:(

Mitt huvud känns helt tomt och ändå så fruktansvärt överfullt. Jag får ingen ordning på någonting känns det som. Organisationsförmågan är blä och att ta tag i saker är märkligt svårt. Kroppen är oftast som överkokt spagetti och ångesten gör sina angrepp. Jag försöker ut på små promenader men det är segt och varje steg jag tar är min kropp så tung. Någonstans i mig finns en massa jag vill men från att jag vill till att jag ska göra, så blir det som en ihopsnurrad tråd eller nåt, som jag fastnar i. Som det är nu så känner jag ännu mindre igen mig själv. Vad är det som händer? Kanske kommer jag få utdelning så småningom, men vägen dit känns jäkligt tung och ensam. Allt det jag kämpat för i sommar känns för tillfället fruktansvärt meningslöst.