Tänk efter före.

Ibland vet inte folk vad de babblar om. Vad vet folk om andras liv om man inte känner varandra ordentligt? Inte ett skit skulle jag vilja påstå. Då vill jag också påstå att man kan tänka sig för och hålla käften stängd gällande de människorna som man inte känner. I ärlighetens namn så tänker jag också ibland si eller så om andras liv och varför gör de så, varför gör de si? De skulle gjort så istället så hade det blivit bättre. MEN......... Jag stoppar mig oftast snabbt och går inte längre än till mig själv. Vi har alla olika öden och liv. Att ändra på sitt liv (om det nu går att ändra) när det blivit galet är inte heller något man gör på en vecka.

Det vi ser utåt hos/på en människa kanske är så långt ifrån den riktiga sanningen man kan komma. Ibland, ibland inte. Hos en del, men inte hos andra. Vad vet jag? Vad vet jag om hur han/hon har det egentligen där hemma eller där inne i "sig själv"? Vad vet jag om vilken anledning där är till varför någon är sjukskriven, beter sig märkligt i vissa sammanhang, gör på det eller det sättet, är på det eller det sättet osv. Givetvis tycker inte jag heller att det är okej med korkskallar som skadar andra etc., etc. Det jag skriver om här idag handlar inte alls om det, men det förstod ni nog.......

För egen del tar jag gärna emot stöttning och råd, men jag vill i så fall också att folk också lyssnar på vad jag har att säga om hur läget egentligen är. Jag begär inte att någon ska kunna förstå, för det kan man såklart inte om man inte själv varit i samma situation (det kan inte jag heller), men jag vill att folk ska acceptera att alla inte har det likadant. Jag vill inte att folk frågar mina nära hur jag mår och sen där komma med en massa förslag på hur jag ska kunna må bra när de faktiskt inte har en förbannad aning om hur jag egentligen mår och vad jag just nu kämpar emot. När de inte heller kan lyssna på svaren de får, utan fortsätter envisas med att dera förslag är det bästa.........Helvete vad irriterad jag blir. Varför då inte fråga mig istället?

Självklart blir jag glad när folk bryr sig om mig, missförstå mig inte och självklart blir jag glad för att få råd. Dessutom får folk gärna fråga mina nära hur jag mår, det är givetvis inte heller det som stör mig. Det som stör mig är när det kommer ut en massa skitsnack, och när folk faktiskt inte alls lyssnar på hur läget egentligen är just nu.

Och som sagt........ Vi ska alla akta oss för att sitta och "bestämma" oss för att hon eller han som beter sig si eller så får skärpa till sig. Vi vet ju många gånger faktiskt inte varför eller hur? Vi är ju så olika med så olika bakgrund och med så olika livssituationer/öden. Det finns inte två människor som har det likadant och fy för rackaren vad många som lever i mer eller mindre ett helvete. För egen del kan jag säga att jag har det förbannat bra även om jag mår som jag gör. Jag har svårigheter som jag just nu måste ta tag i som känns blä med stora bokstäver, men så är det. Kanske kan jag efter den lilla fighten (som för mig är stor) må lite bättre någonstans längre fram! Det finns alltid mängder av människor som har det värre än mig och dig, men tyvärr så hjälper oftast inte det just mig och dig.

Förståelse, acceptans och empati........... Tre av alla våra viktiga ord som inte alltid är så lätta att "översätta" i verklighet.

Sommarnatt

Vi hade tänkt köra och fira avslutningen med en god Ottoglass i fredags, men vädret var inte så rysligt inbjudande så det blev inget med det. Igår var väl inte heller någon sommarvärme, men det blev en tur i alla fall. Väljer vi inte så mycket glass så stannar den i struten trots vinden, var min tanke. Jo det blåste, men det var ändå helt okej. Hav är hav och det är alltid härligt!

Glassen smälter ju inte heller när det inte är vrålvarmt, så det blir inte så kladdigt. Mycket praktiskt om man tänker efter. :) Kanelbulleglass och lakrits med chokladdopp blev Andreas glassval. Det blev samma för mig men utan chokladen. Egentligen skulle jag kunna äta bara själva struten. Den är så mumsig!

Vackert!

Göran trodde det var någon som tappat päronglass i havet.........:) Hallå!! Jag och Andreas höll inte alls med om det, men jag har ingen aning om vad det är? Äckligt såg det ut.........så långt var vi alla överens.

Telefonen ringde när vi åt kvällsmat igår och vi fick frågan om vi hade lust att cykla till ett par kompisar och ta ett glas vin/whiskey och snacka lite. Mycket trevligt tyckte vi och sa ja tack. Jag tog en flaska vin med och ryckte av en ros"kvist" ifrån en av mina krukplanteringar på trappan och sen cyklade vi. Tänk så simpelt det kan vara. Bara sådär utan en massa grejande innan. Det är något jag gillar! När vi lite senare satt och kollade facebook dök en kompis upp på där och hon hade inget för sig vilket ledde till att vi tyckte att hon kunde cykla till oss. Det hela slutade dock med att Malin och jag tog racercyklarna och cyklade/blåste ner till till henne istället vid 23-tiden. Hej vad det gick......

Vinglasen var framme när vi kom och vi bjöds på rött vin. Ett rikigt gott vin, säger jag som egentligen inte är någon rödvinsdrickare.

Han var dock lite lömsk den här Douglas.

Jag vet inte riktigt hur värdinnan vi våldgästade lyckas att inte lyckas ringa, men hon lyckades att inte lyckas med detta på något sätt. Du är för go!:)

Mys ute på altanen med levande ljus, gosig filt på, lite allvarligt prat, en massa tramsigt tjejsnack, fnittrande och skrattande. Tänk så enkelt och ändå så hiskeligt skojigt! Förresten........... Hur kan det vara så svårt att va tyst och smyga när man behöver smyga? Ju mer man ska smyga desto mer låter man. Skumt...........och dumt.

"Ful och fulare" ska typ 1 ½ timme senare på sina cyklar igen och ge sig tillbaka till övriga familjerna efter att då varit iväg mycket längre än det var tänkt att vi skulle vara iväg. Visst är det märkligt. Max en halv timme/45 minuter sen kommer vi igen. Jo, förmodligen. Vi fick trevligt sällskap med oss när vi med inte så mycket övertalning också fick vår kompis att cykla med oss.:)

Sällan har det varit så jobbigt att cykla. Det blåste, och det blåste mycket! Dessutom är inte Degeberga direkt platt. Vilket håll man än väljer så är det mer eller mindre backar.

Vilken superkul kväll detta blev! Tack säger jag! En trevlig kväll är ibland bara ett samtal bort.

Skolavslutning blir Sommarlov!

Så var det äntligen dags! Den efterlängtade skolavslutningsdagen var här och kyrkan bara väntade på att få ta emot alla lyckliga barn/ungdomar. Andreas slutar fyran och Pontus åttan. Tiden går fort? Japp. Att gå på sommarskolavslutningen är väldigt speciellt tycker jag. Den är så extremt stämningsfull på något sätt och jag vet inte............. Jag blir glad och ändå så sentimental varje gång jag är med här. Den här avslutningen känns långt in i kroppen. På ett bra sätt alltså. Bara att titta på alla finklädda barn som mestadels ser rysligt glada ut värmer hjärtat.

"Den blomstertid nu kommer" är också en sång som lätt ger tårar i ögonen av någon märklig anledning. Kanske är det delvis minnena från när jag var något yngre och tyckte det var skittrist att sitta i kyrkan när det var sommaravslutningen. Det enda man ville var att få komma ut därifrån och ha LOV! Mina avslutningar befann sig i Västra Vrams ståtliga kyrka, men ändå, det var samma "grej" ju.

3-5-orna sjunger två sånger de övat in. "Flaggan vajar på sin stång, lyssna på vår sommarsång. Snart så sjunger vi "Den blomstertid". Visst var vårterminen lång, men den sprack som en ballong. Nu så blir det ro och frid. Ingen klocka ringer mer. Ingen skola snart man ser. Hej och mors, good-bye gamla plugg. Klockan ringde bara ut............" Duktiga elever till att sjunga. 0-2-orna sjöng också två sånger, sen var där duktiga tjejer som hade ett par sångnummer, en tjej som spelade fiol (heter det hoppas jag). Duktiga och modiga skulle jag vilja påstå.

Här har vi tre grabbar som rockade loss riktigt med Elvis Presley´s "Teddi Bear". SÅ grymt duktiga! Riktigt med jubel efter deras framträdande. Killen med gitarren......jag säger bara, shit vad duktig han är!!!.......Talang nästa!

Efter en vad jag tyckte var en mycket trevlig avslutning i kyrkan och när rektorn avslutat läsåret så var det dags att gå till skolan och klassrummen igen. (Ja, efter vi sjungit Den blomstertid nu kommer såklart.)

Andreas lärare bevisar för sina elever att det faktiskt går att lära sig saker som man absolut egentligen inte kan. I lärarens fall så var det att spela......... Andra försöket, (historien förtäljde inte hur länge/mycket han övat) och han klarade det galant.:)

De driftiga och duktiga klassmammorna hade fixat glass med tillbehör, kex, chokladbollar, läsk och kaffe. Gott tyckte både barn och de föräldrar som var med. (I alla fall jag. :) )

Alla elever fick vars en papperstallrik att hänga fast på ryggen. Där skrev var och en elev på allas tallrikar något positivt om just den personen. Det är en mycket uppskattad grej av eleverna och väldigt bra tycker jag. Alla har positiva sidor och ibland tror jag att det glöms bort då det negativa kanske tar överhand.

Efter en liten skoj musik"frågellek" och utdelning av en skiva med alla foto på som tagits under klass 4:s läsår var klockan halv tolv och äntligen dags för ett välbehövligt sommarlov i all blåst och regn. MEN........Det kommer att bli en underbart varm och skön sommar, det är jag säker på. Vi tänkte köra och köpa glass på eftermiddagen, men den varma sommaren var just då någon annanstans och dessutom så hade tydligen inte Ottoglass i Åhus öppnat, så vi får se imorgon........

Kvällen avslutades med att gratulera två studenter som inte såg alltför ledsna ut.:) De dagar då barnen börjar sina sommarlov, tar studenten osv, måste vara den tiden då det är som flest glada människor runt om i landet under hela året.:) Grattis alla studenter och grattis till alla som kämpat sig igenom ytterliggare ett läsår!

Till mina egna barn säger jag ett extra "snyggt jobbat"!!! Jag vet att ni kämpat och ni har klarat det. Ni är så duktiga grabbar!

Var tar tiden vägen?

Är det någon som vet var tiden blir av så här av er till mig, för jag begriper det inte! Sen jag skrev sist så har det varit Wilmatisdag med helt okej väder så det blev ingen smutshund minsann! Jag har hunnit bränna i sönder en gryta eftersom jag glömde bort den med bubblande vatten i, som ju inte bubblar hur länge som helst. Jag satt här i godan ro och kände hur det började lukta väldigt märkligt och DÅ kopplades något ihop upptill i min kropp. Jisses, hur ska jag bli när jag blir äldre??? Jag har också hunnit skratta, gråta, haft ångest, hållt på att bli galen och inte galen sen sist jag skrev. Jag har dessutom hunnit med att inhandla lite grejer (bla en ny gryta) och har snart "klistrat" upp de här insynsskydden på de tre badrumsfönstrena på ovanvåningen. Allt tar sin tid. Det är bara tiden som inte tar tid, för den har ett tempo som jag vet inte vad.........

Jag är egentligen inte mycket för det här med plastblommor, men två fuskorkidéer ska få bosätta sig i fönsterkarmen i badrummet. Det är nog faktiskt de första i plast jag någonsin haft inomhus. Dessa är helt okej kan jag tycka, så de får samsas med mina gröna äkta växter där inne.

Idag lyckades vi nästan bli jagade av tjuriga kossor när vi var ute på en liten runda på sockertoppen. Plötsligt så stod de där runt hörnan mitt i gångstigen. Riktiga surpuppor var dessa (inte så små) djur ikväll. Vi förmodar att det var hundarna de ville äta upp, men vi vet ju inte. De var kanske inte hungriga, bara leksugna.......... De är ju inte köttätare......... Tänkte inte på det.

Jag hade en liten förhoppning att Jennifer och Meika skulle trava rakt över bäcken med skor och allt på, för att slippa gå förbi alla kossorna, men så kul fick jag inte.:) Det är ju tur att jag inte har koskräck kan jag säg. Frågan är hur rädda hundarna blev, när särskilt en av kossorna småstudsade efter oss som en jätteboll och var ganska nära våra bakre delar. Jennifer och jag grymtade tillbaka på dem och lite respektingivande verkade vi va.:) Kor är söta, men stora.........

Sist men inte minst så har det hunnit bli skolavslutning imorgon! Jag fattar inget! Ett helt skolår till har gått. En avslutning i fyran och en i åttan. Det är bara att förvänta sig en liten tår i ena ögat (kanske i båda) imorgon i kyrkan. Sommaravslutningarna väcker tårkanalerna lite extra till liv. Sommaravslutningarna är så mysiga och speciella. Nu håller vi tummarna för fint väder imorgon!

Hotell Ravinen

Wilma övernattade från lördag till söndag på Hotell Ravinen eftersom hennes familj var i Danmark på Bon-Bon-land igår. Skönt att sova på hotell ibland. Hoppas jag att Wilma tycker....... Med tanke på det fantastiska sommarvädret vi hade igår (som idag helt lyser med sin frånvaro i ösregnet), så var det uteliggarväder i allra högsta grad för Wilma voff. Blicken var hårt fäst snett över vägen på huset där de roliga kompisarna bor, men tills de hade vaknat fick ett tuggben duga. Suck. Inget är som väntans tider.......

Äntligen, äntligen!!! En inbjudan till hundfrukost av Meikas och Fanias husse, som inte höll vad han lovade. Därför fick matte i huset stå till tjänst med den frukosten. Snäll matte.:) Gott med frukost tillsammans med kompisarna!

Tråkigt att vänta på sin tur......... Men är man en väluppfostrad Golden Retriever så väntar man snällt och ser extra söt ut under tiden........

Det här vädret gav mig lust att rensa ogräs! Märkligt väder eller hur?:) Det blir så fint efteråt ju och särskilt när där var så extremt med ogräs som här var i våra rabatter. Wilma var varm oavsett hur skuggigt hon låg, men vi har ju världens bästa bäck en pytteliten promenad härifrån. När Meika och Fania undrade om vi ville följa med så var vi inte sena att tacka ja även om vi badat en gång innan. Nej, vi har inte badat innan.........bara Wilma. Skönt med lite svalkning om tassarna tycker dessa två tjejerna.

Wilma nöjer sig inte bara med någon mesig tassavsvalkning, utan här badar vi hela magen om det ändå ska badas. Det är skönt! Frågan är om inte Wilma varit en säl i något tidigare liv.

En tvåbent "viking" skulle inte vara sämre än hundarna, men jag kan säga att han klagade en del. Ingen känsel i fötterna, fy vad kallt osv, osv. Dagens barn är lite gnälliga.:) Stenen blev en liten mindre kall räddning och Fania ville givetvis också upp på den halkiga stenen. Kolla in "råttsvansen" på henne.:)

Fotbollsdags för Pontus klockan 17 och Wilma följde såklart med ner. Ett tuggben, en flaska vatten, en mugg hon kunde dricka ur och en skuggig plats. Japp, det blev perfekt för henne. Ännu mer perfekt hade hon tyckt om hon kunde fått byta benet mot glassen som "grannen" satt och åt. "Grannen" var dock inte intresserad av detta byte, så det blev en liten smakbit för Wilmis i alla fall. Hela matchen blev för övrigt perfekt. En vinst med 8-0 satt som en smäck och det gläder mig så extremt att det går bra för dem nu, med tanke på hur kämpigt de hade det ett långt tag för inte allför längesen med att få in bollen i mål. De är duktiga!!!:)

Naturen har varit i farten igen. En sten + lite jord/grus = ett hjärta. Hjärtat på rätta stället skulle jag vilja påstå att det var. Vi hittade detta hos Jennifer, som definitivt har sitt stora hjärta på rätta stället.

Wilma checkade ut igår kväll och jag tackar för att vi får äran att ha henne boende på Hotell Ravinen. Jag antar att hon sover som en stock idag, för igår sov hon nog inte 10 minuter sammanlagt. Love You Wilma!

Jag gillar!

Vilket underbart väder! Bara synd att så fort jag går ut för att lägga mig och sola, så går solen i moln. Hrm. Inte riktigt snällt. Eller kanske är det snällt? Den vill inte bränna mig. Jag som är uruselt dålig på att kleta in mig i solkräm. Jag borde verkligen skärpa till mig där har jag tänkt i några år. Bara så ni vet......... När solen försvinner så är det mitt fel, för då är jag ute för att sola.:)

Vi tog en sväng till den stora staden Kristianstad för att göra ett par ärende. Byta en tröja, handla stundentpresenter och självklart handlade vi apelsiner på torget. Det är för tillfället det enda stället som det går att köpa apelsiner till bra pris, som inte är torra. De är faktiskt riktigt goda, även om jag ju vet att apelsinsäsongen inte är jättestor nu precis. Jag har fått apelsindille och det bekymrar mig när den tiden kommer då de är så äckliga allihopa så de inte går att äta.:/ Än så länge är de ätbara i alla fall och jag njuter.:)

Något som däremot visade sig var extremt äckligt var jordgubbarna som också köptes i stan. När vi kom hem och skulle fixa till dem så var de så mögliga, så mer än hälften av dem fick kastas. Detta innebar att det inte var många kvar att äta och de som blev kvar, vilket inte var mycket mer än kanske max 5 stycken, smakade inte så rysligt mycket. Besvikelse! Kan de verkligen hinna bli så mögliga på ett par timmar? Riktigt äckligt!

Det var riktigt varmt i stan och stolen på altanen var skön att landa i när vi kom hem. På med grillen och kycklingfiléer, som är min favoritgrillrätt. Halva potatisar i ugnen, sallad, kall sås och lite annat smått och gott till. Jag säger bara MUMS! Nu känns det sommar!

Känslan av att vara halv är dryg!

Det fanns så många stunder då jag tyckte det kändes hemskt, hemskt och hemskt att se ut som jag gjorde. Att inte se ut som en kvinna. Det var så det kändes då i vevan efter bröstoperationen (1999) och åren tills jag kanske skulle få bli lite helare igen. Göran fick hjärnsläpp en dag och tyckte att jag var vacker! "Är du dum i huvet eller?", svarade jag rent spontant. (Inte så trevligt svarat, jag vet.) Hur kan han tycka att jag är vacker? Ser han inte hur jag ser ut? Jag har bara ett bröst! Jag kände mig som en halv kvinna. Vacker?! Jag vill inte ens höra det igen. Han försökte förklara för mig att det faktiskt inte bara är brösten som är viktiga. Det är hela Kristina och hela Kristina är så mycket mer än bara två bröst. Det finns en insida också i denna Kristina, vilken jag lätt glömmer vid min fixering på.......... ja, brösten. Det är ju trots allt ett av det kvinnligaste en kvinna har. Trög och envis som jag är så köpte jag inte hans prat om vacker insida bla, bla, bla. Vad förstår han? Inget i detta fall! Min fixering och min bitterhet var för stor.

Tänk om jag ändå kunde få den där rekonstruktionen av bröstet. Tänk att ha två bröst som sitter fast! Det känns nästan i lyxigaste laget. De har sagt tidigast våren 2003 och förhoppningarna att det ska bli då heller var inte stora. Det är jobbigt att vänta. Jag vill slippa lägga bröstet på stolen när jag går och lägger mig på kvällen. Jag vill kunna känna mig hel igen.