Stark?

Det blev en promenad i byn ikväll i alla fall. Fick röra mig där det fanns lampor. Jag var måttligt road av det egentligen, men under tvång från mig själv drog jag på mig överdragsbyxor, jackor, mössa och stora vantar. Reflexvästen åkte me på utanpå allt det andra. Tur den är stor. Skönt var det minsann att komma ut trots allt. Eller kanske just därför.

Jag har varit och friserat mig idag. Lite ny färg och klippning piggar alltid upp något. Efter det körde jag till våran "stan" och skulle efter hyfsat lång väntetid träffa arbetspsykologen för första gången. Min första känsla och tanke kring henne är bara positiv, så detta kan nog leda till något bra! Är trött och märkligt tom och tung i huvudet nu. Det var mycket som kom upp igen eftersom hon ju ville höra lite vad jag varit med om. När hon undrar hur jag egentligen klarat av allt detta, så slår det mig lite att det varit en del tunga grejer. Samtidigt blir jag lite stolt på något sätt och tänker att: "Tänk vad jag klarat av en massa tufft skit! Mitt i livet, mitt i allt annat som hände runt mig. Vad jag var stark där under de åren." Vad är jag nu? Är jag stark nu också? Är det stark jag försökt vara? Hur är man förresten när man är "stark"?