Vem ska akta sig?

Jag har just varit på en promenad som gick fruktansvärt sakta, men ändå en promenad, så jag är nöjd med mig själv. Nej, det kanske jag inte är, men jag vet att jag ska vara nöjd i alla fall. När jag gick där på banvallen längs med vänsterkanten (där var minst halkigt) så kom en annan gående mer mitt på. Människan och hunden gled sen över på kanten där jag gick och nu var den stora frågan vem av oss som tänkte akta sig. Eller om vi möjligen skulle krocka. Svaret blir ganska enkelt, för givetvis var det jag som svängde ut när vi var några meter ifrån varandra, för att undvika för mycket närkontakt. Jag önskar så att jag hade haft mod att bara fortsätta gå rakt fram. Undrar om han hade aktat sig då? Troligtvis inte. Det var i alla fall så det kändes. Han såg inte ens ut att vilja fundera på att kanske förflytta sig och sin hund en liten bit. Varför är det alltid jag som går åt sidan när jag hamnar i dessa situationer? Handlar detta om att ha ett starkt eller svagt inre? Handlar det kanske om sunt förnuft eller inte sunt förnuft? Att ta hänsyn eller inte ta hänsyn? Att vara egotrippad eller inte egotrippad? För min del gör jag det lite automatiskt och vet egentligen inte varför. Det känns bara normalt att gå runt om och inte springa rakt över. Hur gör ni?