Ändra beteende.

Det känns i kropp och knopp när jag varit iväg en hel dag vilket ju inte är så konstigt. Dagen på RMS har varit fokuserad kring sömn, sömnbehov och vad som händer vid sömnbrist. Vi har fått lite tips på hur man kan hjälpa sig själv om man tex. har svårt att somna. Vi har även pratat runt det här med att göra en plan för dagarna. Hur viktigt det är att då och då försöka ha inplanerat att göra sådant som är positivt och som man tycker är kul. Eller i alla fall vet att man kanske tycker är kul när man väl gör det eller som man vet att man har tyckt varit kul när man mådde bättre än man gör i dagsläget. Att sätta tid för sig själv och då menar jag inte ensamtid som i att vara ensam hemma utan ensamtid i att göra något bara för sig själv. (Typ göra saker som jag normalt sett inte gör mitt på dagen utan att få dåligt samvete.) Kvalitetstid med sig själv. Jättesvårt känner jag, men jag tar emot alla kloka tips så gott jag kan och ska försöka att lite och lite omsätta detta i verkligheten. Jag lär behöva hjälp av de som kan sådant här och jag förstår inte riktigt hur det ska gå till, men med små steg så kanske.

Kvalitetstid med sig själv är viktigt, men något annat som är viktigt är att hitta på kul saker med andra. Det gjorde jag i fredags då det var tjejkväll hos en kompis. Det blev en trevlig kväll med vin, supergod mat, prat och skratt. Värdinnan fick av mig 10 poäng. (Jag vet, jag har tittat för mycket på "Halv 8 hos mig".)

Vi har idag också pratat om att bryta sig ur sitt eget enformiga beteende och försöka hitta utanför det lite. Gå utanför sina ramar. Var det kanske det jag gjorde när jag för första gången någonsin (tror jag), köpte mig en tunika utan att prova den i affären. :) Detta låter löjligt, men jag provar alltid innan jag handlar något. Egentligen lät jag bli det för att jag helt enkelt inte orkade. Där var mycket folk och jag var trött och ville hem. Men ändå.......jag kunde ju valt att hänga tillbaka den.

Något som jag heller aldrig gör är att köpa hem "lösa" blommor. Till och med det fick jag för mig att göra förra veckan. Inget konstigt för många, men för mig extremt ovanligt och emot det jag normalt gör.

Den här dagen på RMS har väckt mycket känslor och tårarna har varit rysligt intresserade av att komma ut. Jag vet inte vad som triggat igång dem, men kanske är det återigen det faktum att jag inte känner att jag "lever" när jag har förmånen att vara i livet.