Det var med viss sorg i hjärtat jag åkte iväg i lördags kväll för att vara med på fotbollsavslutningen för P15. Laget som vi under så många år följt har upphört och det känns sådär lite lagom sorgset tycker jag. Å andra sidan så är jag ju ingen som alls gillar att ta avsked. I 10 år har vi följt Pontus och laget i med och motgångar. Fem av spelarna och "coachen" har varit med i alla 10 åren. Under årens lopp har det slutat och tillkommit en del folk, men de senaste åren har det varit mer eller mindre samma lag. Det har varit förluster och hopplöshet, som man ibland undrade när de skulle vända och det har varit vinster och glädje som det senaste året varit många och trevliga. För att inte tala om Gothia Cup.........Vilket minne för livet! Både för spelarna och för supportrarna som var med.
I lördags eftermiddag spelade laget paintball och på kvällen träffades vi, både ungdomar och föräldrar. Två spelare kunde tyvärr inte vara med, men vi gav dem också våra tankar och en varm applåd. Det rullade en massa foto av forna tider, de inblandade tackades för vad de gjort för laget, vi åt gott, hade trevligt och vi lyssnade på coachen som pratade några ord till var och en av spelarna. En del av spelarna slutar tyvärr med fotbollen helt, några går till andra klubbar och sin hemmaklubb och en del spelar vidare med seniorerna i Degeberga. (Pontus är en av dem.)
Någonstans så tror jag och hoppas att det här avslutet känns mer okej för ungdomarna än för en del av föräldrarna. Det kommer att kännas konstigt och tomt ett tag, men nya kapitel kommer hela tiden i livet och det är helt enkelt så att det är dags att gå vidare. Om jag vill det eller ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar