Allt tar sin tid.

Ja, så är det. Att allt tar sin tid alltså. För mig tog det över ett halvt år innan jag lyfte luren och ringde och beställde tid för ansiktsbehandlingen som jag fick i julklapp av Göran. Igår var det i alla fall dags att avnjuta 80 minuter med liten ryggmassage, rengöring, peeling, ansiktsmassage, vårdande mask o dagkräm, lite tilltufsning av brynbuskarna och färg på fransarna. Det känns ju så himla skönt och lite "lyxigt" både under behandlingen och efteråt. Jag skulle verkligen kunna vänja mig vid att göra detta då och då.

Gympa blev det igår kväll. Utomhusgympan är härlig även om det blir ännu tyngre i gräset än inomhus. Det känns okej att gympa nu tycker jag. Tungt som fasiken men okej. Jag gör så mycket så att det känns bra för mig och försöker låta bli att övertrassera kontot i min kropp (även om jag oftast ligger på gränsen). Det känns liksom bra i själen också att ha varit iväg och rört på sig. Jag kan känna det lite sådär varje dag.......att jag vill motionera på något sätt men det är trögt att ta tag i det. Där tar tröttheten och olusten överhand, men när jag bara tar mig till gympan så är det röra sig som gäller. Att motionera...... Det skulle jag väldigt gärna vilja vänja mig vid att göra då och då.