Dagen efter cytostatikabehandling

Året var 1999 och jag fortsätter nu berätta om cellgiftsbehandlingarna som plötsligt var den största delen av mitt liv. Dagarna efter en behandling försökte jag alltid ta mig hemifrån. Jag orkade helt enkelt inte vara hemma. Jag mådde för dåligt och stod inte ut med att gå hemma och känna den känslan av det djävulskt äckliga måendet. Jag tror att jag skonade både mig själv och familjen lite genom att försvinna hemifrån. Det enda som cirkulerade i huvudet var att dagarna skulle gå så att jag kunde få må bättre igen. Tiden gick lite fortare om jag åkte iväg.

Jag åkte ofta för att träffa en god vän som var mammaledig. En tjej som alltid funnits och finns här för mig och försöker peppa och stötta. En tjej som aldrig varit rädd för att fråga hur jag mår och "ta" mitt svar trots att jag inte svarat :"Jotack, det är bra". En tjej som jag kan ha både roligt och tråkigt med. En betydelsefull människa.
(Jag skulle ju också varit mammaledig, men det blev bevisligen ändrade planer.) Ibland gick vi bara en sväng på "stan" och ibland satte vi oss på ett café. Vi beställde vars en god baguette och satt och pratade. Jag förstår inte riktigt hur jag klarade av att äta, men den där kycklingbaguetten med currysmak och en coca till det fungerade bra och var ganska gott. Dock är jag inte alls sugen på den baguetten när jag ser den där i dags läge. Ibland körde jag själv iväg och shoppade lite. Det är lite konstigt, men shoppingen gjorde den dagen något lite lättare att ta mig igenom. Jag fick lite annat att tänka på i röran med mitt dåliga mående, och jag blev lite glad för stunden av att få handla något kul. Göran var tack och lov hemma och tog hand om barnen, så jag kunde verkligen fly så gott det gick.

Jag fick ju min behandling på måndagen och jag längtade så tills det var lördag, för då visste jag att det jobbigaste lättat lite. Kraven på livet hade plötsligt minskat drastiskt. Om jag bara fick må lite mindre illa så var jag jätteglad. Det är lite konstigt det där hur man värdesätter livet och dagarna som går beroende på omständigheterna.

Dagen på tisdagen gick alltså i shoppingens och fikans tecken för att stå ut, men det blir eftermiddag och kväll och då var jag ju hemma igen. Trött och lagom eländig, men nu var jag nästan en hel dag närmare lördagen.