En hel dag utan lek med kompisarna, som ju inte var hemma. Jag hade lite svårt att förklara just den biten för Wilma. Hon fortsatte att stirra på mig och voffade/grymtade sådär som hon gör när hon tycker att jag ska se till att få på mig utekläderna så vi kan gå och leka. Emellanåt så la hon sig ner och såg ut som om världens alla bekymmer hängde på henne. Så fort jag rörde på mig så såg jag hoppet tändas i hennes vackra ögon.:) Till slut bestämde jag mig för att överbevisa henne, så vi gick hem till dem i alla fall. Jag knackade försiktigt på dörren, Wilma snusade runt på gräsmattan, kissade lite och vi konstaterade tillsammans att där faktiskt inte var några vovvar hemma. Besviken gick hon tillbaka hem till oss. Vi hittade en "rolig" björkgren i stället som fick duga en stund. Svansen var glad i alla fall.
Tussi försökte dra sitt strå till stacken för att roa Wilma genom att smyga på och lek-anfalla henne. Ingen reaktion alls här. Tråkigt tyckte Tussi!
Ett nytt försök här. Kom igen Wilma! Tussi smög, vickade på bakdelen för att ladda och sen språng och studs! Inte det nej......... Wilma snusade lugnt vidare. Hon tittade inte ens åt sidan. Tussi gav upp.
Det ser så sött ut när Tussi försöker leka med Wilma. Hon gör sina försök så fort Wilma traskar runt på gräsmattan. På samma sätt som hon skrämt mig många gånger när hon bara studsar fram från ingenstans.:)Väldigt mycket ibland gör Wilma små busanfall mot Tussi (vilket hon verkar tycka är lite kul), men oftast så ignorerar hon Tussi helt. Snusar man så snusar man och luktar det gott så gör det.:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar