Tigerjakt

Jag försöker ta mina små pyttepromenader varje dag i sakta takt för att det är just det jag behöver. Jag orkar inte mer ändå, så vad har jag att välja på? Även om jag hellre skulle önska att jag kunde köra fullt ös på ett gympapass eller gå i 190. Nu är inte läget så, men det kommer, det kommer. Det är min plan! Jag älskar att ge gärnet när jag ska röra på mig, så det är frustrerande att inte orka det. Det händer att jag trotsar mig själv och travar på i snabbt tempo, men det slutar med att kroppen är matt så den skakar och jag får stora vita fläckar framför ögonen så jag knappt ser. Jag antar att det är någon form av protest från min kropp. Den verkar tro att den vet mer om mig än jag gör själv...... Jag måste kanske ändå erkänna att det kan ju kanske vara så. Kroppen är något klokare än ägaren ibland. Märkligt. Man kan knappt tro att det är sant.:-) Ägaren till denna kroppen kan vara något tjurig och vi tycker ofta inte likadant. Ibland struntar jag totalt i vad kroppen vill och gör det jag vill, men oftast försöker jag numera lyssna på den. Jag vill ju "tillbaka"......., men det är SÅ irriterande att inte kunna som jag vill. Svårt också att acceptera det, men jag försöker.

Jag tog en liten promenad vid bäcken. För att lyssna på vattenporl och fåglar och för att vila hjärnan från andra tankar.

När jag gick här längs med bäcken mötte jag till min glädje min lilla tiger. Hon är ett sådant ljus i min tillvaro. Djur är enorma glädjespridare. Jag är så glad att hon vill bo hos oss! Jag satte mig hos henne och gosade lite och hon verkade också glad att se mig med tanke på hennes knorrande när jag kom. Hon skuttade rundor, smög på mig och försökte sig på små anfall.:-)

Jag satt en god stund här och försökte verkligen njuta av tillvaron jag hade framför mig. Naturen med sitt vattenporl, fågelkvitter, lugnet och Tussi.

En liten lagom stund kan jag vara stilla, sen gör jag som Tussi......går vidare...........