Idol 2010

Frågan var ställd till mig och Andreas och det var snabba ryck att bestämma sig. Skulle vi följa med Camilla och hennes dotter? Faktiskt så bestämde jag mig fortare än jag kunnat ana själv. Japp, boka biljetter till oss också är du snäll.:) Första gången jag är i Malmös Arena, som för övrigt är en stor arena kan man säg. Imponerande stor och massor med folk!

Efter lite "minglande" bland några stycken andra i entren var vi på plats och fick förutom information om hur kvällen skulle gå till även lyssna på Geir. Innan sändning kom Jihde ut i någon form av hemsk tröja som tack och lov inte visades i TV-rutorna.:) Dock var där ju några som gillade att han hade denna Malmö RedHawk tröja på sig.:)

Juryn är på plats.

Jihde snyggas till.

De fyra Idolerna väntar på att det är dags att ge allt de har.

Jay fick ett riktigt varmt och högljutt mottagande.

Minnah lyssnar på juryns inte så bra kritik.

Olle ägde ikvällens Idol enligt mig! Han var grymt bra, vilket publiken också verkade tycka och han fick juryn att applådera med uppsträckta armar.

Linnea gjorde som vanligt det hela på sitt sätt. Just därför gillar jag henne.

Coola och söta Minnah i sin andra låt.

I den långa pausen innan röstningen, fick vi lyssna till alla Idolerna och Andreas Carlsson i den fina låten som är skriven till förmån för Världens Barn. I de andra små pauserna uppträdde Andreas Weise, Daniel, Linda och som jag skrev i början Geir. Nu var det i alla fall dags för kvällens utröstning och som ni som följer Idol redan vet så blev Linnea utröstad.

Det blev en trevlig kväll och jag är glad att vi följde med. Att dessutom få se hur det går till runt om ett program som detta är imponerande tycker jag som aldrig varit på något sådant förut. Vilket arbete så många inblandade gör för att det ska bli ett bra program att se på TV. Kvällens Idol var slut och innan vi visste ordet av så var det riggat till Eftersnack på stora scenen. Själv skulle vi och 10 000 andra nu ta oss hemåt i ett riktigt dåligt väder som bestod av snöstorm. Imorgon ska jag se reprisen på Idol. Tänkte att det kunde vara kul att höra vad juryn och Idolerna egentligen sa. På arenan var där sådant ös, så där hörde vi knappt hälften.:)

Är det vinter på riktigt nu?

En månad kvar till jul och inte så många dagar kvar till adventsstjärnor och ljusstakar ska pryda även mina fönster. Jag blir något olycklig i en del av detta trots att jag tycker det är så himla mysigt. Det jobbiga blir automatiskt att försöka få alla fönster att se lite vettiga ut. För det första så har jag en kropp som protesterar när jag försöker göra sådana grejer och för det andra så har jag en del av mina fönster som egentligen inte ens vill öppnas och snyggas till emellan. Det blir förstås jul ändå, men mitt inre vill så gärna ha det så som det vill ha det.

Det blev full vinterutrustning på i en hast idag när det var skoldags. Jag vet inte om ni blev lika förvånade som jag av all snön som enligt mig kom plötsligt. Om jag tänker efter så känns det nog så för mig varje vinter. Jag blir lika förvånad vid varje års första snö menar jag. Det såg ändå härligt ut på något vis när det traskades till skolan idag. Mycket snöbollskrig innan de var framme gissar jag på.

Här har jag en vän som inte tycker det ser härligt ut alls. Hon såg lite lagom less ut här hon sitter i fönstret och begrundar eländet. Jag tror att hon har varit ute och gått från baksidan till framsidan idag, men det är nog allt. Ändå så hade hon en fästing med sig in. Jag som trodde de var lite borta nu.

Kanske ska jag dra på mig vintermunderingen (om jag nu hittar mina skor och kläder i det röriga förrådet) och försöka locka ut Tussi på en liten runda i friska luften. Om jag lyckas väcka henne från den sköna kattsömnen förstås. Det är så gott att komma in i värmen sen när man varit ute i busväder.:)

Snart 8 år sedan och bröstrekonstruktion närmade sig.

Nej, jag ville inte vänta mer. På att få bröstrekonstruktions-operationen gjord alltså. Vänster sida skulle äntligen få ett bröst som satt fast. På höger sidan skulle protesen som sattes dit år 2000 i förebyggande syfte, bytas ut till en annan sort. Förkylningen jag hade dragit på mig (för nästan 8 år sedan alltså) gjorde vad den kunde för att förstöra. Jag gick till vårdcentralen i förhoppning att få hjälp och fick faktiskt antibiotika utskrivet. (enbart för att läget var som det var skulle jag misstänka.) Dag för dag kände jag att förkylningen började släppa sitt grepp och hoppet att operationen skulle bli av återvände. Jag mådde riktigt bra. Min psykiska hälsa var i ett uppsving och jag kände mig både gladare och piggare.

En söndag i december 2002 skulle jag läggas in på plastik i Malmö och jag hade beställt taxi till sen eftermiddag. Vilken hemsk dag det ändå blev. Jag var så fruktansvärt nervös så jag visste inte var jag skulle bli av. Jag skulle försöka tugga i mig en pizza minns jag, men det var faktistk näst intill omöjligt att äta något alls. Jag vet inte varför jag var så grymt nervös. Kanske hade mina känslor hittat lite mark att stå på eftersom jag mådde lite bättre. När jag väl kommit på plats i Malmö så kändes det något lite lugnare. Att gå hemma och vänta är mycket jobbigare kan jag konstatera. Kvällen fördrev jag med att titta på meningslösa TV-program på rummet. Jag visste egentligen inte vad jag tittade på, men huvudsaken var att jag fördrev tiden och hade något att vila ögonen på. Jag fick även träffa min läkare där och hon ritade och förklarade hur det hela skulle gå till, hur en stor muskel på ryggen (lattisimus dorsi) skulle tas och användas till vänsterbröst"hjälp" osv, osv. Jag svarade: "Ja", och "jag förstår", men i ärlighetens namn fattade jag absolut ingenting av det hon sa. Jag förstod nog inte ens att det var dags att få denna operation gjord och att jag snart inte skulle behöva vara platta pannkakan på ena sidan längre. Jag hade åter stängt av mina sinnen och lät hjärnan snurra i ett kaotiskt virrvarr igen. Precis så som den under lång tid varit van vid att göra.

En trevlig fest!

Lite tröttare än vanligt i ögonen är jag nog ikväll. Det blev ganska sent innan vi var hemma igår natt och oavsett hur vilt det har varit kvällen innan så känns det när sömnen blivit mer märklig än normalt. Något som är mer märkligt än normalt är också hur förbaskat svårt jag har för att förstå en del grejer. Igår trodde jag att jag äntligen, efter alla dessa år som fotbollssupporter, skulle förstå på riktigt vad en offside är. Jag förstod precis exakt det hela när en av mina bordskompisar förklarade och visade med hjälp av efterrättsglas som backlinje, vinkork som boll och snapsglas som anfallande spelare. Jag trodde verkligen att jag skulle komma ihåg det på riktigt denna gången men tji fick jag. (Det trodde nog han också.) Hur svårt kan det egentligen va?!

En riktigt trevlig 40-årsfest var vi på igår. Med eller utan offsidekunskap. Så himla supermumsigt god förrätt, huvudrätt och efterrätt. Vinet var supergott, Killebergskransen jättegod, tårtan smakade mer och gästerna var väldigt glada och trevliga. 40-åringen hade påhittigt plockat fram fakta från tiden som varit från 70-tal och fram till nu som hon delade med sig av med jämna mellanrum. Både fakta som alla mer eller mindre kände till och en del som hon och hennes gäster varit med om tillsammans vid olika tillfällen. Det var mycket kul att lyssna på och en del trevliga flashbacks fick jag allt.:) 40-åringen (jag är tvungen att skriva 40 en gång till ja) var min svägerska och jag vet med all säkerhet att hon också hade en rolig afton. Tack för igår!:)

Funderingar och sovtips.

Jag tyckte inte att det var så längesen jag var där, men antingen har jag glömt hur det såg ut eller så har de ändrat om Österängskolan väldigt mycket på de två åren som gått sen jag slutade där. 22 år sen var det kanske förresten. OJ! Jaja, en tvåa mer eller mindre......... Det är gymnasiefunderingstider nu och denna veckan har vi varit och tittat på C4-skolan och Österäng, vilket var trevligt båda delar får jag säga. Känslan var att de var trevliga på helt olika sätt. Om jag hade varit ung (yngre) och ändå varit i läget jag är idag så är jag ganska säker på att jag vet vad jag valt. Jag hade inte valt social linje som jag gjorde när jag gick i nian. Media, fotografering hade legat högt upp på min önskelista.

Högt på djurens önskelista är sömnen. "Min" nyduschade lavendeldoftande Wilma har efter lek med vovvekompisarna åter så smått börjat förvandlas till en slemmig Wilma igen. Än så länge är pälsen fortfarande mest åt det ljusa hållet. Man blir trött av att leka. Dagens första sovtips som är från Wilma är hårt och kallt men skönt.

Dagens andra sovtips som är från Tussi är fönsterkarmen. Hur man kan slappna av på denna lilla yta vet inte jag, men värmen från elementet är god och sömnen likaså. Hur märkligt det än är, så ser det faktiskt skönt ut.

Ett härligt fotbollslag i mina minnen.

Det var med viss sorg i hjärtat jag åkte iväg i lördags kväll för att vara med på fotbollsavslutningen för P15. Laget som vi under så många år följt har upphört och det känns sådär lite lagom sorgset tycker jag. Å andra sidan så är jag ju ingen som alls gillar att ta avsked. I 10 år har vi följt Pontus och laget i med och motgångar. Fem av spelarna och "coachen" har varit med i alla 10 åren. Under årens lopp har det slutat och tillkommit en del folk, men de senaste åren har det varit mer eller mindre samma lag. Det har varit förluster och hopplöshet, som man ibland undrade när de skulle vända och det har varit vinster och glädje som det senaste året varit många och trevliga. För att inte tala om Gothia Cup.........Vilket minne för livet! Både för spelarna och för supportrarna som var med.

I lördags eftermiddag spelade laget paintball och på kvällen träffades vi, både ungdomar och föräldrar. Två spelare kunde tyvärr inte vara med, men vi gav dem också våra tankar och en varm applåd. Det rullade en massa foto av forna tider, de inblandade tackades för vad de gjort för laget, vi åt gott, hade trevligt och vi lyssnade på coachen som pratade några ord till var och en av spelarna. En del av spelarna slutar tyvärr med fotbollen helt, några går till andra klubbar och sin hemmaklubb och en del spelar vidare med seniorerna i Degeberga. (Pontus är en av dem.)

Någonstans så tror jag och hoppas att det här avslutet känns mer okej för ungdomarna än för en del av föräldrarna. Det kommer att kännas konstigt och tomt ett tag, men nya kapitel kommer hela tiden i livet och det är helt enkelt så att det är dags att gå vidare. Om jag vill det eller ej.

Segt........

O, vad det känns segt här. Dagens någotsånär "pigghetsmåbrastund" är borta sen ett par timmar. Mattheten, ångesten och oron gör sig som vanligt så kärt påminda igen och det är tomt i "skrivdelen". Det blir nog bättre snart igen. Ute på min dagliga promenad har jag i alla fall varit. Skönt! Jag går oftast mitt i vår vackra natur och längs med bäcken. Det har flyttat in någon form av djur i den lilla "fördammen". En bäver kanske? Eller är det en jätteråtta? Kan vara en råttbäver också........

Jo, jag vet.......det skulle kunna vara en större pinne också, men det är roligare att se det som ett djur.:) Mitt lilla goseriktiga kisedjur Tussi har gjort det som jag ibland önskar jag vore duktigare på. Tar en njutningsfull stunds sovande vila i soffan mitt på dagen. Det ser extremt skönt ut.