torsdag 26 augusti 2010

En bra onsdag.

Det var Wilmaonsdag igår, vilket var längesen sist. Jag kan återigen konstatera att det är inte för min skull hon blir glad när hon får komma hit. Hon gjorde en väldigt snabb hälsning på mig innan hon satte sig där ute och vrålstirrade in till Meika och Fania. Det är ju dit hon vill. Eftersom det nu var längesen sist så behövde hon inte vänta länge på att få gå och hälsa på. Som den knähund hon är vill hon ändå gärna låta rumpan dimpa ner på mig direkt jag befinner mig i rätt läge. Stolt och lite retstickig mot Fania sitter hon nu här med någon annans leksak i munnen.:)

Fania är också en riktig knähund och när de fick plats trängdes de båda där. Stackars Meika höll sig i bakgrunden även om hon också är..........japp, en knähund. (Själv så sover jag inte. Jag ville nog bara helst inte vara med på bild eller nåt.)

Seriepremiären för Degebergas P15 där Pontus spelar gick av stapeln mot Hjärsås/Värestorps IF igår kväll. Jag var inte dock inte med från början här eftersom Andreas också hade match med sitt P11 mot Hjärsås/Värestorp. Med endast 5 km emellan de båda idrottsplatserna så hann jag med att se hela Andreas match och halva Pontus. Lite mycket spänning emellanåt, men det slutade med en 2-1 vinst för vårt P11. Målen rasslade in på rätt håll även hos de stora, vilket vi är mycket glada över.

Degeberga samlade ihop 3 poäng tack vare vinsten med 10-3, denna blåsiga och kalla augustikväll. En lyckad fotbollskväll alltså.

När vi kom hem till vårt kvarter igen efter all fotboll, så gick där något lurvigt över vägen mot skogen. Det såg ut som en jättekatt, men när vi kom närmare upptäckte vi att det var en räv. Många är ju tyvärr extremt skabbiga, men detta såg ut att vara en fin räv. 2 meter ifrån den satt grannens katt och tvättade sig i godan ro. Varför gör man det om man är katt? Stopp på bilen och hem skickade jag den stackars katten.:)

Det händer mycket djuriskt på andra sidan gatan. Det där lät värre än jag menade.:) Små söta svalor har för längesen byggt bo i garaget där. De fyra ungarna börjar bli stora nu och jag antar att det snart beger sig ut på egna äventyr.

Vi håller tummarna för att dessa små söta fåglars färd ut i världen ska gå bra............

Jag förundras åter över vilken tur jag har som bor såhär mitt i naturen även om jag bor i ett villakvarter.
"Ett kreativt sinne finner alltid en lösning. Lita på dig själv."

1 kommentar:

  1. Hej . Vem har lärt lurven att man kan sitta i knä't på folk fast man är stor? Kan det va den där vita saken?
    Peter

    SvaraRadera