måndag 25 oktober 2010

Promenad med en sumobrottare.

Igår var det nästan på gränsen att jag skämdes över yngsta sonen här, vilket ju annars brukar vara tvärtom.:) Iklädd sumodräkt promenerade han och jag (ingen sumodräkt på mig vill jag tillägga här!) iväg mot sopsorteringscontainrarna vid skolan för att kasta lite skräp. (Ja, vad skulle vi annars kasta där förresten?) Jag frågade sådär en 5 gånger om han verkligen skulle ha dräkten på sig när vi gick ner där, men jo då. Sista gången jag frågade tänkte jag: "Ge dig nu lilla mamma! Det är ju faktiskt riktigt bra att han gör saker som han själv vill utan att bry sig om vad andra tycker." Att låta sig själv vara sig själv liksom och göra det man känner för eller inte göra det man inte känner för. Det är så viktigt. (Så länge det nu är inom rimliga gränser alltså, men det förstod ni nog.) Alltså ifrågasatte jag inte detta mera utan vandrade iväg med min sumo-son som denna söndag kände för att "bjuda lite på sig själv". :) Och nej......jag skämdes givetvis inte!


Går han på tvären kommer han igenom dörrhålen också.:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar