tisdag 15 februari 2011

Lite positivt och en skvätt gnäll.

Veckans två dagar med RMS är nu över och jag minns såklart knappt vad vi gjort där dessa två dagarna. Tänka, tänka........Idag har vi haft avslappning, praktisk ergonomi och två lektioner med våran härliga psykolog. Henne gillar jag skarpt. Är nog den bästa psykolog jag träffat faktiskt. Eller så är det bara lite mer rätt läge nu än innan. Jag menar att jag är lite mer mottaglig för det hon pratar om än jag varit när jag träffat andra vid andra tillfällen innan. Strunt samma. Hon är bra! Det blev dock lite tungt i mitt inre idag när hon pratade om stress och långvarig stress. Det stämde så väl in det hon sa och det blev så bekräftat det jag själv känner i kropp och själ. Dessutom så gick tankarna tillbaka till saker som hänt som gjort att jag hamnat här jag är. Jobbiga och tunga saker. Saker som får mig att känna att gråten vill komma fram. Jag skulle önska att jag lät mig få ett mindre utbrott, för det kan vara skönt ibland, men det vill liksom inte ut även om det vill.

En dryg grej som absolut inte alls är hela världen, eller egentligen ens något att gnälla för är gympan. Att jag just nu inte kan gympa igen. Jag mådde ju så bra på något sätt när jag kom iväg dit. Jag gympade på så gott jag kunde och det kändes så himla skönt. Jag var så glad att jag överhuvudtaget tog mig iväg dit, för bara den biten kan vara ganska så jobbigt dryg. För en vecka sedan så sa det kras i mitt ena knä och sedan dess har jag haft ont i det och svårt att gå ordentligt. Ibland smäller det riktigt aj i det, ibland känner jag inget och ofta har jag bara ont i det. Jag har blivit rådd att ta det lugnt med det och belasta det så lite som möjligt även om jag ska försöka gå ut och röra lite på mig. Gympan får alltså vänta och jag hoppas att det stämmer det som sjukgymnasten hoppas på........att det är bra om typ 14 dagar. När jag nu äntligen fått tummarna loss att ta tag i lite motion som jag tycker om känns detta lite som ett bakslag. Egentligen är det inte något att gnälla över, men jag gör det ändå. En liten skvätt i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar