November 2002

Alltså är detta en fortsättning på historien från innan........... Jag började gå hos psykolog på sommaren där 2002, men min undran var någon månad senare ändå stor. Kommer jag någonsin att må bättre än såhär i huvudet? Ska jag inte kunna hitta tillbaka till mitt ärligt glada och pigga jag igen? Nästan varenda dag var för dåliga dagar. De stunder jag mådde bra blev jag förvånad över hur kul det faktiskt är att leva. Mitt mål var att åter kunna känna den sanna glädjen över att få vara i livet. Det finns så många mäniskor som har det så mycket jobbigare än jag har, har haft och någonsin kommer att ha. Det är så svårt, för den tanken hjälpte mig inte jättemycket, hur gärna jag än ville. Oavsett så var jag just där jag var.

När jag kom hem från jobbet en dag så hade jag fått ett brev från sjukhuset i Malmö! Jag slet upp kuvertet med darrande fingrar. Kunde det möjligen vara dags för operation? Jaaaaa, jag hade fått operationstid den 9 december! Jag skulle få ett bröst! Jag blev glad, chockad, rädd och nervös på samma gång. Jag längtade så efter detta, men trodde inte att det skulle bli redan nu. Så skönt att något bra skulle hända! 5 veckor gick fort och det närmade sig med stormsteg. Jag var faktiskt inte nervös förrän den dagen jag skulle skrivas in, vilket var 10 dagar innan operationsdagen. Det togs prover, hjärtat blev kollat, persondata kollades upp, jag fick träffa narkosläkare och läkaren som skulle operera mig. Allt såg bra ut, men........Det var bara ett litet problem och det var en rejäl förkylning som anfallit mig rejält just nu. Jag som aldrig var förkyld annars. Blev jag inte bättre så fick operationen ställas in. Paniken satte in igen och jag bara kände: "NEJ!!! Jag måste få detta gjort nu. Vill inte vänta mer. Vill inte vänta mer........