Ekorrhjul.

Nu är den tillbaka igen. Den där extremt dryga tröttheten och mattheten som håller på att tugga sönder mig. Huvudvärken maler som vanligt på i sin lilla takt och jag är inte på det humör jag vill vara på. Det är svårt att få ordning i hjärnan när det känns såhär. Det är svårt att få ordning på någonting känner jag. Jag fixar inte längre att "ta mig i kragen" ordentligt. Jag lyfter mig ibland, men kan inte hålla mig uppe så länge åt gången. Jag kommer inte ur mitt ekorrhjul.

Jag har dock varit duktig (tycker jag), för jag har efter ett antal år av "tuggande" inte stoppat just den runda lilla vita tabletten i min mun sen 2 sept. I 1½ vecka jag varit utan den nu! Det har tagit mig nästan hela sommaren att trappa ner den och det har inte varit någon enkel uppgift, för fy vad jag mått blä, men jag har faktiskt klarat det. Rädslan över att inte röra dem mer ligger såklart och gnager i baknacken, men jag tar en dag i taget. Jag är ofta sugen på att ta en tablett och känna hur jag blir avslappnad, mindre orolig och slipper känna den där märkliga hjärtklappningen som går genom halva kroppen........MEN....... jag är inte sugen på att åter känna hur jag behöver högre och högre dos för att få effekt. Det finns ju liksom inget lyckligt slut på det heller om jag säger så.

Mitt mål är att bli av med alla tabletter för att se hur min kropp mår då och nu har jag en sort kvar. Just idag så känns det lite si och så, men jag ska klara det också. Kanske är det just därför jag har fått den här tröttheten igen just nu. För att kroppen saknar en del konstgjorda substanser den är van vid menar jag. Nu är tanken här igen. Tanken på hur oerhört bra jag har det och hur lyckligt lottad jag är som har familj, vänner osv., osv. Det jag vill och önskar är att jag ska få ordning på mig själv. Jag vill kliva ur ekorrhjulet och aldrig mer gå in i det igen.