Ekorrhjul.

Nu är den tillbaka igen. Den där extremt dryga tröttheten och mattheten som håller på att tugga sönder mig. Huvudvärken maler som vanligt på i sin lilla takt och jag är inte på det humör jag vill vara på. Det är svårt att få ordning i hjärnan när det känns såhär. Det är svårt att få ordning på någonting känner jag. Jag fixar inte längre att "ta mig i kragen" ordentligt. Jag lyfter mig ibland, men kan inte hålla mig uppe så länge åt gången. Jag kommer inte ur mitt ekorrhjul.

Jag har dock varit duktig (tycker jag), för jag har efter ett antal år av "tuggande" inte stoppat just den runda lilla vita tabletten i min mun sen 2 sept. I 1½ vecka jag varit utan den nu! Det har tagit mig nästan hela sommaren att trappa ner den och det har inte varit någon enkel uppgift, för fy vad jag mått blä, men jag har faktiskt klarat det. Rädslan över att inte röra dem mer ligger såklart och gnager i baknacken, men jag tar en dag i taget. Jag är ofta sugen på att ta en tablett och känna hur jag blir avslappnad, mindre orolig och slipper känna den där märkliga hjärtklappningen som går genom halva kroppen........MEN....... jag är inte sugen på att åter känna hur jag behöver högre och högre dos för att få effekt. Det finns ju liksom inget lyckligt slut på det heller om jag säger så.

Mitt mål är att bli av med alla tabletter för att se hur min kropp mår då och nu har jag en sort kvar. Just idag så känns det lite si och så, men jag ska klara det också. Kanske är det just därför jag har fått den här tröttheten igen just nu. För att kroppen saknar en del konstgjorda substanser den är van vid menar jag. Nu är tanken här igen. Tanken på hur oerhört bra jag har det och hur lyckligt lottad jag är som har familj, vänner osv., osv. Det jag vill och önskar är att jag ska få ordning på mig själv. Jag vill kliva ur ekorrhjulet och aldrig mer gå in i det igen.

Vilken vecka!

Födelsedagen kommer en gång om året och detta året blev väldigt speciellt och ett jätteminne för livet. Eftersom jag skulle fylla en nolla bakom den första siffran, så valde jag att förflytta mig hemifrån. Flygplanet tog mig och familjen till det varma och soliga Kreta.

Här bodde vi i Gerani på ett fantastiskt hotell som heter Atlantica Creta Paradise. Ett Blue Village med all inclusive och det var verkligen allt man kunde önska sig där. Precis så som vi ville ha det.

Stranden var väl inte så fin som den vi har i Skåne, men vad gör det. Lite fotmassage blev det ju när vi skulle i vattnet. För min del som är löjligt förtjust i stenar så var det lite tufft att inte plocka alla med sig hem.

Luncherna åt vi antingen här i restaurangen, där det var buffé eller i poolbaren där vi kunde mumsa i oss sandwich, hamburgare eller pastasallad.

Min födelsedag firades en del i havet som var varmt och härligt. För övrigt solade vi, badade i poolen och drack gott. På eftermiddagen hade jag en present att njuta av, som Göran ordnat.......... Helkroppsmassage på hotellets spa. Mmmmm säger jag bara. Jag fick massor med grattishälsningar under dagen och bara de gjorde mig glad.:) På kvällen gick vi in till Platania som låg 20 minuters gångväg från oss. Vi valde en restaurang som vi hört gott om och det gjorde vi nog rätt i. Det var en riktigt god kycklingfilé med gott vin jag fick in och övriga familjen var också väldigt nöjda med sina beställningar. Det bästa kom ändå till sist. Restaurangen bjöd på Raki och vindruvor till oss stora och glass till barnen. Den rakin visste vad den ville.......tjohej.:)

Kvällsmålen åt vi annars på hotellet med utsikt som var riktigt fin.

En utflykt blev det under veckan. Bussen tog oss till hamnen i Kissamos och sen åkte vi en timme med båt ut först till Gramvousa. Där stannade vi en timme för att bada, sola, snorkla eller kanske gå upp och titta på en fästning som låg högt upp på ett berg. Vi valde inte det sista.

Andra stoppet var här på Balos Bay som var det vackraste jag sett. Vilket vatten och vilken utsikt. Ögonen blev liksom inte mätta. Dessutom var vattnet riktigt, riktigt varmt. Detta var en njutning!

Balos Bay var betydligt vackrare än första stoppet som var Gramvousa.

Hotellpoolen som användes väldigt mycket trots att den var kallare än havet att bada i. Det var även här som Göran kämpade med att verkligen prova igenom det drickbara som fanns där.:)

Detta olivträd var lika gammalt som jag fanns det vissa i familjen som tyckte. Ni ser väl likheten? Olivträdet hade stått där i 350 år och det har inte jag kan jag säg.:)

En av kvällarna valde vi att äta i grannhotellets restaurang, som också "ingick" i vårt hotell kan man säg. Vi hade härligt varma kvällar hela veckan, så det var bara att njuta.

Som på andra stora hotellkomplex, så ordnas det shower på kvällarna. Detta galna gäng ingick i Fun Club. De hade sportaktiviteter på dagarna och shower på kvällarna. Riktigt duktiga och riktigt bra shower bjöd både Fun Club och Fritidsresors artister på.

Efter en helt otrolig bra vecka med sol, bad, lite aktiviteter, mat, dryck, massor med skratt och där jag faktiskt har mått extra bra, så blev det dags att åka hem. Givetvis så var bussen som skulle hämta oss lite försenad, så det blev till att vänta.

Flygplatsen i Chania var nog drygaste och minsta jag varit med om. Fruktansvärt mycket folk och fruktansvärt lite plats. Vi kom lång om länge på planet och var hemma i tid, så hemresan gick så bra som en hemresa kan gå.

Tussilängtan var hög innan vi parkerade bilen på infarten kan jag lova och väl hemma så kom hon nyvaken, knorrande och gosesugen.:)

Är jag glad att vi valde att åka iväg på min födelsedag? Japp, det är jag definitivt!

Jag har muskler!

Jag visste det! Jag har faktiskt hyfsat stora muskler har jag fått veta! På två ställen i alla fall. Ni kan aldrig gissa var.........
Jo, i käkarna.:) Det syntes till och med utanpå, sa tandläkaren....... Ja, så var det med de musklerna. Det känns ju ändå lite okej att ha dem någonstans, vill jag påstå som inte har så stora någon annanstans. Jag vill dock direkt tillägga att de inte har uppkommit på grund av för mycket pratande. Det var nog mer p.g.a för mycket spänningar och gnisslande om nätterna. För övrigt tjänade jag massor med pengar hos tandläkaren. Kanske inte tjänade, kanske mer sparade förresten. Den onda tanden var hel och fin, men tandens ägare har som sagt gnisslat och haft hårt tryck på tanden och det var just därför den ömmar. Ingen lagning och mycket billigare än jag var beredd på. Trevligt!

Mycket på gång.

Tussi sov länge idag och när jag sen skulle släppa ut henne stod här en gå-in-sugen kise utanför altandörren. Tussi fick stora svansen men kände sig ändå hyfsat trygg med en glasdörr emellan sig och "inkräktaren". När lugnet lagt sig gick hon ut och tog ett smidigt skutt upp på altanbordet där hon för glatta livet "drack" lite kallt och gott daggvatten.

Idag är det mycket på gång i vår lilla by. Det är fotbollscup på Idrottsplatsen för P7 och P8-lag från byarna runt Kristianstad och även förstås Kristianstadslag, i Lilla Gärdscupen som denna vecka spelas här i Degeberga. Samtidigt är det också Loppmarknad där nere och det brukar dra en hel del köpsugna människor. På gräsparkeringen hade cirkusen börjat sätta upp sina grejer såg jag. Närmsta granne till Idrottsföreningen kan man säga att Hembygdsparken är och där är idag kaninutställning. Är man sugen på att ta sig ut i byn idag, så kanske något av detta lockar?

Själv så tror jag att jag ska fortsätta greja med mina miljoner foto. Fortsätter solen skina så kommer jag definitivt gå ut och njuta av den. Ha en härlig helg!

En bra onsdag.

Det var Wilmaonsdag igår, vilket var längesen sist. Jag kan återigen konstatera att det är inte för min skull hon blir glad när hon får komma hit. Hon gjorde en väldigt snabb hälsning på mig innan hon satte sig där ute och vrålstirrade in till Meika och Fania. Det är ju dit hon vill. Eftersom det nu var längesen sist så behövde hon inte vänta länge på att få gå och hälsa på. Som den knähund hon är vill hon ändå gärna låta rumpan dimpa ner på mig direkt jag befinner mig i rätt läge. Stolt och lite retstickig mot Fania sitter hon nu här med någon annans leksak i munnen.:)

Fania är också en riktig knähund och när de fick plats trängdes de båda där. Stackars Meika höll sig i bakgrunden även om hon också är..........japp, en knähund. (Själv så sover jag inte. Jag ville nog bara helst inte vara med på bild eller nåt.)

Seriepremiären för Degebergas P15 där Pontus spelar gick av stapeln mot Hjärsås/Värestorps IF igår kväll. Jag var inte dock inte med från början här eftersom Andreas också hade match med sitt P11 mot Hjärsås/Värestorp. Med endast 5 km emellan de båda idrottsplatserna så hann jag med att se hela Andreas match och halva Pontus. Lite mycket spänning emellanåt, men det slutade med en 2-1 vinst för vårt P11. Målen rasslade in på rätt håll även hos de stora, vilket vi är mycket glada över.

Degeberga samlade ihop 3 poäng tack vare vinsten med 10-3, denna blåsiga och kalla augustikväll. En lyckad fotbollskväll alltså.

När vi kom hem till vårt kvarter igen efter all fotboll, så gick där något lurvigt över vägen mot skogen. Det såg ut som en jättekatt, men när vi kom närmare upptäckte vi att det var en räv. Många är ju tyvärr extremt skabbiga, men detta såg ut att vara en fin räv. 2 meter ifrån den satt grannens katt och tvättade sig i godan ro. Varför gör man det om man är katt? Stopp på bilen och hem skickade jag den stackars katten.:)

Det händer mycket djuriskt på andra sidan gatan. Det där lät värre än jag menade.:) Små söta svalor har för längesen byggt bo i garaget där. De fyra ungarna börjar bli stora nu och jag antar att det snart beger sig ut på egna äventyr.

Vi håller tummarna för att dessa små söta fåglars färd ut i världen ska gå bra............

Jag förundras åter över vilken tur jag har som bor såhär mitt i naturen även om jag bor i ett villakvarter.

"Ett kreativt sinne finner alltid en lösning. Lita på dig själv."

Fotbollsdags

Vi liksom många andra har haft en del ovälkomna husdjur inne i sommar. Fönstrena är öppna och djuren vill komma in. Förutom 1 miljon nattfjärilar, "långbenar", spindlar, flugor och getingar har vi haft besök av en fladdermus och häromkvällen mötte vi denna snigel i hallen där uppe, på väg in på toaletten. Jag är en djurälskare, men det är ju bara så att vissa djur hör hemma i skogen. Han kröp snällt upp på pappret och fick hjälp ut igen. Jag sjöng "Lilla snigel akta dig......", men frågan är om det var så uppskattat. Hör sniglar?

Igår var det seriepremiär hemma för Andreas lag P11. Nu är det dags igen att i ur och skur följa killarna på fotbollsmatcherna, vilket jag jättegärna gör.

De mötte ett Hässleholmslag denna härliga söndagsförmiddag.

Andreas och de andra kämpade på och Degeberga spelade jättebra.

Kampen räckte inte till en seger, men det blev 1 poäng i denna match när Hässleholm kvitterade med 1 minuts speltid kvar. Matchen slutade 3-3.

Fullmånen var vaken inatt och kanske var det tur att jag var dödstrött efter en trevlig fest i lördags, så problem att sova på grund av månen har jag inte haft.

Tussi var inte hemma när jag gick och la mig, så i morse blev det gos i stora portioner. Hade jag inte varit tvungen att stiga upp hade hon nog gärna legat kvar en stund till och sovit på min mage. Inte alls mig emot..........E så mysigt!:)

Solen skiner och jag tror jag gör som Tussi.........går ut.

:(

Mitt huvud känns helt tomt och ändå så fruktansvärt överfullt. Jag får ingen ordning på någonting känns det som. Organisationsförmågan är blä och att ta tag i saker är märkligt svårt. Kroppen är oftast som överkokt spagetti och ångesten gör sina angrepp. Jag försöker ut på små promenader men det är segt och varje steg jag tar är min kropp så tung. Någonstans i mig finns en massa jag vill men från att jag vill till att jag ska göra, så blir det som en ihopsnurrad tråd eller nåt, som jag fastnar i. Som det är nu så känner jag ännu mindre igen mig själv. Vad är det som händer? Kanske kommer jag få utdelning så småningom, men vägen dit känns jäkligt tung och ensam. Allt det jag kämpat för i sommar känns för tillfället fruktansvärt meningslöst.