Gamla minnen.

Nu blir jag lite förvirrad här i bloggskrivarrutan. Det är inte bra när de ändrar så det plötsligt ser annorlunda ut. Bara att hoppas att det blir som jag tänkt ändå. Å andra sidan så kan ju en förändring vara till det bättre när man väl vant sig vid det.:)

Vi har ett ganska stort förråd här hemma egentligen, men det var något de missade när det byggdes och det var att göra ett golv man kan gå på. Igår tog jag mig ut i förrådet för att få fram en liten golvyta det går att sätta fötterna på. Det är helt fantastiskt vad lätt det är att fylla alla utrymmen med saker som man egentligen inte kommer att använda mer. Jag har så svårt för att göra mig av med grejer, så jag blir trött på mig själv. Igår tog jag ändå tag i en del, men oj, oj, oj, vad jag har mycket kvar där. Min ork är ju inte så lysande och det är verkligen lite i taget påminner kropp och själ mig om gång på gång. Det är grymt frustrerande att inte orka som jag vill, men det är så det är just nu.

I alla fall så gjorde jag något som jag skulle gjort för länge sen. Något som gjorde ont i hjärtat och fick tårarna att rinna. Jag tog ut två jackor ur en garderob som hängt där i snart 15 år. Jag höll hårt i dem och var i tanken tillbaka hemma i mitt barndomshem. Tårarna rann och jag insåg åter hur mycket jag saknar mamma. Det var hennes två jackor jag tagit fram. De jackorna som jag när som helst kan se framför mig i mammas o pappas hus. I den lilla hallen med den branta trappan upp. Bredvid köket. Jag har så många gånger tänkt att jag skulle ta bort dem, men jag har inte kunnat förmå mig att göra det. Igår gjorde jag det även om det kändes sådär. Nu ångrar jag mig nästan, men gjort är gjort.
Jag hittade mer från "forntiden". Som var lite skojigare att hitta faktiskt. Jag var ju en riktig sömmerska på den tiden när jag gick i skolan i Tollarp.:) Eller inte. Dessa gjorde jag i alla fall i slöjden. Min bästaste bästis gjorde likadana, men jag tvivlar på att hon har sina kvar. Nix, de är inte precis nystrukna........ Snygga eller hur?

Jag tog en liten promenix igår kväll och hittade denna snyggingen. Jag gillar månen. Den är så mäktig och .........jag vet inte......sagolik och speciell. Det är något med den som får mig att känna något som jag inte kan förklara. Att den sen påverkar många människor så väldig mycket är ju lite kul faktiskt. Kanske inte just under de nätterna den håller oss varulvar vakna förstås.