Skogen är lugn och ro för själen.

Jag vet inte varför, men mitt inre känns helt förstört för tillfället. Jag har nog lite mycket i huvudet och lite mycket för mig kan ju vara ganska lite egentligen. Den inre stressen och oron vill verkligen göra sig hörd. Den lyckas tyvärr bra med detta och det känns blä. Jag hoppas att dagens besök hos psykologen i Simrishamn ska kunna ge mig lite lugn eller nåt. Gårdagen var likadan så det kändes extremt bra att jag tog mig hem till min bror och Wilma för att gå en runda i skogen med dem. Det var en lycklig Wilma som mötte mig när jag kom. Hon anade väl var vi skulle och pep, stampade och vråltittade på mig tills jag fått på mig skorna ordentligt så vi kunde gå. Jag tar ju så lång tid på mig!:) Wilma bara älskar denna skogsrundan. 

Ifrån en blåsig, iskall och öppen "äng" in i en lugn, trygg och vacker skog. Jag får någon form av "lugnhets-längtanskänsla" när jag tänker på det.

Ekorren satt i granen, skulle skala kottar....... Ekorren satt dock inte i granen utan hade haft sin middag här på en stock. Undrar varför de inte äter upp toppen på kotten. Är den inte god eller är det där de håller tro?

I solens sken stod ett skogstroll........... Nej förresten, det är ju Peter.......

Wilma dök rakt in i björnbärssnåren för att kolla om mössen var vakna. Dofta ljuvligt tyckte hon. Glad att hon inte fångade någon mus var jag.



Det var rysligt bra på sitt sätt att Peter bröt fingret så jag kan köra dit ibland och få lite promenadsällskap i den sköna skogen. Om jag nu ska tänka på mig själv alltså.:)