Någon som missat att hösten är här? Nej, jag anar att det inte har undgått så många. Jag gillar att ut och gå i småregnandet. Gärna med ett antal plusgrader också. Skönt att bli sådär lagom blöt och "ruggig". Hösten är fin med sina röd-orange-gula färger. De lyser verkligen upp det gör de, men oftast är det så svårt att se och känna det vackra även om..........även om jag så väl vet att det är vackert. Mycket vackert till och med. När jag var ute och gick så kunde jag inte låta bli att stanna vid en stor maffig sten. Jag vet inte vad det var, men jag bara stannade och tittade på den. Den gröna mossan låg tjock och såg så mjuk och len ut så jag var tvungen att känna på den........ Ja, jag erkänner. Jag stod nästan och "pratade" med stenen.:) Vilket ni inte behöver berätta för någon. Det är nog första gången jag känner "connection" med en sten. (Och förhoppningsvis sista med för den delen.) :)
De upplyftande färgerna omger mig stora delar av min promenad.
När solen skiner blir färgerna såklart ännu skarpare, men även om den inte gör det så lyser färgen starkt omkring sig utanför fönstret.
3/4 av familjen var på en liten shoppingrunda och plötsligt så låg de liksom bara och typ stirrade på oss. De riktigt bad om att få följa med hem. Jag menar, vad gör man inte för en chokladbulles skull. Självklart köpte vi oss lite eftermiddagsfika. Lite var nog att ljuga lite mycket. Det var inga små bollar........
Kanske var de inte riktigt så stora som den såg ut på förra fotot, men det var de största jag sett, så jag var tvungen att väga en. Ungefär 130 gram per boll. En riktigt härlig fettbomb/boll. Borde kanske väntat att äta den tills jag ska titta på tv-programmet I Form Med Anna Anka.;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar