Åldern stämmer inte.

Den 12 september skulle pappa fyllt år. Närmare bestämt 71. Jag hoppas att han firade det med en massa lattjolajban på den plats han är nu. Allra bäst hade det förstås varit om det hade varit som jag önskar, men nu är det på ett annat sätt som någon annan har "bestämt". Jag saknar verkligen födelsedagskalasen hemma hos mamma och pappa. Jag saknar att överhuvudtaget kunna köra och hälsa på dem. Det är så längesen.........

Det blir så konstigt det där med födelsedagar när inte personen finns med oss här längre. Pappa dog det året han skulle fylla 58 och med andra ord så var det de sista jag såg honom som........ Nästan 58 alltså. För mig är han ju då på något konstigt sätt inte äldre än så. Det går inte att få till i mina tankar hur han skulle varit som 71-åring. Varje år han skulle fyllt år så tänker jag på honom som jag minns att han såg ut då.

Samma sak känns det såklart med mamma som dog när hon bara var 53. Det är snart exakt 15 år sedan och jag kan inte begripa att hon skulle vara 68 år i år. Jösses! Hon är fortfarande bara 53 för mig och pappa är fortfarande bara 58. När jag tänker och önskar att de lever, så är jag i den åldern och tänker. Jag har ju såklart blivit äldre under dessa åren, men jag tänker fortfarande de som 53 och 58. Jag blir lika förvånad varje gång jag kommer på att de ju faktiskt också hade varit ett antal år äldre idag. Tiden med dem stannade ju när de försvann. Det jag har i minnet är ju från då. Jag konstaterar att antingen har jag väldigt unga föräldrar eller så är jag själv yngre än jag är. Eller ........ Ja, så är det som det är helt enkelt.