Nej tack.

"Nej, tack jag är inte intresserad, men tack ändå." Vad är det som är svårt att förstå när jag säger så? Vänligt och snällt använder jag dessa meningar.

- Hur kan det komma sig? (får jag till svar)

- Jag är bara inte intresserad och jag vill inte, säger jag igen. (fortfarande vänligt)

- Jag kanske kan ringa upp senare, svarar människan i andra ändan av luren.

- Nej, det behöver du inte göra, svarar jag. (mindre vänligt)

- Av vilken anledning vill du inte det?, undras det då.

Där härsknar jag till. När jag sagt två eller tre gånger att jag inte är intresserad av erbjudandet jag får på telefon av en säljare, då är jag inte intresserad. När jag försökt avsluta samtalet vid två tillfällen och det fortsätter tjatas i andra änden, då blir jag sur. Vilket från min sida, slutar med ett väldigt otrevligt -"hej då", som följs av att jag faktiskt lägger på luren i örat på försäljaren.

Det hade inte behövt bli så. Om mitt nej tack hade accepterats hade jag inte behövt lägga på luren samtidigt som säljaren babblar och utan att vi båda säger hej då. Tack och lov är inte alla lika oaccepterande till ett nej, men tyvärr finns där en del. Jag vet att det är ett jobb och jag vet att de behöver sälja vad det nu än är, men snälla............ Är jag inte intresserad av att handla något över telefonen så är jag inte. Sluta då tjata, så kan samtalet avslutas på ett trevligt och professionellt sätt.