Svåra frågor.

Igår ägnade jag några timmar åt ett frågeformulär på 25-30 sidor. Jösses säger jag bara. Jag trodde hjärnan skulle sprängas efter bara någon sida med ifyllnad om vilket år jag var hos läkare för det eller detta, vilken läkare sjukgymnast jag var hos, var jag jobbat, hur min dag ser ut, jag skulle rita in var jag har ont osv. osv. I nästa gäng med papper skulle jag försöka reda ut hur mycket mellan 1 och 6 jag tex tycker att mina problem har förminskat min förmåga att göra det eller detta, hur glad jag är, hur mycket jag begränsar mina aktiviteter för att inte bli sämre i min värk osv. i all oändlighet kändes det som. Var det svårt eller svårt att få ordning på detta? Hemskt svårt! Ju fler frågor jag kom framåt desto mer snurrade det i knoppen. Jag har ju lite svårt med koncentration och förstå vad jag läser tyvärr och dessutom så vet jag inte vad jag jämför med längre. Jag har liksom inte någon riktig koll på hur jag skulle kunna vara eller hur jag har varit. Mitt mående har varit som det varit under så många år, så jag är liksom lite "lost" i mig själv känner jag. Hur jag mådde på en skala mellan ett och hundra var också en klurig en. Jag gjorde så gott jag kunde för att de som ska få papperna ska kunna förstå och hjälpa mig så mycket som det går. Det är säkert ett superbra sätt att få en bild av någon, men shit vad det var svårt att fylla i. Jag undrar hur mycket det märks hur snurrit det kändes för mig. Det får jag väl se när jag ska dit nästa vecka igen. Till rehabiliteringscentrum alltså. Jag vet inte riktigt vad jag har för förhoppningar på detta, men visst hoppas jag på något i positiv riktning!

Igår kväll blev det i alla fall en positiv överraskning när muffinsbagaren kom på besök. Hon kom smygandes i mörkret med bilen på behörigt avstånd så att vi inte skulle märka henne.:) 4 färska nybakta muffins med innehållande bla. rivna äpple i, låg på tallriken till oss! Saftiga och goda!!! Tack så mycket min snälla svägerska.:)

Äpplena köptes i veckan när vi var på en liten eftermiddagsfika i ett jättekallt Kivik för att också titta på den fina äppeltavlan. Jag blir lika imponerad varje gång jag ser den klar. Vilket jobb!!! Jag som trodde det skulle bli en svan när jag såg delar av den klar....... Fniss.........