Trött, trött, trött

Fy och usch vad jag är trött idag. Jag vaknade kvart över fyra i morse och kunde inte (trots ett långt försök) somna om igen. Jag steg alltså upp, tog en dusch så att jag skulle piggna till lite och gick ner och åt frukost. Konstig hur pigg man kan känna sig i sängen med tanke på hur fruktansvärt trött och märklig kroppen känns och hur konstigt snurrig jag känner mig så fort jag har stigit upp ur sängen.

Jag har försökt vara lite extra snäll mot mig idag. Jag har plockat fram lite jultomtar i min sakta takt och gjort lite annat smått och gott. Givetvis har jag gosat lite med Tussi också, men hon är ju en katt och katter vill inte alltid gosa som matte vill. En sak som jag givetvis inte gjort som jag ju vet att jag hade behövt, är att gå och lägga mig och vila. Kanske till och med sova en stund. Jag har så svårt för att göra det. Går jag och lägger mig så känns det som om jag förlorat. Förlorat vad kan man undra.? Förlorat mot mig själv kan man nog säg. Det låter kanske helt galet, men jag tror att detta bottnar sig både i när jag hade min cancer och även efteråt när jag fick en jättedepression. Jag avskydde att gå och vila. Gick jag och vilade så var det som om "sjukdomen" tog över och det var något jag inte accepterade alls. Det var jag som bestämde och inte min kropp. När jag fick min dryga depression så låg jag mycket och bara stirrade i taket, vilket var fruktansvärt läskigt. Att man kan bli så passiv efter att som jag egentligen varit en gång i tiden...........pigg och alltid något på gång.
Jag orkade mig liksom inte riktigt ur den där sängen eller soffan eller var jag nu låg eller satt.

Jag har mycket svårt att lyssna på min kropp och det kostar kan jag säga. Jag försöker lära mig, men det är inte lätt att lära en gammal hund att sitta eller hur man brukar säg. Jag har levt i detta beteende alltför länge. Det här att bara gå framåt och kämpa på. Handlöst liksom. Både innan jag blev sjuk (av olika anledningar), när jag var sjuk och efteråt med depression och alla operationer och annat jag gick igenom sen. Det har varit min räddning, för jag vet inte om eller hur jag skulle orkat annars, men nu är det mitt "fall" och med min envishet så kan det ju ta lite tid att komma ur detta invanda beteende.

När jag i dagsläget går och lägger mig mitt på dagen i det tillstånd jag idag befinner mig i, så är det extremt tungt att komma upp igen. Jag orkar inte med den känslan av "jag-orkar-inte-bry-mig-mer" som dyker upp när jag lägger mig på dagen. Istället drar jag mig framåt som en degklump och gör inte mycket mer än vankar fram och tillbaka här. Allt för att inte gå och lägga mig. På samma gång tycker jag ju själv att detta inte är så väldigt smart, för jag mår inte bra av att gå som en halvzombie heller, men det är svårare än ni tror att ta steget och gå och vila.
Snart kommer Andreas hem från skolan och då hjälper han mig att hålla mig upprätt ett tag till. Vad hade jag gjort utan min familj?

3:dje Advent

Tre ljus är tända.........Idag är det Lucia och snart är det jul. Snart är det dessutom jullov. Det är de värda alla barnen. Lite vila och paus ifrån det vardagliga behövs emellanåt. Idag har det snöat väldigt mycket jättelite, men ändå snöat. Det är riktigt kyligt. Jag var ute och tog en minipromenad och det var kallt om de stackars öronen.
Igår var vi med ett gäng kompisar på Julbord i Åhus. Mitt första julbord och kanske blir det inte fler heller i år. Mer än hemma på julafton alltså. Man blir så extremt mätt när där är så mycket att välja på. Lite av det och lite av detta blir mycket. Ofta för mycket. Ett mycket gott julbord tycker jag att det bjöds på. Eller rättare sagt betalade vi för. Jag som är en älskare av sill var lycklig. Där var väldigt många sorter att välja på och de var så goda!

Efter maten spelade Karl Martindahl och sen var det musik av diskjockey vi kunde rocka loss till, så att man kände att maten försvann neråt lite i alla fall och man lättade något lite. Lite lättare blev jag också faktiskt efter att en "sten jag burit på mina axlar" ramlade av. Känns väldigt skönt måste jag säga.
Idag är det i alla fall segt och jag får betala priset för igår. Är jag uppe längre än till tio så blir det jobbigt dagen efter.:-) Jag gillar inte den här känslan av trötthet. Jag tycker det är riktigt jobbigt. Det påminner nog om saker som jag inte vill bli påmind om när jag känner mig såhär tror jag.
Det är och blir en slappedag med lite onyttig mat, Luciatåg på tv och lite fikamys i soffan. Ha en mysig Luciadag!

Dags för strålning

Nu är det längesen jag berättade vidare om min kamp mot cancern, så jag hoppar tillbaka ganska exakt tio år i tiden igen. Närmare bestämt i mitten av november någon gång. Eftersom jag hade spridning ut i lymfkörtlarna i armhålan, vilka också opererats bort, så skulle jag bli strålad ett antal gånger. Efter cellgiftsbehandlingen som var klar i oktober, så fick jag en liten tids vila innan jag åkte till Lund för att förberedas inför kommande strålning. Det ritades och mättes, kollades och mättes igen i maskinen och mig, så att allt skulle stämma och bli exakt rätt när jag skulle börja få min strålbehandling. Jag skulle åka till Lund för att få 25 strålningar. Varje vardag i 5 veckor. Det kändes som en fruktansvärt lång tid jag hade framför mig med detta. Nervös var jag såklart lite inför det hela, för även om det inte skulle göra ont, så visste jag ju inte vad det egentligen var jag skulle gå igenom.

Man är så utlämnad på något märkligt sätt. Allt de säger till mig bara gör jag utan att ens ifrågasätta mer än att jag vill ha information såklart. Snacka om att man lämnar sitt liv i andras händer. Å andra sidan så kändes det lugnt, för där var fantastiska händer att lämna sitt liv i, precis som där varit i 8 månader innan på sjukhuset i Kristianstad. Jag hade verkligen fullt förtroende för alla jag var i kontakt med. Underbara sjukvård! Det låter kanske konstigt i mångas öron att jag känner så, för jag liksom många andra vet att det kan vara total kaos. Jag vet att många är missnöjda med sjukvården, men det var verkligen inte jag!

Det fanns en buss som gick ner till Lund varje förmiddag och tillbaka hem varje eftermiddag som jag egentligen liksom alla andra skulle åka. Detta skulle innebära att jag var borta hela dagen för att vara där en liten stund på behandling. Jag minns att mamma åkte den. Tack vare min kurator jag hade då på kirurgen så ordnade hon och min läkare så att jag fick taxi ner istället och den stod i regel och väntade på mig när jag var klar. I värsta fall fick jag vänta en stund en och annan gång. Lyxigt kände jag i sammanhanget. Jag hade ju Andreas hemma som var ca 9 månader och Pontus som var 4 och just därför blev jag beviljad detta privilegium. Fantastiskt skönt. 1 timme dit och 1 timme hem plus en halvtimme där istället för hel dag. Ja, ni förstår ju själv vilken fantastisk hjälp detta var för mig och hur skönt det kändes att snabbt komma hem till barnen igen.

När jag låg där och fick min behandling så snurrade såklart tankarna. Jag tänkte på varför jag egentligen var där, på hur allt kunde bli om jag hade otur osv. osv. Allt jag gjorde och skulle gå igenom gick i någon form av robotisering emellanåt. Jag var oftast "avstängd" och var "bredvid" mig själv. Det var extremt svårt att ta in på riktigt vad det var som hänt mig.
Att strålas var annars som ett under jämfört med cellgifterna. Jösses! Jag njöt varje gång jag klev ur den strålande apparaten och var klar med dagens strålning. Jag mådde inte illa, jag kände mig inte dödssjuk och jag luktade inte som ett äckligt cellgiftsmonster efteråt. Visst var det lite småpirrigt, särskilt inför de första gångerna, men det var ju ingenting i jämförelse. Det gick ju dessutom väldigt snabbt och det gjorde inte ont. De biverkningar jag kände av var att det blev som en brännskada och klåda på det bestrålade området som var som en fyrkant där bröstet suttit. De sa att man kunde bli trött av det hela, men jag kan inte påstå att jag blev tröttare än jag redan var.
Jag var bara så extremt jättetrött. Jämnt.

Julshow med klass 4

Ikväll har vi varit på en mycket trevlig Julshow som Andreas klass 4 stått för. Vilka duktiga barn de är! Här är programmet för kvällen.

Girlsgroup rockar loss till en Markooliolåt.

Här har vi Kolsvart som medverkar i "Kolsvart och de sju punkarna". Är det en kille eller en tjej under förklädnaden tror ni? (Tomten med silvermössan i bakgrunden har stått och väntat på sin tur lite för länge.)

"Fröken håller lektion". Eller kanske ska man säga att fröken försöker hålla lektion. Klassen har lite svårt att vara tysta. Jag hoppas verkligen att det inte är så på riktigt.:-)

Seane Banan var ju såklart också på besök, även om han här fick välja sina ord lite. :-)

Klass 4 tackar för sig och tar emot applåder för sina jätteduktiga framträdande.

Efter showen bjöds vi alla på en jättegod fika bestående av glögg, kaffe, julmust, vetebröd, lussekatter i massor och pepparkakor. Barnen fick jättefin julklapp med en mugg, godis och en liten flaska duschtvål. Allt detta hade de duktiga klassmammorna ordnat.

Ja, man blir imponerad och glad över hur mycket lust och tid barnen lagt ner på att träna till detta. Att de verkade ha riktigt skoj gör ju inte det hela sämre. Kanon killar och tjejer!

Allt tar sin lilla tid

Efter väldigt lång tid så har nu äntligen mina mjuka garderobsdörrar kommit på plats. Efter vår renovering av hela ovanvåningen som blev klart för knappt ett år sen, så har vi haft öppen garderob/klädkammare. Det har varit väldigt smidigt att bara gå rakt in till kläderna, men det ser dock inte så trevligt ut att ha helt öppet om man ska vara ärlig. Vi diskuterade att sätta skjutdörrar, men när vi började inse var vi skulle hamna i pris, så la vi undan den tanken så länge. Då blev alternativ två att hänga upp tyg tills vi känner att vi vill ge oss på skjutdörrar. Tack vare Jennifer kunde jag också hitta ett tyg som passade kanonbra där det skulle vara. Hade nu inte hon varit med mig så hade jag väl gått där fortfarande och letat. Jag är ju något velig skulle man kunna säga. Jag fick också hjälp av henne med att sy kanterna på ett smart och smidigt sätt som inte jag kan själv med min lilla maskin, så jag behövde bara sy två korta bitar. Underbart skönt. Detta är ett billigt och helt okej alternativ tycker vi. Det får duga ett tag.

Visst är det kul det här med katter och hur är det de säger........"Man ska vara glad att man får bo hos katten." Det finns inte så mycket för mig att tillägga mer än att här hemma stämmer det ganska bra för min del i alla fall. Tussi får ju ganska ofta som hon vill och hon tar chansen så fort den kommer. "Går matte ifrån skrivbordsstolen så får hon skylla sig själv."

Jag var borta kanske i 20 sekunder, men det räckte och eftersom jag är som jag är så fick Tussi givetvis ligga på skrivbordsstolen och jag tog pallen.:-)

Vår gosegoa lilla Tussi. Du förgyller våra dagar!

En trevlig eftermiddag

Äntligen lyckades vi bestämma när vi skulle ta en runda till det nya Ikea i Malmö. Jag och en go kompis körde igår eftermiddags. Jag hade helt missat att det var flyttat till Svågertorp, men det blir ju lite extra kul att se när det är nytt. Tanken var inte att shoppa en hel massa, utan mest att komma iväg och ha en trevlig eftermiddag. Det hade vi verkligen också, men det blev ju lite shopping också. Sådant som är bra att ha ni vet...... Lite nya julkulor och annat julkrafs skadar ju aldrig. När de dessutom är så jättebilliga också, så behövde de verkligen följa med till Degeberga.

Så här små och söta Nissar och kulor går bara inte att motstå.

Givetvis var vi tvungna att ta en fikapaus, där vi valde cheesecake med hjortronsylt. Mycket god! Ny kraft i kroppen med denna sockerkick och turen inne på varuhuset kunde fortsätta. Lite handdukar var också hög tid att inhandla med tanke på hur de jag har sen innan ser ut.

Betalt och klart packade vi ut det vi köpt i bilen och gick sen in igen för att äta innan vi körde hem. Inga köttbullar här inte, utan det blev kycklingfilé, pommes och bearnaisås till det. Det smakade mums vill jag lova. Maten kunde dock kanske varit lite varmare, men vad gör det? Vi hade en bra och mycket trevlig eftermiddag och kände oss nöjda med våra inköp.

Även om jag idag har fått betala ett visst pris för att jag var iväg igår, i form av trötthet, matthett och dåligt humör så var det värt det!

Andra Advent

En vecka har gått sedan första ljuset tändes. Två veckor kvar innan skolorna slutar. Skönt tycker barnen. Idag har vi haft julskyltning i byn. Jag har känt mig helt skum idag, så jag gick aldrig ner där. Jag har varit matt, konstig och "nere" så det blev vila istället med reprisen på Robinson på tv. Det stör mig något att jag inte kom iväg. Egentligen ville jag dit en sväng, men det får bli till nästa år. Jag har inte varit på en enda julmarknad eller julskyltning i år. Inte bra för julstämningen.

Pontus har varit iväg med sitt fotbollslag P14 på en liten "avslutningsgrej". Först bowlade de, sen fick de sin medalj för att de kom trea i sin serie nu i höstas och efteråt blev det lite mat på Burger King. En mycket trevlig eftermiddag vad jag förstod när han kom hem. Det är kul när det fixas lite sådana roliga grejer för dem.
Under tiden gick Andreas och jag ner till affären en runda och sen gjorde vi toast här hemma och hade lite tv-mys. Vi tittade bla på julkalendern. Årets julkalender är inte helt galen. Jag tycker den är riktigt bra faktiskt. Jag har börjat följa den, så nu måste jag ju bara veta hur Stål-Henrik och Supersöta SilverSara ska lösa problemet med böckerna där bokstäverna är i en enda röra. Vi får väl se imorgon. Hur ska det gå, hur ska det gå.........