Jag ger det en chans.

Det är ju riktig värmebölja ute idag. 5 grader varmt och vägarna börjar bli vänligt gångbara igen efter all is. Snön har försvunnit extremt mycket sen igår och Tussi har nästan lite form av vårkänslor tror jag. Så mycket som hon varit ute de senaste två dagarna har hon inte varit ute sen i november när snön började komma. Själv har jag väl inga vårkänslor. Mest lite trött, låg och med olustkänslor, men så är det väl bara. Min höga halt av kontrollbehov bråkar med min sämre förmåga att organisera saker så att jag får ordning på det jag tänker att jag vill ha ordning på. Som egentligen kanske inte är något som behöver vara just så som kontrollen säger. Ja, rörigt och märkligt.

Nu har jag minsann betalat in medlemavgift och terminsavgift till Friskisgympan efter mycket velande och funderande. Igår körde jag och gympade igen. Det känns skönt. Där måste tankarna gå till att koncentrera sig på rörelserna och resten av kraften tilldelas kroppen. Det är ett par år sedan jag gympade senast och mitt fysiskt aktiva liv har max (i perioder) varit promenader sedan dess. Jag är faktiskt än så länge duktig på att inte pressa mig så mycket mer än jag egentligen orkar och då kanske det kan fungera bra. Kanske kan jag nu hjälpa kroppen att få tillbaka lite kraft igen. Jag hoppas verkligen att det är så det blir och inte tvärtom. Att jag istället suger ut den lilla energi där är. Jag har ju fått veta att jag behöver träna för att mitt skelett inte ska bli skört (efter de opererade bort äggstockarna för 6 år sen) och jag har fått veta att jag inte ska anstränga mig för mycket fysiskt så jag blir sämre när det gäller utmattningsskiten (eller varför jag nu är som jag är). Jag vet inte vad som är bäst eller rätt, men nu provar jag såhär ett tag och hoppas att jag klarar att fortsätta. Till sommaren kommer jag förmodligen att se ut som världens muskelberg.:)