Ny naturupplevelse.

Detta kalkstensbrott i Sönnarslöv har jag aldrig varit och tittat på/i förut, och har heller inte vetat att det har funnits förrän häromveckan. Här var riktigt fint! De som jobbade här när det var igång på 18-1900-talet tyckte nog inte det var lika fint. Männen promenerade från Degeberga, Huaröd, Tollarp o Everöd till sitt jobb här. (Ca. 6 km enkel tur.) De arbetade 12-timmarspass innan de gick hem igen. Tufft är väl det minsta man kan säg! De hade 30 öre i timmen och runt 7-800 kr i årsinkomt.

Tråkigt nog så sken inte solen idag när jag och Göran skulle ut och få oss denna vackra naturupplevelse, så nästa gång vi åker dit är det sol. 

Här hittade jag mig själv me ju. :)  Jag har dock inte grönt hår på riktigt.

På hemvägen tog vi en tur till vår damm och det hade hägern också gjort. Gott med fisk tycker den rackaren. Sur blev han när vi kom och flög ilsket tjattrande därifrån ganska fort.

Helgen har annars varit lugn här. Den har väl som alla andra dagar, gått lite upp och ner om jag säger så. Vi blev bjudna på god mat hos min bror och svägerska igår kväll, vilket var upp.:) Rullader, pressad potatis, sås och lite goda tillbehör. Smaskig äppelkaka till efterrätt satt också fint. Mums och tack säger jag.:)

Positivt laddad helg.

Helgen har bjudit på mycket positivt vilket är precis vad jag behöver. I fredags kom vår goa göteborgare ner till oss. Det blev en härlig kväll med god mat o dryck, mycket prat o skratt och en massa fredagsmyyyys.

I lördags var vi ute tillsammans på en skön promenad i våra skogar här runtom. På väg mot Forsakarsfallet stötte vi på denna märkliga svamp. För mig är den märklig i alla fall. Någon svampkännare är jag inte ens lite och dessutom så var vi lite överrens om att denna ser något läskig ut. Någon av er som har sett en sådan och kanske vet vad den heter?

Det var en extremt disig och dimmig dag, men så skönt ändå och så himla fint i alla fall vid Forsakarsfallet.

Tänk att vatten kan ge ögat och själen så mycket njutning.

Efter våran sköna promenad och ett litet fikastopp hos ett par kompisar var det dags för oss att börja göra oss iordning inför kvällens stundande 40-årsfest som vi var bjudna på. Det blev en superkul fest på alla sätt. Det "kryllade" av underbara människor, mat och dryck var kanon och musiken satte igång våra kroppar på ett mycket bra sätt. Bra ös kan jag sammanfatta denna lördagkväll som jag hoppas att födelsedagsgrisen kommer att minnas med ett leende på läpparna. Ja, jösses vad vi dansade. Så härligt! :) Och faktiskt lite värt att känna sig något sliten av idag. Vilket innebär att denna dagen har gått i lugnets tecken.

Känslosamt och tungt.

Det har blivit lite mycket olika känslomässiga grejer nu ett par dagar känner jag och det tar på själen. Jag behöver väl bara säga Rosa Bandet galan, så förstår ni en del i att jag mått sämre? Det gör så fruktansvärt ont i mig att se och höra de hemska historier som visades där. Ångesten jag får håller på att äta upp mig, så just därför så tittade jag inte på allt. När jag ändå är inne på ångest, så var jag på sjukhuset i Lund igår för att träffade en trevlig psykolog. (Jag skulle kunna skriva en hel känslohistoria om hur det är att ta sig dit och att vara där, men jag hoppar över det.) Jag har väntat ett litet tag på detta och lyckades ändå genom ett samtal dit få en tidigare tid än det var tänkt. Bra. Mindre bra: Hon kan inte hjälpa mig eftersom hon endast tar patienter som är inskrivna på onkologen. Vilket är fruktansvärt jättebra, för det betyder ju att jag är frisk! Mindre bra: Jag får nu vänta ytterligare på en tid i Kristianstad som kanske kommer någon gång efter att de fått remissen hon skulle skicka till dem. Det är väl bara att ringa dit också sen och vara dryg. Kanske kan det hjälpa så jag slipper vänta allt för länge. Jag önskar dock att jag hade fått hjälpen någon annanstans ifrån, men nu är det såhär. Hjälp behöver jag så det får bli som det blir. Tankarna forsar som vatten i en rund bäck (hur nu en sådan skulle se ut?) och det är drygt att inte få stopp och någon form av ordning på dem. 

Jag var hos vanliga doktorn också igår. Jag har ju länge haft något skumt i mitt ena knä. Det sa ju pang i februari i det då jag hade jätteont. Ont har jag inte alls längre, men under ett par månader så har det liksom "kuggat"/låtit bang där inne vid vissa rörelser eller ibland när jag går. Jag ville mest kolla så att jag inte förstör något eftersom jag promenerar mycket. Läkaren undrade om jag spelat boll? Vad svarar man på det. Kunde inte hålla mig för skratt faktiskt. Spela boll och jag är väl ganska långt ifrån vartannat.:) Jag har tittat mycket på fotboll och kanske är det också onyttigt för kroppen? Har alltid sagt att det är galet att spela boll.;) Enligt lilla doktorn så är det menisken som fått sig en smäll och något löst eller en liten spricka som gör att det "kuggar". Så länge det inte gör direkt ont så låter man det vara. Jag fick svar på min fråga och jag kan fortsätta med mina promenader i vårt vackra Degeberga.

Det har ju inte varit den soligaste dagen idag precis, men det var skönt att komma ut och få tankarna på andra håll än de gärna annars är.

Ikväll blir det lugnt hemma i soffan. Känner att jag behöver det efter gårdagen också. Sköt om er!  

Wilma, kameran och jag.

Det kändes bra, men ändå skumt att vara med i Aftonbladet igen. Bra för att det kändes som om jag för en gångs skull gjorde något "vettigt" och skumt för att det är skumt att det är mig det handlar om. När journalisten läste upp det som skulle publiceras för mig i telefon några dagar innan, så rann tårarna och det gjorde riktigt ont i mig. Det kändes som om det var så mycket jag varit igenom. Som om jag inte riktigt förstår det egentligen.

Riktigt förvånad och lite småchockad blev jag även när jag läste tidningen i söndags och ser att Mary (journalisten) berättar om sin bröstcancer som hon haft för ett par år sedan. Hon beskrev sina känslor så bra och igenkännande. Inte konstigt att hon kändes så förstående och omtänksam när vi pratat........ 

Det var mycket längesen jag hade kameran med mig ut på promenad. Idag stoppade jag ner den i min ficka, när jag och Wilma traskade iväg på en skön runda. Vi tog vägen ner till Hembygsparken där det är fantastiskt fint om man bara öppnar ögonen och försöker titta lite på det viset på omgivningen. Med känsla. Det är dessutom lätt att bli hemmablind.

Wilma tog ett litet minidopp..................

.........innan vi gick vidare genom skogen och hemåt igen.

Det är gott att vara ute i naturen.

En tur till Mörrum.

Mörrum och fiske har jag liksom satt ihop på något vis, men inte att det egentligen är så stort det här laxfisket i just Mörrum. Jag hade egentligen ingen tanke alls om hur det skulle kunna se ut här. Hur laxtrappor ser ut har jag inte heller funderat så mycket på. Lite imponerad blev jag allt av det hela. Här var riktigt, riktigt fint. Extremt imponerad blir jag av laxarna som kan ta sig upp motströms uppför "trapporna". Vilka muskelpaket de måste vara. Otroligt!

Efter laxtrapporna körde vi en sväng till Karlshamn och åt middag. Anledningen till dagens utflykt var att förgylla tillvaron för Göran som jobbar i krokarna och bor i Mörrum denna veckan. Frågan är kanske om vi förgyllde tillvaron för honom eller inte, men vi höll honom sällskap en stund i alla fall.:)

En lördag i Röstånga.

Jag funderade på vad jag egentligen gjort i helgen eftersom det känns ont i vissa delar av kroppen. Det slog mig snabbt att jag ju var ute på långpromenad i lördags och där är också anledningen till det som gör ont. det blev en enkel ihopapackning och sen körde vi för att hälsa på våra goa kompisar på Röstånga Camping, där de 5 familjerna husvagnat några dagar. För att göra dagen lite mer aktiv, var vi några som åkte till Söderåsens Nationalpark för att ta en promenad i lördagseftermiddagens underbara väder. Vilken oerhört vacker utsikt här är från Kopparhatten.

En del var mer roade än andra av denna 3.9 km promenad. Själv tyckte jag det var fantastiskt härligt här.

De tappra vandrarna tar en paus.....

Vatten, stenar, skog, fågelkvitter, detta underbara lugn som låter hjärnan totalt koppla av. Här var verkligen vackert och trolskt.

Svanarna hade små bebisar också, men de kamoflerade sig "i" sina föräldrar.

Efter en liten glass/öl/mat-paus innan vi gick upp, upp och uppåt igen för att komma till bilen, var vi tillbaka på Röstånga camping. Lätt att jag skulle välja att campa här. Det var en riktigt fin och mysig camping! De yngre njöt av lugnet där de fiskade.

De stora pojkarna sitter och myser.

Det var svårt att inte gå ner de få meterna och sätta sig vid vattnet, alltså hamnade vi ganska snabbt här.

Cattis , jag och Ann har tjejmys.:)

På Röstånga Camping parkerar man bilarna på stugtaken.:)

Sjöjungfrun (jag) har kommit upp på land........

Killarna fiskar och fiskar.....

Mörkret lägger sig över campingen och det är dags för oss att köra hemåt igen efter en riktigt trevlig dag. En lång och skön promenad i en underbar natur, mycket skratt och trams, ett litet dopp i bassängen med åktur i rutschbanan, en god grillad köttbit, potatissallad och en mindre upphetsande sallad bestående av en tomat (vi gjorde en enkel shopping på plats), god dryck, härliga människor och ett helt fantastiskt väder. Så såg vår lördag ut.

Wilmatisdag igen.

Ikväll har jag förstört locket till min spagettiburk från Spanien, som jag fått av en släkting för mååånga år sedan. Jätteonödigt att jag skulle tappa det känner jag. Jag kom just på att jag nog måste resa dit och köpa en ny burk. Självklart måste det bli så.

Regnet "stod som spö i backen" (så säger man väl?)  igår förmiddags och jag var måttligt road av att ut och gå. Wilma var måttligt road av att vara inne, så givetvis gjorde jag som Wilma ville. Tur för mig, för det hade slutat regna innan vi kom ut, så det medhavda paraplyet fick hänga med i onödan. Att bli blöt underifrån ingår i våra promenader, så även denna tisdag. (Dock inte för mig.) 

Det är en härlig årstid vi har nu! Så grönt och fint!

Jag brukar inte fotografera eller sätta mig och "prata" med sniglar, men jag fastnade av någon anledning här en stund. De är fina små djur. Fascinerande byggnad kan man säg.

Den förflyttade sig ganska snabbt, (snabbt är egentligen inte rätt ord) men ändå såg jag inte direkt att han rörde sig. Ja, ni förstår vad jag menar. Eller inte.......?

Wilma väntade snällt om än lite otåligt till jag var klar med med min snigelkoll. "Tant" Wilma är för go!

Behövande promenad.

Igår var det måndag igen och jag var och pratade med min "coach". Jag ingår i ett program på arbetsförmedlingen och där erbjöds jag att vara med i någon form av kurs som skulle inrikta sig på att få ett bättre mående. En gruppaktivitet där det visade sig att alla sitter och pratar om sina problem. Detta är i sig inte alls är fel, men jag är inte i stadiet att orka det just nu. Själv sa jag inte mer än en mening på 1½ timme. (Nu överdriver jag inte.) Jag bara kände hur jag mådde sämre och sämre där jag satt och lyssnade på för mig främmande människors bekymmer. Jag är absolut inte känslokall och jag bryr mig om folk och hur de mår men i det läget orkade jag bara inte. Alltså bestämde jag mig för att hoppa av gruppen och endast fortsätta att gå och prata med coachen. Känns bra att jag tog det beslutet.

Jag var i stort behov av en skogspromenad igår kväll. Även om jag hellre hade lagt mig i soffan och deppat under filten till ett dåligt tv-program, så körde jag till min bror och Wilma för en runda i den nu underbart vackra ljusgröna bokskogen. 

Wilma blir så lycklig när det är skogsdags. Igår blev hon dock lite trött på att vänta på oss när vi krälade rundor på marken för att testa olika sätt att fotografera på.

Hon bökar som ett vildsvin när hon snusar efter möss.

Den här svampen ser i allra högsta grad levande ut med sina "ben".

Riktigt skönt att komma ut i den rogivande skogen denna kväll. Lugnet och tystnaden. (När det emellanåt var tyst alltså.) Så härligt! Dessutom så var det skönt att babbla av mig lite.

En liten sammanfattning.

Påsken gav oss ett fantastiskt underbart väder och nu hoppas jag på att Valborgsmässoafton också ska bli "frysfri". Jag har bestämt mig för att låta vinterskor och jackor hänga kvar till den 1 maj. Tar jag bort de nu så blir det väl kallt och det vill jag inte ha på mitt samvete.:) Vi kör ibland ut på lite konstrunda i påsk och tittar på tavlor och andra konstverk, men i år blev det inget av det. Jag kände nog inte att jag skulle klara av alla människor som cirklar runt och orkade helt enkelt inte ta tag i en sådan runda. Vi var på 7-årskalas på långfredagen, där vi fick supergod påskbuffé. Mums säger jag bara. Jag är så glad att jag har en svägerska som gillar att fixa och greja med mat. De borde ha kalas oftare.:) På påskafton hade vi en trevlig kväll med kompisar som var här på lite mat och dryck. Alltså var jag riktigt, riktigt trött på söndagen. Tröttheten är så dryg. Trött i kroppen och trött i själen. Den följer mig snällt alltid....... 

Två fotbollsmatcher har också hunnit avverkas i helgen som gick. B-laget vann sin seriepremiär och P99 förlorade sin, trots bra kämpande.

Ett par promenader i solen har det också blivit. De är så fina våra backsippor på "Sockertoppen".

Wilma blir lika glad varje gång vi närmar oss badstället. Lite för lite vatten tyckte hon dock att det var här denna gången, så det blev en "vattenavskakning" och vidare till nästa ställe.

Visst är fjärilar vackra........ Även om det nu inte är den mest omtyckta blomman den sitter på.