Wrooooooom...........det enda vi såg var ett rött streck på gatan utanför. Kunde det vara Superman? Vi höll andan och väntade med spänning på vem som skulle kunna dölja sig bakom denna farten.:) När skulle vi få veta?
Denna någon fick stopp på maskinen och vår fråga skulle få ett svar.......... Nej, det var inte Superman, det var ju Superwoman på ett blått vrålåk.:)
Ost och kex är något jag skulle kunna äta mycket oftare än jag gör kom jag på. Så gott det är! Nu är det ett tag sedan och då var det såklart extra mums. Vindruvor, päron, vin och härligt sällskap till det ledde till en mycket trevlig kväll. Det kan inte bli bättre.:)
Wilma bor på hotell Ravinen ett par nätter och här har hon hittat en bra ostbågevän.
Själv fick jag då gosa med min hjärtemjuka kompis...........
Min söta lilla Wilma! Jag undrar hur trött hon är efter att varit här ett par dagar. Med tanke på hur mycket hon sover normalt sett så blir det en del sömnbrist här. Hon har liksom inte riktigt varkens tid eller ro att låta bli att vara vaken. Det kan ju kanske dyka upp ett par lurviga kompisar på andra sidan vägen. Det hade varit rysligt dumt att missa det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar