Det kändes bra, men ändå skumt att vara med i Aftonbladet igen. Bra för att det kändes som om jag för en gångs skull gjorde något "vettigt" och skumt för att det är skumt att det är mig det handlar om. När journalisten läste upp det som skulle publiceras för mig i telefon några dagar innan, så rann tårarna och det gjorde riktigt ont i mig. Det kändes som om det var så mycket jag varit igenom. Som om jag inte riktigt förstår det egentligen.
Riktigt förvånad och lite småchockad blev jag även när jag läste tidningen i söndags och ser att Mary (journalisten) berättar om sin bröstcancer som hon haft för ett par år sedan. Hon beskrev sina känslor så bra och igenkännande. Inte konstigt att hon kändes så förstående och omtänksam när vi pratat........
Det var mycket längesen jag hade kameran med mig ut på promenad. Idag stoppade jag ner den i min ficka, när jag och Wilma traskade iväg på en skön runda. Vi tog vägen ner till Hembygsparken där det är fantastiskt fint om man bara öppnar ögonen och försöker titta lite på det viset på omgivningen. Med känsla. Det är dessutom lätt att bli hemmablind.
Wilma tog ett litet minidopp..................
.........innan vi gick vidare genom skogen och hemåt igen.
Det är gott att vara ute i naturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar