tisdag 17 augusti 2010

Kom tillbaka sommarvärme!

Efter ett långt sommarlov som tyvärr har gått fruktansvärt fort, så är det dags att börja vända tillbaka dygnet på rätt håll liksom. Vilket inte är alldeles enkelt känns det som. Tänk om barnen/ungdomarna istället för att sitta uppe på nätterna hade varit uppe tidigt på morgonen. Antal timmar i vaket tillstånd hade blivit detsamma och de kunde gjort ungefär samma saker som de ofta gör på nätterna. Egentligen alltså. Dålig idé, jag vet, men det var bara en tanke.:)
Regnet öser ner här utanför idag och Tussi har mindre kul. Jag har inte sett henne ligga i soffan på en evighet så det här känns lite läskigt höstigt.

Andreas ville gosa med henne men Tussi ville busa. Eller är det en kram kanske?

Maten var slut i skålen så en tugga på Andreas sitter fint såhär på förmiddagen.

Mätt och belåten eller kanske mer trött på att inte få vara ifred smög hon in i sitt lilla hus och la sig.

De har lovat mer sommarvärme, men det känns lite tvivelaktigt. Jag är inte redo för höst ännu.

lördag 14 augusti 2010

Du är min hjälte

Sitter och får lite tårar i ögonen när tankarna går tillbaka sådär en 8 år. Vet egentligen inte varför, men ibland bara blir det så. Jag gick ju apoteksteknikerutbildningen 2001-2002, och det blev ett speciellt år för mig på olika sätt. Ett av det speciella var när en go vän och klasskamrat sa till mig: "Du är min hjälte." 4 ord som gick rakt in i mitt hjärta och värmde oerhört. Jag minns till och med var i klassrummet vi stod när han sa de 4 ord som fortfarande värmer mig när jag tänker på dem. Du är min hjälte.

Oftast kände jag mig grymt stressad tillsammans med ångesten. Någon sorts inre stress som nog inte syntes utanpå mig, mer än av de som verkligen kände mig. Inuti kändes det som om jag hade någon som sprang runt i kroppen och drog i alla trådar på alla möjliga håll på samma gång, eller som elaka små kryp som flyger rundor i hela kroppen. Mitt minne började bli urdåligt och jag kände mig så förvirrad. Jag började bli rädd att det var något allvarligt fel i huvudet på mig, men det gick senare upp för mig att det inte alls var så det var. Det uppstår tydligen en enorm stress av en cancersjukdom med allt vad det innebär. I det läget fanns dessutom fortfarande cancern typ alltid i mina tankar. Känslan och rädslan att bli sjuk igen och försvinna från min familj var extrem och rädslan att mina käraste skulle bli drabbade var så jäkla grymt jobbig.

Jag hade det fortfarande lite jobbigt med cytostatikan. Denna äckliga sak som var ett av det viktigaste av allt. Det gick inte att sägar ordet utan att må illa. Bara av att få en tanke på det hållet så blev jag illamående. Jag kunde när som helst känna smaken och doften av allt som hörde ihop med behandlingen. Smaken i munnen av aluminium eller nåt, läsken som jag skulle dricka eftersom det var viktigt att få i sig vätska under tiden, pepparkakorna, kexen och maten som jag ibland skulle få i mig där. För att inte tala om lukten av sängkläderna och hur min hud läckte ut äcklig stank efter varje behandling. Idag är den värsta känslan av det borta, men nu när jag skriver om det så kommer det upp igen. Det låter kanske galet, men jag mår illa........

Tänk ändå......... Jag var någons hjälte.:)

fredag 13 augusti 2010

En aktiv vecka.

Tiden går verkligen fort och Essi har semestrat klart på Hotell Ravinen. Det blev allt lite tomt här när hon åkt hem. Ingen som följer vart steg jag tar, inget sällskap på toa, ingen voffande att vi ska leka med bollen, inga skogspromenader, ingen mysande vovve i soffan på kvällarna och ingen under täcket på morgnarna. Även om det fungerar väldigt bra med Essi och Tussi, och de gillar varann, så verkar det som Tussi tycker det är ganska skönt ändå att vara ensamt djur i huset igen. I morse satt hon åter och tiggde godis vid "godisskåpet".

Essi kände verklig fara för sin mat när Tussi satt och tittade på hennes tallrik. Lika bra att äta lite medans tid är..........

Tussi brydde sig inte om denna märkliga föda utan stirrar stint på dörren i förhoppning om att den ska öppnas så hon slipper gå genom luckan.

Essi + Boll = Lycka

Att ligga med bollen bakom sig är inte någon favoritsyssla. Mycket bättre att ha den igång. Plötsligt hade bollen fått ett öra.

Det finns många sätt att använda en boll och detta är ett. Annars var det springa, springa, springa och springa med den som gällde. Hon är en baddare på att spela boll denna dam.

Hon var klok nog att ta små pauser i skuggan emellanåt och då menar jag små. Jag begriper inte hur hon orkar springa så fruktansvärt fort och samtidigt ha kontroll på bollen.

När vi tyckte att hon inte orkade mer var det bara att ta bollen och lägga undan, annars hade hon väl sprungit där ute än........:)

Kvällsmys i soffan är inte det sämsta. Det bästa var att vi inte behövde bråka om vem som skulle sitta i hörnan. Plötsligt var det helt enkelt Essis hörna. Vad gör man inte för att få en nöjd hotellgäst?:)

torsdag 12 augusti 2010

Ångesten anföll.

3 ½ år efter cancerbeskedet 1999 var plötsligt min rädsla för att dö extremt stor. Kanske det inte var så konstigt. Jag vet ju att precis vem som helst kan drabbas. Vissa dagar var känslan så stark så det kändes som om hela hjärnan togs över av rädslan att dö. Hur skulle jag någonsin kunna lära mig hantera detta? Jag kunde ju inte låta ångesten ta över mitt liv. Att låta den komma på besök då och då var väl okej, men jag var tvungen att orka öppna dörren igen och be den gå sin väg. Jag insåg att det kommer att ta tid att lära mig, men jag hade då sökt hjälp och hoppades på den. Jag gick i tron att jag skulle fixa det själv, men det var inte så enkelt som jag trodde. Jag fick panik även över att jag mådde psykiskt dåligt. För var dag som gick i dåligt mående, så försvann en del av livet. Livet som är det viktigaste vi har och som vi måste försöka ta tillvara på varenda dag av. Jag ville försöka göra något bra av varje dag. Jag ville ha roligt, vara tillsammans med familjen, träffa vänner och göra grejer som är viktigt för mig.

Jag hade då börjat min andra kamp. Kampen att åter få känna glädje över livet. Jag ville slippa känna mig genomtrött varenda dag. Jag ville slippa tvinga mig själv till allt som skulle göras. Tröttheten och mattheten i kroppen som jag kände dag ut och dag in, fick mig att vilja skrika. Det spelade inte någon roll hur mycket jag än sov...........jag var ändå aldrig pigg.

tisdag 10 augusti 2010

Skit.....

Häromdagen var mest en skitdag. Skit under skorna, skit på cykeldäcket och skit i mitt mående. Inte för att skylten nedan kan hjälpa mig att bli av med mitt skitmående som jag just nu befinner mig i, men kanske kan den va en påminnelse till de som glömmer ta upp efter sin älskade hund. Går jag ute i skog och mark, så är det en annan sak, men jag vill gärna kunna gå på "vanliga" stigar utan att fylla dojjan med bajs. För övrigt, så tyckte jag denna skylten var lite rolig.:)

söndag 8 augusti 2010

Sovställningar.

Kan man sova hur som helst när man är hund? Troligtvis. Här kommer fem förslag på sovställningar i en säng. Frågan är om sängen är för liten eller det helt enkelt bara är skönt att ligga halvvägs utanför den..........

Nja, jag vet inte om jag tycker det ser så skönt ut, men är man trött så är man. Ett annat skönt alternativ är det som Tussi gärna tar till. Platt som en pannkaka på rygg. Aaaa, det ska va gött o leva..........

I dag är det inget solsken. Inte utanför mitt fönster i alla fall. Här är bara grått, grått och grått, så jag skickar ut lite ljus genom denna färgglada blomma..........

Trevlig söndag!

onsdag 4 augusti 2010

Tylösand

I måndags körde jag och Andreas till Tylösands camping för att hälsa på min brors fru Camilla och barnen som har sitt rullande hem där några dagar. Måndagen tillbringades på Halmstads Äventyrsland. När vi körde hemifrån regnade det och att det skulle blui badväder var svårt att tänka sig just då. Solen sken på västsidan och det blev en bra dag med bad för alla utan mig. Som vanligt så fegade jag ur när jag såg vattentempen på 20-22 grader. Fötterna sa dessutom blankt NEJ!, när de fick känna på vattnet.



De här vattenrutschbanorna gick inte fort. Inte alls faktiskt.

Jag passade på att ta en tur med Jack Sparrow när jag nu ändå var vid hans båt.

Äventyrslandet hette förut Miniland och visst är detta Vittskövle slott utanför Degeberga?

Inte fasen ligger det 15 kilometer nordväst om Eslöv.............. Eller finns det ett annat Vittskövle slott som ser ut så och ligger vid Eslöv?

Radiobilskörning var uppskattat. Andreas är på väg mot en krock med Camilla och Albin...........

I den här Draken mosades den stackare som satt innerst i vagnen. Här var inte direkt några hisnande karusellupplevelser, men det är en trevlig park och vi hade en mysig dag här.

På kvällen gick vi tillsammans med en fikakorg, ganska trötta ner till den lite blåsiga stranden vid Tylösands camping. Oavsett vind och trötthet så är det underbart med hav.

Andreas och jag sov i förtältet. I ett tält som är världens enklaste att sätta upp. Popp, sen är det klart. Nu kan jag till och med få ihop det till en platt liten cirkel igen. Lysande.:) Det blev inte den bästa nattsömn jag haft i mitt liv, men det kunde varit värre.

Gårdagen innehöll en runda minigolf på riktigt fina äventyrsbanor, som inte var så rysligt jättelätta faktiskt. Jag föredrar banor där bollarna inte kan plumsa ner i vatten osv. Camilla vann och var lycklig över denna förstaplats.:)

På eftermiddagen gick vi en sväng till havet igen. Så många fina snäckor.......

Tanken var att vi skulle göra något vackert konstverk vid vattnet, men vinden gjorde att vi drog oss längre ifrån havet.

Vill bada, men ändå absolut inte........

Solen kom och gick, men det var ändå skönt att lägga sig ner och koppla av en stund. Jag dök själv också ner på filten i ryggläge.

Lite gott grillat med tillbehör innan vi körde hem efter två mysiga dagar, gjorde gott för kroppen. Grillat är godast.