel dag utan lek med kompisarna, som ju inte var hemma. Jag hade lite svårt att förklara just den biten för Wilma. Hon fortsatte att stirra på mig och voffade/grymtade sådär som hon gör när hon tycker att jag ska se till att få på mig utekläderna så vi kan gå och leka. Emellanåt så la hon sig ner och såg ut som om världens alla bekymmer hängde på henne. Så fort jag rörde på mig så såg jag hoppet tändas i hennes vackra ögon.:) Till slut bestämde jag mig för att överbevisa henne, så vi gick hem till dem i alla fall. Jag knackade försiktigt på dörren, Wilma snusade runt på gräsmattan, kissade lite och vi konstaterade tillsammans att där faktiskt inte var några vovvar hemma. Besviken gick hon tillbaka hem till oss. Vi hittade en "rolig" björkgren i stället som fick duga en stund. Svansen var glad i alla fall.

Tussi försökte dra sitt strå till stacken för att roa Wilma genom att smyga på och lek-anfalla henne. Ingen reaktion alls här. Tråkigt tyckte Tussi!

Ett nytt försök här. Kom igen Wilma! Tussi smög, vickade på bakdelen för att ladda och sen språng och studs! Inte det nej......... Wilma snusade lugnt vidare. Hon tittade inte ens åt sidan. Tussi gav upp.

Det ser så sött ut när Tussi försöker leka med Wilma. Hon gör sina försök så fort Wilma traskar runt på gräsmattan. På samma sätt som hon skrämt mig många gånger när hon bara studsar fram från ingenstans.:)Väldigt mycket ibland gör Wilma små busanfall mot Tussi (vilket hon verkar tycka är lite kul), men oftast så ignorerar hon Tussi helt. Snusar man så snusar man och luktar det gott så gör det.:)