Bekräftelse

Ytterligare två dagar har jag nu tillbringat på RMS i Simrishamn. Nu är det bara två veckor kvar där konstaterade jag förvånat. Denna dagen där nere slutade ändå med att det kändes mycket bättre i själen än det gjort på ett tag. Med risk för att verka tjatig, men psykologen där är riktigt bra att prata med och att lyssna på. Vi har haft henne som "föreläsare" i helgrupp mycket de här två dagarna och hon säger så mycket som bekräftar det jag (och säkert de andra också) känner inuti. Att vara utmattad, på vilket sätt man än har blivit det, är så svårt att greppa. Det är svårt för andra som inte själv varit där att förstå och det är svårt för den som är i det att förklara med tanke på hur man själv ifrågasätter både sig själv och situationen. Det är lätt att tappa bort sig i virrvarret och kaoset som råder upptill och det är extremt svårt att handla på det sättet som är bäst för ens egen skull. Att få höra samma sak om och om igen känns därför bra. För varje gång så går det in något av det som sägs och varje gång så känns bekräftelsen skön. Bekräftelsen på att man faktiskt inte är helt galen utan har hamnat i detta av en anledning och mår just såhär just därför. Att se orden på symtomen svart på vitt är lite småläskigt på ett sätt. Det är ju just så jag känner.......,men återigen.......bekräftelse. Jag hoppas och tror just nu att jag lite och lite kan ta till mig av det hon säger och efterhand göra små förändringar. Som i slutändan någonstans långt fram förhoppningsvis kan leda till att jag kan "leva" lite mer på det sättet som jag önskar.